Det föreliggande dokumentet skrevs efter att jag före årsskiftet skickat ett brev till regeringen som nämns nedan. I det brevet upprepar jag vad jag flera ggr tidigare tagit upp om att man inte skall kräva bestraffning av dem som illegitimt brukat cybernetisk teknologi utan att man skall se till att teknologin kommer till användning för goda syften för handikapphjälp mm och att medicinare borde bli ordentligt uppdaterade om saken från vederhäftiga källor. Som det har varit hittills kan inslag i Star-Trek och alla möjliga actionfilmer sporadiskt vara mer autentiska än det medicinare får lära sig om cybernetik.

Hade de väntat sig en svensk Nikita?
Några veckor(?) efter att brevet skickades, kom ett tillkännagivande via radion, som jag fattade det från Armén, om att de sedan mitten av 1990-talet haft en hemlig underrättelseenhet. Verksamhetens innehåll var alltså hemligt och medarbetarnas identiteter likaså. Jag tolkade den nyheten som ett tillmötesgående av min begäran från myndigheternas sida.
Det kan naturligtvis tolkas på andra sätt också om man är skeptisk, men det faktum att denna enhet då sades vara tänkt att verka i Afghanistan, tycks mig inte vara tillräckligt motiv för varför armén skulle avslöja det just nu. Det hade inte varit nödvändigt att nämna att man hade ägnat sig åt ngn hemlig verksamhet under den angivna tiden, som ju väl sammanfaller med den senare fasen av mina erfarenheter, där inslaget av cybernetisk kontroll har varit mkt markant. Enheten, benämnd SSG, sades bestå av 46(?) unga män under 30 års ålder.
Jag undrade lite över vad journalisterna tänkte just i fråga om den omständigheten. Om de hade väntat sig en svensk Nikita eller ngt sånt.
För den som inte förstår vad jag menar med det får jag förklara att det rör sig om en action serie från 1997(?) och som visats på olika TV kanaler. Avsnitten avslutas med eftertext om att det inte bygger på ngn verklig förebild.
Handlingen utspelar sig mestadels i en militär underjordisk anläggning utrustad med ngn sorts datoranläggningar. Det förekommer exempel på artificiell intelligens med självsvåldiga datorer även om det inte varit ngt vanligt tema. I ett avsnitt visas ett mkt djup schakt där man vid en hastig anblick ej kan skönja ngt slut nedåt. Det är ett serviceschakt och förmodligen är det samtidigt ett hisschakt. Huvudpersonerna är få till antalet och några av dem för en sömngångaraktig konversion, i mitt sätt att uttrycka det. En av dem, som skall föreställa elektronikexpert, är klädd i en huvudduk som för tanken till en bohemisk konstnär och tycks falla fullständigt ut ur ramen i en hemlig militär anläggning. En del av arbetet består av farliga hemliga uppdrag där det pågår en envig med andra konkurrerande organisationer. Serien anges vara inspirerad av filmen med samma namn, Nikita, som handlar om en tankekontrollerad lejd mördare (manchurian candidate). Den sortens uppdrag förekommer också i serien, bl a utförda av huvudpersonen Nikita. Jag tror att eftertexten är sann om man betraktar helheten, för jag tror att den helheten är sammanfogad av element som inte förekommer i just den kombinationen i ngt verkligt sammanhang. Det hindrar ju inte att det kan finnas verklighetsgrund i ngt avseende. Jag tycker både persongalleriet och handlingen är märklig om den inte i ngn grad är inspirerad av en verklig förebild.
- - -

Jag tolkar det nämnda tillkännagivandet också som en bekräftelse på att det är bra att söka uppmärksamhet. Hade jag följt andras råd och valt att ligga lågt under de senaste åren hade avslöjandet säkert inte kommit. Jag uppfattade det också som att det hade skett ett samarbete med Storbrittanniens försvar beträffande SSG's engagemang i Afghanistan. Det var ett kort nyhetsinslag och en person med angiven identitet var talesman för SSG. Jag har mkt svårt att tro att detta har skett helt utan konsultationer mellan Sverige och andra europeiska nationer. Även om detta sistnämnda kan sägas vara en djärv slutsats så vill jag tro att både Sveriges och andra länders regeringar härigenom har tagit en politisk risk genom att detta har kommit ut. För i och med att ett sånt här fall är känt så ligger det ytterst nära till hands att man ser ett internationellt mönster, med liknande hemliga militära enheter som bedriver liknande typer av experiment på civilbefolkningen i hela västvärlden.
Det har funnits rykten om detta sedan länge med s k 'black ops' eller 'special ops' som har tillskrivits många typer av märkliga operationer i det civila samhället t ex sk 'Mil abs' dvs militära bortrövanden av människor som därefter fått genomgå experiment.
Jag säger inte att SSG skulle vara av samma slag som dessa typer av förband.

Jag måste säga att jag blev mkt överraskad av tillkännagivandet om denna hemliga arméenhet och jag har ännu inte hämtat mig. Har inte ännu förmått att överblicka och ta till mig vad detta innebär ännu.

Jag välkomnar naturligtvis denna öppning. Jag vill också säga till medlemmarna i denna organisation att jag inte hyser ngt agg och att jag hoppas att de skall få tillfälle att utvecklas vidare som människor och känna mening i sin tillvaro. Däremot skulle jag välkomna om de frivilligt kunde berätta om sina erfarenheter. Det kan hända att de löper risker att drabbas av repressalier från dem som önskar bevara hemlighetsmakeriet. Det måste gå att diskutera med andra nationer om vad som är möjligt att berätta utan allvarlig risk. Jag vet inte, men det är ju ngt som var och en måste ta ställning till själv, i vad mån man är villig att ta risker.

