2002-01-21

Idrottsträning med cybernetiska hjälpmedel

Det handlar inte om prestationshöjande under idrottsutövning. Jag vet mkt lite om vad som förekommer och har inte funderat över hur mkt nytta man har av cybernetisk teknologi när man vill prestera maximalt.
Jag lämnar därför den intressanta frågan åt sidan.
Det jag riktar in mig på här är enbart hur det kan användas för träning. I mitt dokument betitlat Mina erfarenheter av medicinsk användning av cybernetisk kontroll , nämnde jag att jag inte hade observerat om systemet i hög grad kunde påverka arm och ben muskulaturen. Det är möjligt att jag inte minns alla enskildheter och att det faktiskt har förekommit. Jag nämnde däremot att jag observerat att man kunde påverka reflexer flera ggr med mkt drastisk verkan men i huvudsak skämtsamt använd.
Jag går inte in på den saken här förutom genom att säga att det går att uppnå stor verkan med små medel.
Orsaken att jag tar upp detta nu är att det inträffade en situation som jag tolkade som ett svar på vad jag skrev ovan om benmuskulatur. Jag kan inte vara 100% igt säker eftersom det handlar om ett tillfälle. Men verkan var mkt distinkt och det som inträffade var precis vad man skulle vänta sig om man ville och kunde påverka muskulaturen för träningsändamål. Först joggade jag lite under en vanlig promenad eftersom jag motionerar så otroligt lite. Inget speciellt hände. På återvägen gjorde jag om det i måttligt uppförslut, vilket jag gjort några ggr förut i samma uppförslut och vet hur det brukar kännas. Jag har dessutom tidigare i mitt liv träningslöpt mkt och jag anser mig känna min kropps respons mkt väl. Då inställde sig emellertid samma symptom som om gravitationen hade ökat, eller motlutet, eller packningen. Eller som om man hade suttit på en träningscykel och vridit upp belastningen. Om detta var en följd av cybernetisk styrning vilket jag tillmäter hög sannolikhet, då följer inte automatiskt att detta också ger samma träningsnytta som ngn av de andra uppräknade metoderna av konventionell träning skulle ge.
Men det är sannolikt så att det ger samma träningsnytta. I själva verket är det antagligen en rätt tacksam uppgift rent tekniskt att öka en belastning även om den cybernetiska metoden säkert kräver en mkt avancerad reglerfunktion för att fungera så väl som den gjorde i det fall jag berättar om. Jag antar att det finns flera sätt att påverka kroppen som tvingar enskilda celler att arbeta under såna förhållanden att det blir som vid träning. Jag vill inte ge mig ut på hal is med att diskutera näringstillförsel och syre och allt vad det är eftersom jag inte har tagit mig tid att studera ämnet. Spontant funderade jag att om man t ex bara ströp lungfunktionen lite grand så skulle det väl ge precis samma subjektiva känsla som en yttre belastning men jag känner inte på mig om det finns ngt hinder för att det samtidigt också skulle ge samma träningsverkan.
Detta borde jag väl kunna räkna ut men jag passar på det.

