Kosmos, vad de lärde egentligen vet2000-04-23För länge sedan fanns det inte några formler som människorna kunde använda för att göra säkra förutsägelser av någonting överhuvudtaget. 1)För några hundra år sedan, fann Isaac Newton sådana formler. Han skapade den matematik han behövde och naturen råkade vara så beskaffad, att det fanns exakta formler som beskrev vad man observerade på stjärnhimlen. Andra hade dessförinnan bidragit med viktiga pusselbitar, bl a Tycho Brahe, som gjorde noggranna observationer. Ingen visste om Newtons formler var giltiga även på mycket större skala än den man då kunde komma åt att observera. Och man kan inte stoppa in universum i ett laboratorium, utan man får nöja sig med att iaktta det som det är. Sedan Newtons tid har tilltron till allmängiltigheten hos dessa formler stärkts eftersom det gick att förklara vissa avvikelser i planetrörelser genom att anta att det fanns tidigare ej observerade planeter som störde och man fann också sådana nya planeter genom att förlita sig på formlerna. Men den skala det då rörde sig om var solsystemets skala och den nuvarande uppfattningen om universum är att det är oerhört mycket större än solsystemet. Så fortfarande säger det inte ngt om formlernas giltighet på mycket större skala än solsystemets. Einstein skapade en teori, som tolkade himlakroppars rörelser på ett nytt sätt, men som rent kvantitativt stämde väldigt väl överens med Newtons äldre teori. Dvs om Newtons teori inte ger ungefärlig överensstämmelse med observerbara fakta på den större skalan, så följer automatiskt att även Einsteins teori faller. Sedan 1933 har fakta ackumulerats, som tyder på att Newtons teori inte stämmer med observerbara fakta, för storskaliga fenomen i universum. Mycket större avstånd än solsystemets storlek. De etablerade astrofysikerna har länge talat om s k mörk materia. Om man antar att Newtons teori är korrekt, så måste det finnas en massa osynlig materia som stör den synliga materiens rörelse. Problemet är bara att den materiens egenskaper måste vara olik all känd materia. Och den måste finnas i mycket stora mängder. Med andra ord, för att kunna rädda Newtons teori och därmed även Einsteins, så krävs att ngt ganska konstigt skall visa sig vara sant. Det måste visa sig att ngt helt nytt fenomen, både kvantitativt och kvalitativt mycket olikt det man känner sedan tidigare, verkligen existerar och i precis rätt mängd och fördelning. Det förefaller mycket osannolikt att det skall visa sig vara så. Det förefaller inte rationellt att välja det alternativet. Det finns forskare som har prövat hypoteser som innebär avvikelser från Newtons formler och därmed även Einsteins. Men det är inte min avsikt att gå in på sådana detaljer. 2)Från mitten av 1920-talet och några årtionden framåt fann människorna ytterligare formler som med stor exakthet beskriver naturen på den mikroskopiska skalan. Såna formler går att testa i ett laboratorium. Det har visat sig att dessa formler stämmer överens med vad man observerar, även under förhållanden som är mycket olika de förhållanden som man hade som utgångspunkt när dessa teorier skapades. Dvs teorierna har visat sig ha mer generell giltighet än man från början kunde ha anat. Det är inte alls så att den mikroskopiska världen är fullständigt genomskådad, men det finns vissa egenskaper hos naturen som går att fånga i noggranna formler. Den framgången kan ingen ta ifrån den moderna naturvetenskapen. Dessa formler för den mikroskopiska världen har senare visat sig vara användbara även för att förstå stjärnors egenskaper. - - - Vad har detta för konsekvenser? Jo det innebär att det saknas en teori för universum på den större skalan och att därför de flesta förutsägelser om kosmos utveckling och historia inte står på ngn solid grund. Det innebär att vi inte ens vet om det finns några formler som förklarar det vi observerar på den stora skalan. Och det är också möjligt att det går att göra saker som skulle ha varit helt omöjliga om de gamla teorierna var riktiga. En helt ny värld kanske öppnar sig långt där ute. Hur går det t ex med den s k big bang teorin, den som säger att allting var mycket tätare en gång i tiden? Den kanske klarar sig ett tag till eftersom den tycks stämma överens med andra viktiga observationer. Hur går det med förutsägelserna om de s k svarta hålen? I det fallet handlar det om den delen av Einsteins teori som inte liknar Newtons. Dvs den skulle kunna vara tillförlitlig där även om den (teorin) är felaktig i den stora skalan. Men, om en teori, som man dittills litat på, visar sig vara felaktig i ngt avseende, så ökar naturligtvis tvivlet på teorins giltighet även i andra avseenden. Därför har man nog rätt starka skäl till att vara skeptisk mot förutsägelser om svarta hål så länge man inte har några säkra bevis för att de verkligen existerar och har såna egenskaper som förutsägs av Einsteins teori. Anledningen att jag tar upp detta är att jag saknar en uppriktig redovisning av saken från dem som berättar populärt om kosmologi (åtminstone dem som jag har hört). Einstein har blivit en ikon, en symbol för det genialiska hos människan. Om Einsteins teorier är fel så mister vi den ikonen, eller? Folk vill höra att det finns förklaringar, det känns tryggt att veta. Det går väl inte att popularisera att man inte har svar eller går det? Ngn har sagt att kosmologiska teorier på ngt vis tycks hänga med ekonomiska. Dvs vår tids ekonomiska expansion har sagts matcha teorierna om universums expansion. Kan det vara så att den ovisshet som har ådagalagts i kosmologin, kan matchas mot ngn egenskap i ekonomin? Det är mest på skoj som jag säger det. På annan plats på dessa hemsidor har jag aviserat att jag tänkte lägga fram några ideer om hur man skulle gå tillväga för att byta en del av den nuvarande nationalistiska militära forskningen mot en ambitiös internationell satsning på rymdforskning. Om man genomför ngt sådant, så förefaller det som om det vore naturligt att satsa rejält på observationer. Dvs skaffa sig möjligheter att se mycket bättre ut i rymden. Jag tycker att de nuvarande satsningarna är alldeles för modesta. Och om man skall kunna locka över de främsta forskarna från de militära systemen, så måste man erbjuda utmaningar som ersätter dem som finns inbyggda i den antagonistiska inramningen som ger alla tekniska utmaningar. Om man har en fiende för ögonen, så finns det hela tiden en utmaning att besegra fienden. Om man skall ersätta det med ngt annat än en fiende, så måste det vara ngt som är mycket svårare än vad som hittills försökts. Det måste vara riktigt storslaget. Jag tror att man måste erbjuda alla nyckelpersoner inom de militära systemen ngt bättre eller ngt likvärdigt, annars kommer vanvettet att fortsätta. Det är också viktigt att försöka finna vägar till lönsamma investeringar, som alternativ till den vanliga militära produktionen. Lönsamma investeringar ute i rymden förutsätter att det handlar om mycket ambitiösa satsningar. Att man bygger enorma energisystem etc. Men detta är för komplext för att gå in på i denna artikel. Tillbaka Introduction |