I USA har det förekommit att fd medarbetare i black ops har kunnat framträda och berätta om en del erfarenheter, men det rörde sig då inte om cybernetisk teknologi i det fallet som jag tänker på. Jag klandrar inte medarbetarna i SSG om de önskar förbli anonyma. Det finns ju många möjligheter att arrangera anonyma framträdanden så att det blir lika informativt för dem som tar del av det.

Jag tolkar det skedda som att regeringen har fattat beslutet i samråd med de berörda och att jag håller för troligt att regeringen också haft visst samråd med andra nationer.

Det tycks som om vår regering därmed har visat prov på mod och beslutsamhet som inte bör underskattas även om det inte lämnat många spår i den öppna debatten. Alla borde backa upp regeringen i detta.
Men det tyder även på att militären har uppträtt rakryggat.
Om det är som jag antar att detta också har stöd i många andra västländer så är det en betydelsefull händelse.

När jag jämför med vad jag tidigare trott om dem som kontrollerat det cybernetiska systemet, så verkar det stämma ganska bra. Detta att det varit unga människor inblandade stämmer med en del iakttagelser. Dvs det har förekommit tecken på impulsivitet, otålighet. I bland har jag haft känslan av att de bråkat med mig mest därför att de velat få mig att leva upp och ta för mig mer av livet och när jag inte gjort det har de sökt provocera mig att ändra ngt i mitt liv. När människan lever ett sånt trist liv kan vi lika gärna plåga livet ur karl'n så han antingen går under eller ändrar sig. Detta är vad jag själv stundtals har funderat under processens gång. Och det känns som att det hör ihop med ett ungdomligt temperament.
Med tanke på deras angivna ålder kan de antagligen inte ha varit med från allra första början. Och eftersom jag 1995 ännu inte hade avslöjat att jag var medveten om vad som pågick, betyder detta att de som kontrollerade systemet före denna enhet SSG, sannolikt räknade med att det aldrig skulle komma fram att det hade pågått tidigare. Dvs hela ansvaret skulle falla på SSG om det alls kom ut. Jag menar med det att det kanske hade funnits starkare motiv att hålla tillbaka SSG om alla inblandade räknat med att löpa risken att bli avslöjade. Orsaken att jag dröjer vid denna punkt är att jag 1995, när de gav sig på mig väldigt kraftigt helt plötsligt, genast tänkte att detta sker därför att ingen räknar med att jag var medveten om att det började redan på min tidigare uppehållsort. Jag har ju på annan plats angivit sommaren 1992 som startpunkten men också nämnt att det finns tecken som kan tolkas som att det hela började hösten 1989. Den tidpunkten sammanfaller också med flera hundra andra fall från andra länder både i nordamerika och på andra håll. Eftersom nordamerikaner är mkt mer internetanslutna kommer mkt mer information fram därifrån. Det är fullt möjligt att diktaturer använder detta på olika håll i världen som man ej får reda på eftersom människorna där inte brukar internet.
Det är stor risk att det förekommer tortyr i fängelser med hemliga metoder av liknande slag. 1992 förekom inslag som jag nämnt om i min berättelse och som jag uppfattade som miltärliknande till sin karaktär. Jag beskrev det som att de verkade som en armé av zombies. Det är kanske ngt tillspetsat och jag vet inte om de var drogade men de uppträdde inte naturligt. Den gruppen av individer stämmer inte åldersmässigt överens med det åldersintervall som angivits för SSG. Det finns ingenting som säger att individerna i den tidigare gruppen hade ngt samband med cybernetisk teknologi utan det gällde bara den omständigheten att de tycktes ha ngn form av militär bakgrund. Begreppet 'psyops' förekommer internationellt och innefattar verksamhet med psykologisk krigföring i vid bemärkelse. Ofta nämns t ex propaganda via radio, öppet eller subliminalt och med mer eller mindre avancerad teknologi. Men psykologisk krigföring av mer allmän karaktär har också rapporterats, där det handlar om att skapa en helt paranoid inramning till en enskild människas liv.
Jag tror att ett viktigt skäl till att detta verkar så främmande är att det civila samhället i mkt lägre grad är baserat på grundliga vetenskapliga analyser än det militära. Det är vanligen inte generaler som sysslar med såna analyser utan det är starkt motiverade vetenskapsmän som arbetar inom det vidsträckta militärindustriella komplexets olika forskningsprojekt. (Det förekommer kanske att en del av dem har militär grad) När man under lång tid och med stora resurser forskar angående psykologisk krigföring, då nöjer man sig inte med att studera ngn enskildhet utan man gör det grundligt precis som man gör när man utvecklar avancerade vapensystem och logistik och planering som hör samman med användningen av dessa vapensystem.
Man täcker i forskningen in hela spektrum av möjliga åtgärder som kan användas för psykologisk krigföring. Man låter inte bli att använda sig av en metod därför att den verkar konstig för en civilist.
Det är väl snarare så att man söker upp situationer där man har möjlighet att testa de mer exotiska metoderna. Jag kan tänka mig att det är spännande för unga människor att delta i hemliga projekt med stöd av de högste så att det är fullt tillåtet att göra saker som normalt aldrig skulle få förekomma.