Jag tänker att när man precisionsstyr nervsystemet borde det finnas flera sätt att manipulera det som ger samma verkan som ökad yttre belastning.
Låt mig anta att ni är med mig så långt, att ni accepterar att man kan ha en inbyggd elektronisk motlutsfunktion i kroppen som gör att man får samma motionsvärde av ett lätt uppförslut och helt utan packning som man skulle få av en brant uppförsbacke med tung packning.
Hur vill och kan man i såfall kontrollera denna funktion själv?
Det går ju inte att komma ifrån att allt man kan kontrollera själv kan man ju klanta till själv också.
Därför antar jag att en idrottsman som tränade med denna metod antagligen skulle tycka att det var bekvämt att slippa tänka på inställningarna.
Men om vi tänker oss att man skall styra den här typen av teknologi själv i framtiden, hur skulle man gå tillväga?
Som man ofta har anledning att säga i samband med denna teknologi är det endast fantasin som sätter gränsen. En möjlighet till styrning som förefaller naturlig är tankestyrning.
Det finns ju exempel på det för styrning av datorer som handikapphjälpmedel.
När det handlar om sex, som jag ju berört tidigare, behövs det antagligen inte ngn innovation, eftersom det redan existerar en massa subtila psykosomatiska mekanismer i det sammanhanget.
Men om det handlar om ngt nytt som en sån motlutsfunktion, då blir det en helt annan sak. Om man skall tankestyra saker mer generellt, vill man ju inte att tankarna skall kunna uppstå ofrivilligt, vilket ju uppenbarligen är fallet med många tankar.
Om man har många olika saker att särskilja måste ju varje enskild styrande tanke bli desto mer omfattande.
Detta resonemang tycks ju peka ut nya utvecklingslinjer för det mentala i stort om man tänker sig en utvecklad symbios mellan det artificiella och det kroppsegna. Det blir som kroppens inbyggda Dr Dolittle funktion som talar med kroppens organ. Det finns ju föregångsfenomen inom den indiska filosofin som jag inte har gre' på. Vi lämnar det.
En mindre ambitiös och mer praktisk möjlighet vore att kombinera tankar med att man fysiskt stimulerade delar av kroppen analogt med att trycka på en knapp men det skulle inte behövas ngn särskild pryl för det eftersom hjärnan redan håller reda på sånt.
Beträffande andra typer av tung belastning än den löpning jag nämnde har jag inte ngt klart minne av att jag lagt märke till ngt speciellt. Det är ett ständigt problem med att jag har trängt undan mkt som hänt eftersom man det varit så mkt att hålla reda på att det ofta blev enklare att inte låtsas om det eftersom man ändå inte tordes ta upp det med ngn. Men om det har förekommit ngt sånt så har det nog varit sällan i så fall.
Antagligen skulle det kunna vara en populär funktion att ha inbyggd om man i vardagsbestyr kunde få samma effekt som av att göra en svettig workout, vilket ju också är en förkonstlad metod i den meningen att det är själva ansträngningen som är ett självändamål.
Jag kan inte på ngt sätt vidimera att det går av ngn egen erfarenhet. Och det förefaller inte trivialt eftersom det är så väldigt stor skillnad på typen av rörelser. Sannolikt skulle det gå att bränna fett effektivt genom att ge vardagsbestyren en mkt mer belastande inverkan på kroppen. Men det är ju inte självklart att människor skulle vilja ha det så timtal om dagen. Dessutom förefaller det troligt att det går att stimulera förbränningen direkt med cybernetisk teknologi så att människor skulle kunna få en märkbar bantningseffekt av det utan att motionera.
Jag vet alltså inte säkert om det är möjligt att i väsentlig grad ersätta styrketräning med cybernetisk styrning kombinerad med ngn mindre ansträngande aktivitet.
Om det är möjligt och som helhet upplevs som en positiv metod förefaller det troligt att det kommer en dag när friska människor frivilligt använder sig av det. Det ligger i vår natur att vi vidgar våra domäner på olika sätt.
Om det inte upplevelsemässigt är ngn tydlig förbättring kommer det antagligen ändå att användas av elitidrottare under förutsättning att det inte anses otillåtet. Men det kan det ju inte vara nu eftersom det inte diskuteras av myndigheter.

2002-02-10
(Jag lade märke till att man i OS-studion nämnde att en viss framgångsrik idrottsman sades tala med andarna och hade förföljelsemani..)
- - -
En (naiv?) hypotes som rör detta med cybernetisk träning. Betrakta en bestämd muskelgrupp i kroppen. Dela upp den i två delar A och B valda så att A är den vars muskelceller är mer nära maximalt tränade och B mindre nära sitt maximum. Det förefaller troligt att det skiljer mellan yttre begränsningsytan och kärnområdet både pga av att de angriper fästpunkten från ngt olika vinkel, på att näringstillförsel inte är strikt homogen och på att nervförgreningarnas distribution är behäftad med oregelbundenheter. Vi bryr oss inte om om A och B har en enkel geometrisk distinktion som för exempel mantelytan och kärnområdet i en cylinder. Det kunde likaväl tänkas att A och B interfolierar varandra på ngt komplicerat sätt.
Under dessa givna förutsättningar skulle det synbarligen kunna löna sig att särbehandla A och B. Antag att A understimuleras jämfört med vad som skulle ske naturligt. Då kommer hjärnan att motta signaler som visar att mer kraft behövs. Hjärnan tillåts inte stimulera A som den är van. Och hjärnan är ett mkt flexibelt organ, så den finner sig säkert och prövar med att öka stimulansen av B mer än vad som annars vore fallet. Den tes jag driver här är alltså att man cybernetiskt selektivt håller tillbaka vissa delar och därmed tvingar fram en stimulans av delar som annars skulle vara mindre utnyttjade.
Ett problem är att muskler ju arbetar i en geometrisk konfiguration som eventuellt hindrar dem att samverka maximalt effektivt, och den komplikationen kräver förfinade resonemang och eventuellt ger det ledtrådar till det optimala sättet att välja uppdelningen A/B.
Om resonemanget med den selektiva träningen av A/B är riktigt vore det möjligt att optimera muskulaturen på ett sätt som sannolikt vore fritt från biverkningar och som sannolikt inte kunde uppnås genom konventionella träningsmetoder (vikter, löpning etc). Detta beror ju på att en yttre belastning inte kan tvinga fram subtil styrning av musklernas inre arbetsfördelning.

Tillbaka till Introduktion