Beträffande detta med vetenskaplighet på den militära sidan.
Det är min uppfattning att denna större grundlighet på den militära sidan kan verka attraherande på många inom berörda intellektuella yrken, när man gör jämförelsen med det relativa kaos som råder i den civila sektorn. Om man ser kritiskt på den civila ekonomin är det mkt som framstår som redundant och därför ineffektivt. Man tillverkar inte produkter för att uppnå bästa prestanda utan för att uppnå största omsättning.
Det måste kännas mer otillfredsställande för en kreativ människa än att få jobba med saker som kan drivas till hög grad av perfektion.
Det civila samhället företer en tarvlig och kaotisk anblick vid jämförelsen.
Ett bättre fungerande mer vetenskapligt baserat civilt samhälle skulle mkt väl kunna ha en fredsskapande inverkan.

I fjol var det åtminstone några kända politiker som visade sig för mig i vad jag tror vara menat som en solidaritetsgest. Jmf även med det jag skriver nedan om poliser som också visat upp sig på ett sätt som jag tolkat som en solidaritetshandling. För dem som har deltagit i denna uppvaktning, som pågått i många år nu fö, vill jag säga att jag uppskattar att ni bryr er, men det har varit så anonymt. Jag hade uppskattat mkt mer om några få hade utsetts till att öppet ta kontakt med mig så att jag hade möjlighet att hänvisa till det inför mina släktingar.
Jag vill inte övertala ngn att motvilligt ställa upp utan det måste vara frivilligt.

2002-01-08
Vi skall förstöra ditt jobb, ditt liv, din hälsa
ditt jobb, ditt liv, din hälsa
Denna rubrik är ngt jag fick höra cybernetiskt under hösten 2001. Jag antog att det var mest ett skämt och det gör jag fortfarande. Det tycks emellertid som om det i ngn mån besannades ändå. Textstorlekarna skall uttrycka att ljudstyrkan varierar ungefär som vid ett eko.
Det är i detta fall inte frågan om höga ljud utan sk kvasisubliminala.
Det brukar också medfölja andra typer av obehag av mer svårbestämd art, när de tycks vara på det humöret.

De har skojat lite med min hjärtrytm då och då sen dess men det var inte till närmelsevis lika mkt som inträffade 1995 och 1992.
Hjärtat styrs ju både från en intern klocka och från hjärnans signaler, det är därför hjärtat kan fungera hos en hjärndöd. Jag vet inte om det går att döda ngn på det viset. 1995 minns jag att man drev upp pulsen till 140 en gång, så det förefaller mig tänkbart att det går att arrangera hjärtkammarflimmer eller ngt lika fatalt om man skulle vilja det. 1992 förekom det att man framkallade ett starkt obehag som antingen var direkt cybernetiskt styrt eller via ngt som kom utifrån. Där förekom eventuellt mikrovågsvapen 1992 för det gick inte att stanna i bostaden. Det kändes att det var ngt ohälsosamt där vilket jag nämnt i min berättelse. Och efter att ha hört andras beskrivning tycks det vara en möjlig förklaring att det rörde sig om mikrovågor.
Nyligen inträffade att både jag och min mor ungefär samtidigt och oberoende av varandra fick röda utsöndringar, trots att vi inte varit tillsammans och ätit av samma mat. Det skulle inte förvåna mig om det också handlar om galghumor på ngt vis. Men det kan ju ha varit ngn virus man fått från barnen också.
Jag har inte trott att mitt liv var hotat annat än 1992. Då trodde jag det därför att jag antog att de inte skulle tillåta att det kom ut vad de hade gjort. Och jag trodde faktiskt att det var särskilt farligt för mig att jag var oskyldig till det de uppenbarligen misstänkte mig för. Dessutom var jag föremål för suggession som i ngn mån inverkade panikskapande.
Det jag kallar för suggession var ett slags tankepåverkan som inte var naturlig.
Det är möjligt att det går att katalysera fram tankar utan att detaljstyra.
Dvs det räcker kanske med att stimulera oro så skapas det kanske ett antal associationer så att det känns som om en hel tankesekvens är styrd trots att det egentligen är en liten del.
Vid ett tillfälle när det pågick mkt aktivitet kring min person satt t ex en pensionär i en överbyggd rullstol ensam på en plätt strategiskt placerad i relation till den plats där jag befann mig. Jag misstänkte egentligen ingenting rent intellektuellt, men det uppkom en sorts suggession om att det var ngt med den där stolen. Jag tror att det kan ha varit meningen att framkalla symptom på t ex panikångest. Men det var inte så starkt utan mer irriterande att man inte kunde bli kvitt tanken. Det var ju beväpnade civilklädda poliser på plats och långtifrån otroligt att den pensionären kan ha spelat ngn roll i det som pågick men det kändes som om tankarna ändå var ngt främmande.
Eftersom det existerar mikrovågsstrålkällor och även ultraljud mm som används både som radar och som vapen för att framkalla obehag är det inte omöjligt att tänka sig att ngn skulle montera ngt sådant inuti en rullstol utan användarens vetskap, så om omständigheterna i övrigt är underliga är det inte fullständigt orimligt att åtminstone ha såna hypoteser. Det hade jag emellertid inte för det som märktes var en långsam typ av undulerande och obehaglig verkan. Jag tänkte på ngn form av infraljud, men det gick inte ihop med ngt som skulle kunna placeras i en rullstol på det viset. Eftersom en sån verkan antagligen kan åstadkommas lättast direkt med cybernetisk verkan på nervsystemet behövs det egentligen ingen annan förklaring. Om jag minns rätt inträffade detta emellertid en eller två dagar innan jag första gången fick en tydlig indikation på det cybernetiska systemet så misstanken låg inte lika nära tillhands. Sedan dess har jag sett diskussioner om ultraljudsstrålar som samverkar så att det uppkommer ett skenbart infraljud i skärningen mellan ultraljudsstrålarna om man befinner sig där och att sånt skulle kunna användas som vapen. Om det är användbart som vapen bör det gå att demonstrera principen med en vanlig stereoanläggning, genom att köra ut två olika, en aning frekvensskiftade signaler . Skiftet skall vara lågt. T ex mindre än 1 Hz. Resultatet blir antagligen en obehaglig långsam tryckvariation som gör att trummhinnorna påverkas starkt. Så kändes det emellertid inte i mitt fall. Enda skillnaden om man går över till ultraljud bör vara att i det fallet kan man i praktiken åstadkomma en riktad stråle som gör att man kan välja ut vem man vill påverka starkast.
Detta är emellertid bara en parentetisk utvikning, och det som motiverade att jag nämner det var att jag påverkades av en utifrån kommande suggession som snarare får mig att vilja tro att det inte var ngt med rullstolen. Utan suggessionen hade jag kanske verkligen misstänkt ngt.
Om jag nu i efterhand tolkar tecknen tyder det mesta på att verkan åstadkoms cybernetiskt och att man gärna såg att jag trodde mig vara bestrålad utifrån. Det kanske räcker med att framkalla oro kombinerat med att uppmärksamheten är riktad mot vad som helst i omgivningen.
Många människor som antagits vara tokiga har påstått sig vara påverkade av strålning. I bland hör man beteckningen 'wavies' som syftar på att de tror sig vara påverkade av radiovågor.
Jag menar ju att ngn utifrån sökte påverka mig i just en sån riktning. Det förefaller därför finnas en möjlighet att en del av dessa wavies i själva verket varit föremål för en liknande utifrån kommande suggession. Men att de trott att det var deras egna tankar. Det finns andra ledtrådar som inte passar in, t ex finns det uppgifter från 1810 (inte 1910) om ngn som påstod sig vara förföljd av en magnetisk strålningsapparat eller ngt i den stilen och för den tiden lika futuristiskt. Det har jag ingen förklaring på om det är sant. Då måste väl människan ha varit tokig antar jag.
- - -

Fö var där andra pensionärer som faktiskt uppträdde framfusigt. En person kom fram och insisterade på att få titta i min anteckningsbok och eftersom jag var pressad så ville jag inte visa den utan tyckte att hon var lite väl påflugen. Då blev hon väldigt förnärmad och förebrådde mig. Att pensionärer skulle kunna spela en aktiv roll var därför inte ngn långsökt tanke, även om det inte behöver betyda att de skulle känna till ngt om ngt tekniskt. Jag menar inte att det behövde finnas ngt samband mellan dessa poliser och den nämnda rullstolen, men de gav skäl till uppmärksamhet från min sida och jag har tidigare förklarat att jag inte sätter ordinarie polis i samband med den cybernetiska kontrollen.

1999, när jag skrev brev till GP om min situation och skulle lägga på brevet, sprang jag på stenläggningen och ramlade plötsligt huvudstupa. Det kan ha varit ett naturligt fall, men det är i princip mkt enkelt att cybernetiskt störa en människas motorik en liten aning. Och det behövs bara lite för att framkalla ett fall. Så det är tänkbart att detta var ett av deras practical jokes. Dagen efter jag skickat brevet kunde man läsa om Malexandermorden.
Jag hoppas att denna samstämmighet i tiden bara var en tillfällighet, men jag har undrat över det.
Om det inte var en tillfällighet är det naturligtvis mkt skrämmande men jag vill inte spekulera.

Det har hänt två andra sådana incidenter med fall också. Det kan hända att alla tre fallen var naturligt orsakade. Om inte så var det antagligen avsett som ett skämt. För det inträffade på såna platser där det inte var farligt att falla. Det var lite försmädligt för jag föll så att jag blev lerig just inför en anställningsintervju, men det hade säkert ingen betydelse. Dessutom har det inträffat att man framkallat reflexer hos mig som jag vet säkert inte har ngn normal förklaring och som skedde med samma precision som om de vore viljestyrda. Det fick komisk effekt, förutsatt att man trodde att det var viljestyrt.
När jag senare postade flera brev till journalister igen, kunde jag läsa en reklamskylt på lokaltrafiken som föreställde en begravning. Där vände sig en kvinna mot betraktaren och sade 'Vi fick en prisvärd begravning' och hon hade kläder som liknade dem som min dåvarande sambo hade. Det var inte några typiskt kvinnliga kläder utan mer friluftskläder. Och kvinnan liknade åtminstone på avstånd min sambo. Så jag kunde ej undgå att associera till det och undrade om det bara var en tillfällighet.
Men jag betraktade det i så fall mer som galghumor än som ett verkligt förtäckt hot.

Som sagt, jag tog rubriken överst som ett skämt. Men man har förvisso ingripit i mitt arbete. Sedan senhösten 2001 och några månader framåt förekom ngt som till att börja med verkade vara dataintrång av bus-karaktär som ägde rum både hos mig, och hos dem jag samarbetar med. Efter en tid började emellertid ett mönster framträda som nu pekar på att dessa intrång skedde för att göra mig uppmärksam på bristfälligheter som behövde rättas till. Dvs ngn dubblerade mitt arbete från avstånd och upptäckte dessa brister varefter de saboterade på ett sånt sätt att jag skulle bli medveten om problemen. Det låter helsnurrigt men det är inget tvivel om att ngn verkligen har ingripit på ett aktivt sätt som kräver stort datakunnande och som leder till konsekvenser som den kod jag arbetat med ensam ej skulle kunna frambringa. Och antalet såna konstigheter har som antyddes växt dramatiskt under senhösten 2001. Nettoresultatet har alltså inte varit enbart negativt rent tekniskt sett även om det är frustrerande och förvirrande att arbeta under såna omständigheter. Om jag vore mkt angelägen att stanna kvar i IT-branchen vet jag inte hur jag skulle hantera denna märkliga situation.
Före årsskiftet 2001/2002 skrev jag ett brev till regeringen och framförde önskemål om att erhålla en forskartjänst skräddarsydd för mig.

Det finns mer än ett skäl till att begära en forskartjänst. Mitt skäl skall jag inte ta upp här. Men det finns ett annat gott skäl och det är att det är viktigt att skydda allmänheten mot att bli utnyttjade som ofrivilliga försökspersoner. För att minska risken för att sånt inträffar bör man se till att de som gör så får betala för nöjet och ngn har föreslagit att de skall betala en full forskarlön med ränta sen det hela startade, vilket jag tycker känns som ett rimligt krav. Om de kommer undan billigare än så, kan det löna sig för dem att fortsätta på det viset. Om man inför ngt nytt system måste man antagligen vara beredd på att det uppkommer en del problem. Men jag kan inte tänka mig att hemliga experiment i allmänhet är ngn effektiv metod även om det säkert rent vetenskapligt kan ha fördelar för en del typer av tester. Psykologi och objektivitet är nog svårt att förena med en god etik. Vet en person att den är iakttagen i ngt hänseende så påverkar det beteendet.
Den ovan nämnda betalningen har inget med psykiskt lidande att göra eller med ett förstört liv att göra utan det är ett sätt att öka skyddet för allmänheten i fortsättningen.
Då kommer det att kännas mer motiverande att arbeta ut fungerande rutiner för hur man skall kunna samarbeta med frivilliga försökspersoner. Då har man ju möjlighet att skriva kontrakt som gör att personerna har fördel av att fullfölja experimenten, men ändå möjlighet att avbryta dem utan att det innebär en katastrof. Man får ha ett system med försäkringar och allt annat som man har inom andra områden, t ex för stuntmän.
De fall som jag hört talas om av ofrivilliga försökspersoner eller såna som förföljts under experimentliknande förhållanden, har i allmänhet inte dött genom själva experimenten. Det finns säkert såna fall, men jag betraktar nu en annan sida av saken. Det har ofta handlat om att få personen att framstå som tokig i omgivningens ögon. Om det har varit det primära syftet då är det förmodligen ingen mening att prata om frivillighet som ngt alternativ. Ett sånt experiment använder ju även omgivningen som försökspersoner. Men frågan är vad som skulle vara poängen med det i så fall. Om man avsåg att använda metoden mot politiska aktivister, så vore det ju förödande om man röjde teknologin på det viset som varit fallet med de många konstigheter som pågått under lång tid.
Ibland har jag faktiskt undrat om en del av motiven varit att testa allmänhetens och mediernas beredskap genom att iscensätta skandalösa situationer. I så fall har det ju varit ett nedslående resultat att det har kunnat pågå så länge utan att det har förts upp i det offentliga rummet.
Det verkar snarare som om det skulle vara möjligt för en dold elit att etablera en UFO kult mha av hemlig teknologi, om det bara handlade om att övervinna lekmännens tvivel.
Det finns ju tydliga tecken på att man försökt detta också men inte helhjärtat.

Det känns rimligt att man berättar en del om de förhinder i normal kommunikation som föreligger. Ett skäl till att jag känt mig obenägen att ta upp såna saker är att det ibland är rätt krångligt att förklara och när man väl har förklarat det, kanske man redan har förbrukat den bästa delen av uppmärksamheten hos läsaren.
Det har förekommit dataintrång i många fall. Efter timmar av redigering av ordbehandlardokument där man har ordnat formatering med framhävning och fetstil och rubriker på passande vis har man till sist tvingats acceptera att dokumentet utformats efter ngn annans vilja i stället. T ex med en rubrik THE CONTROLLERS i mkt stort format. Detta antar jag är avsett som ett visitkort. Således har dokument som haft viktigt innehåll måst skrivas ut och sändas i starkt förvrängd form.
Andra ggr har jag vid redigerandet av HTML dokument direkt i texteditor inte kunnat styra dokumentets utformning utan tvingats konstatera att ngn kontrollerar min dator så att det som borde synas i webläsaren har förändrats. I det aktuella fallet skrev jag om elallergiker och hade hypoteser kring det ämnet, men jag tror inte att man skall tillmäta den omständigheten alltför stor vikt.
Man kan nog se det som en slags demonstration av begreppet realtidscensur.

Det finns ju sk trojanska hästar med vars hjälp man kan styra en dator när den är ansluten till internet. I mitt fall, emellertid, kan de även styra datorn när den ej är ansluten.
Ett subjektivt intryck jag haft länge är att man tycks tanka iväg information i samband med att många typer av dokument öppnas. Jag brukar defragmentera och underhålla systemet så när vissa saker tycks börja gå onaturligt långsamt blir man misstänksam.
Det är nästan ofrånkomligt att om ngn fjärrkontrollerar förhållandena på datorn så måste denna aktör tanka iväg informationen i samband med att dokument tas fram. Mina iakttagelser och misstankar står därför i överensstämmelse med vad som kan förväntas med anledning av att det otvivelaktigt pågår intrång.
Det skulle inte vara möjligt att göra subtila redigeringar av mina dokument i realtid med min dator frånkopplad från internet om man inte hade en kopia av dokumentet i den fjärrdator som används för att spionera på originalet.

Förutom dataintrång är jag också säker på att intrång skett i min korrespondens samt i min bostad där man tom har bytt ut dokument i en pärm, sannolikt under hösten 2001. Det var inget viktigt utan enda skälet jag kan tänka ut till att ngn gör så skulle vara för att skapa förvirring och tvivel på om man kan lita på sitt minne etc. Det är inte utan ansträngning som de genomför en sådan operation. Troligtvis har man först bytt ut brev som skickades till mig och ersatt dem med dåliga utskrifter av samma text. (Det är också möjligt att utskriften var dålig från början men det löser inte problemet som framgår av nästa rad.) Senare har man gått in i min bostad och bytt tillbaka originalet med en utskrift som såg riktig ut. Under den tid som gått däremellan har jag suttit och skrivit av den dåliga kopian jag först fick, redigerat och lagt ut på min hemsida. I dess HTML format går det inte att utforma texten så att den blir lika dålig som i min förlaga. Ngn, det spelar i sammanhanget ingen roll vem det var, hade sedan skrivit ut texten från min hemsida. Därvid blev resultatet väldigt likt den dåliga utskriften från min ursprungliga förlaga, som jag ju mindes väldigt väl att jag var tvungen att sitta och skriva av innan jag lade ut den på internet.
Jag varnade er för att det blir krångligt att förklara när man berättar om en del saker de tar sig till med, men jag tyckte att det ändå var motiverat att ta upp åtminstone ngt exempel även på detta fenomen. I efterhand är resultatet alltså att den förlaga jag utgick ifrån är försvunnen. I stället finns texten i en snygg utskrift. Den enda fula utskrift som nu finns i min ägo härrör från en utskrift som gjorts från mina hemsidor.
För en utomstående betraktare skulle det ju därför kunna verka som en tänkbar förklaring att jag helt enkelt mindes fel, att jag, på sätt som man vet kan förekomma, skulle ha förväxlat tidsordningen mellan två händelser.
Men jag är 100 % säker på att jag inte misstar mig, och har ett mkt klart minne av att jag utgick från en halvt oläslig förlaga.
Om man tror på det jag säger tvingas man därför dra slutsatsen att ngn är villig att underkasta sig betydande besvär för att söka förvirra mig. Jämför filmen gasljus med Ingrid Bergman och Charles Boyer där den sistnämnde underminerade hennes självtillit med en serie utstuderade manipulationer.
I det sammanhanget vill jag också nämna att den här sortens konstigheter misstänker jag utgör en del av ett mer generellt fenomen som går ut på att göra en osäker. Och motivet skulle möjligen kunna vara att man vill att jag skall bli mer osäker på saker jag påstått om poliser. Inte för att det skulle vara ngt särskilt väsentligt för polisen. Jag tror överhuvudtaget att polisen på ett överdrivet sätt fruktar att saker kommer ut. Vi lever i ett mediabrus utan like. Det gör säkert större skada att man förhalar saker. Det handlar om poliser som jag inte har ansett har begått ngt brott men som deltog i den allmänna övervakningen och därvid drog till sig min uppmärksamhet.
Det handlar inte om personer som jag vill åt på ngt sätt utan det handlar bara om att de dykt upp senare.
Mitt intryck var år 2000 att detta var menat som en sorts solidaritetshandling från dessa individer.
Men jag är ganska hämmad av såna konfrontationer därför att det även har förekommit ännu många fler fall där jag exponerats för andra människor som jag inte känner igen men som haft likheter med människor jag känner till.
Jag är helt säker på att det i många fall verkligen har varit meningen att just jag skulle exponeras/konfronteras med sådana 'Look-alikes'. (Det svenska uttrycket 'dubbelgångare' är för starkt i sammanhanget)
En tänkbar förklaring kunde vara att det i en del såna fall verkligen är polisen som vill arrangera en situation som liknar den vid en riktig konfrontation hos polisen dold betraktare bakom bespeglade glas där man ju måste välja mellan flera individer. Dvs eftersom jag påstått att jag kännt igen vissa personer från övervakningen på 90-talet, så har man velat testa om man kan få mig att felaktigt identifiera ngn. Det är ju inte säkert att det är polisen som hållit på med just den sortens lekar, men det har haft en koppling till att jag talat om polisen.
Men antagligen har det lika mkt handlat om ngt man gjort utan ngt seriöst syfte.
De som har svårt att få tag i polisen vid vanliga brottstyper har nog svårt att tro att de skulle ha tid att hålla på med en massa konstigheter.
Det har förekommit att jag i förbigående nämnt att jag i olika sammanhang har konfronterats med en del personer som deltog 1992 och jag har haft intrycket att det varit just detta som fått ngn att dra igång med konfrontationer med människor som liknar andra jag tidigare mött.
Men helt säker på orsaken är jag inte.
Det enda jag vet är att jag under en lång följd av år har känt mig väldigt mkt i centrum för kollektiva arrangemang där jag i slutänden har känt mig rätt utnött.
Naturligtvis inser jag att en människa med ngn sorts mental störning också kan känna på ett liknande sätt men däremot kan ju inte det leda till att en massa personer ur det förflutna från helt andra ställen i landet passerar revy i stor omfattning.
Det är ju inte ett litet antal människor som enrollerats under många års tid för olika arrangerade situationer.

Jag tror också att man inom polisen länge har haft en ngt orealistisk bild av mig precis som man hade när jag var brottsmisstänkt. Bilden av mig som ngt större och märkvärdigare än jag är.
Som om jag vore en jätte och de bara små lilliputtar.
Det låter antagligen väldigt konstigt.
Vi det här laget kan jag inte tro att ngn skulle få sin karriär förstörd för att de berättade om de operationer som pågick från 1992. För en sån repressalie skulle förhoppningsvis bevakas av medierna så att det inte bleve ngn nackdel för dem. Men jag tror inte att det är särskilt kontroversiellt längre, som indirekt framgår av vad jag skriver här.

Det kanske förvånar att höra mig berätta detta om att man faktiskt konfronterat mig, men så var det helt säkert. Jag misstar mig inte på det.
På TV har det också förekommit att jag känt igen personer. En person som sades vara vid Malmöpolisen kände jag igen som en av dem som deltog vid Lunds stadspark i början av juli 1992 och där vill jag minnas att han var en av dem som bar på konstiga självlysande objekt. Jag är inte 100% säker på just den detaljen i skrivande stund men han var med vid den tidpunkten och spelade en roll i det som pågick. Han ingick i arrangemangen som polisen höll på med. Han såg i TV ut som precis så mkt äldre som man skulle förvänta sig av tidsavståndet. Observera att de begick inga brott. Det var mer som ett upptåg alltihop och de individerna trodde säkert att jag var den narkotikabrottsling som alla andra hade fått höra.
Även privatpersoner som spelade narkotikapåverkade har senare dykt upp under liknande omständigheter. Jag har inte vågat störa dem när jag mött dem av respekt för att de kanske var rädda. Polisen däremot har jag varit mer osäker inför. Just efter att jag skrev dessa rader mötte jag vid storan en man och en kvinna som var med 1992 och jag tror att de bringades att dyka upp just då därför att jag hade skrivit raderna ovan. Dvs ngn läser i vanlig ordning texten på min dator och utgår från den informationen för att organisera möten. Den mannen jag nämner har dykt upp flera ggr. Kvinnan var en av dem som fungerat som lockbete 1992. Första gången mannen återkom tror jag var vid friidrottsturneringen i Göteborg 1995. Orsaken att han dök upp nu igen var antagligen att han räknar med att jag lade märke till honom särskilt 1992. Vid ett tillfälle 1992 t ex råkade jag byta färdväg så att jag överraskade honom när han kom och bar på sin cykel tassandes tyst för att inte höras. Han kom den vägen som var lämplig om jag hade gått den väg jag brukade. Det såg ganska roligt ut och det var ju ett ovanligt tydligt bevis på att man stod under bevakning. Jag vet inte om han hade ngn anknytning till polisen. Vid ett annat tillfälle gjorde jag också ett avvikande vägval och återigen överrumplade jag en person på cykel, denna gång en ordonnanscykel, när han signalerade med en ficklampa till ngn i en flygel av ett studentbostadskomplex. Han bar ngn sorts uniform eller uniformsliknande overall. Möjligen av samma typ som en del poliser har. Men jag är inte så hemma på uniformer och lade inte så noga märke till det. Det kan även ha varit ngn sorts militär uniform. Han såg betydligt äldre ut än den person jag nämnde ovan men till min förvåning tyckte jag mig sen se att det var samma person trots att det vid första påseendet var stor skillnad.
Detta med att signalera med ficklampa verkade lite primitivt tyckte jag och det tydde ju på att det var ngn sorts privat spaningsgäng. Jag undrade också om detta var ett trick. Dvs att han bara låtsades bli överrumplad. Och att han kanske inte alls signalerade till ngn på riktigt. När jag lämnade min bostad var det mkt ofta i sällskap med samma person från våningen under och andra delar. Man roterade helt i fas med mig och försökte inte alls dölja det. Vid ngt tillfälle såg jag att en av spanarna hade en miniatyrkommunikationsradio, som han inte hann att stoppa undan. Även i det fallet hade jag gjort en plötslig oannonserad vägändring. Jag har nämnt några detaljer här som jag inte tidigare skrivit om för att det skall vara lättare att inse att det inte är sånt som går att förklara bort som inbillning. Jag har tidigare inte skrivit sånt här för att det inte skall kännas generande för ngn speciell person. Det är inte alls menat att peka ut ngn.
Jag är lite känslig för att man inte tror på mig i denna sena fas.
I går (8/3) en fredagkväll ringde min kusin och hade druckit några glas och han försökte energiskt att övertala mig att kontakta ngn som kunde hjälpa mig med mina personlighetsstörningar. Han tror på fullt allvar att problemet ligger i att jag inte förstår människor och därför misstolkar allting. Han har en religiös glöd i sin övertygelse om detta. Han tror på desinformation som förs ut i medier och ignorerar den information i medier och i andra källor som bekräftar vad jag säger. Han är kanske representativ för många svensöner. När han var ung var han politiskt radikal och var mkt mer benägen att tro på statens repression. Nu som stadgad moderat verkar han ha slutit sig. Å den andra sidan kanske han argumenterade lika trosvisst för sina dåvarande ståndpunkter. Jag berättar det här exemplet därför att det fascinerar mig att det kan vara så svårt att få tillstånd en kommunikation mellan människor. Vi har aldrig varit ovänner tidigare men nu är det stopp.

Fakta i det föreliggande fallet är ju att jag bodde i 12 år på samma ställe utan att lägga märke till ngt konstigt, varefter det exploderade av aktivitet från den ena dagen till den andra vid månadskiftet juni/juli och sen pågick oavbrutet under lång tid.

I själva verket har alla arrangerade situationer varit svåra för mig. Jag har under mkt lång tid haft ett jämförelsevis stort antal erfarenheter av detta opersonliga slag, där ingen frivilligt givit sig till känna helt öppet. Men där jag ändå insett vad det handlade om.
När ett av mina barn föddes och jag var på väg till Mölndals sjukhus dök en polis från 1994 upp och satte sig bredvid mig på spårvagnen och såg lite melankolisk ut. Jag minns att han följde mig så ofta bl a 1994 tror jag det var när jag arbetade i Lund med ett tillfälligt arbete. Han följde mig så ofta att det var omöjligt att inte lägga märke till honom.
Detta var han naturligtvis medveten om och han räknade med att jag skulle känna igen honom.
Enda skälet till att han dök upp måste ha varit som en solidaritetshandling.
Jag har undrat över varför vissa individer fick i uppdrag att vara så närgångna att man lade märke till dem speciellt. Var det en tillfällighet eller varför valdes just den mannen ut 1994 till det uppdraget?
Vid den tidpunkten 1994 anser jag det vara helt uteslutet att polisen fortfarande hade några seriösa brottsmisstankar mot mig som motiv för övervakningen.
En tanke som slagit mig är att mannen kan ha valts ut därför att han råkade likna ngn som fäller en lämplig replik i en film, som senare skulle komma väl till pass. Detta har jag inte tänkt på förut och jag är inte alls säker på det, men låt mig ändå slå fast att jag har goda skäl att tänka i såna banor, även om det är ett alldeles för stort ämne för att gå in på här. Jag vet inte om ordinarie polis håller på och matchar ihop personers utseenden på det här konstiga viset men de har ju faktiskt möjlighet att leka med sånt genom att de har dataprogram som just används för att matcha utseenden i samband med efterlysningar.
Allt som jag påstår tillmäter jag inte samma vikt utan jag känner mig fri att fundera eftersom det känns besynnerligt med spaning som bedrivs på det sättet.
I själva verket har de vid många tillfällen letat upp personer som liknar ngn jag skrivit om eller hänvisat till på mina hemsidor. Det har förekommit att såna personer har uppfört sig så att de har sökt min uppmärksamhet väldigt tydligt. Det är oförargligt på ett sätt men om man ropar på hjälp med seriösa avsikter är det i längden lite tråkigt när man inte får ngn seriös reaktion, utan bara trams.
- - -

Jag har svårt att begripa varför det anses mindre acceptabelt för poliser att direkt berätta saker för journalister.
Men jag vet ju inte vad de har berättat för media.
Fö har många av dem som deltog i rena spaningsuppgifter 1992 visat sig för mig.
Speciellt de som antydningsvis beskrivs i min berättelse. Jag har ju nämnt ngt om det ovan också.
Även den agenten som jag antog bar på gammastrålningsapparatur 1992 för att förstöra mina kamerabilder dök upp mitt i Göteborg 1997 eller året därpå, jag har inte hållit koll på det så noga. När jag skrev detta precis nu kom en liten cybernetisk reprimand. Mittåt.

Under 2001 dök ännu fler poliser från 1992 upp och tom framförde en liten övertydlig igenkänningsskakning. De tycktes på ett rituellt sätt vilja visa mig att det var ngn som ryckte till inför mig.
De hade alldeles för bråttom för att man skulle tro att de ville ha ngn kontakt.
De gör sin plikt, enligt deras inre system och har bevisat ngt inför sig själv.
Det var faktiskt en av dem från 1992 som satt på bussen i Mölnlycke en gång och gav en väldigt tydlig signal till mig. Men jag orkade inte bry mig. Jag kände mig bara trött och less på alla dessa tester. Den killen tror jag att jag passerade förbi i en trång passage i Lund 1992 så vi hade ögonkontakt och han räknar väl med att jag skulle känna igen honom pga det. Men med så mkt tid känner jag egentligen igen ngn särskilt bra längre utan det skulle gå lätt att lura mig.
Det är nog rätt troligt att en del människor inom polisen haft obehag av det här.
Men för dem har ju möjligheten funnits hela tiden att sätta P för alltihopa genom att ta upp det med journalister. Och det finns fortfarande all anledning att göra det.

I samband med att jag ifjol skrev till justitiedepartementet och bad att de skulle utse en kontaktperson som skulle hjälpa till att förmedla en kontakt mellan mig och myndigheterna, så dök det som sagt upp ett par personer vid två olika tillfällen, som jag inte kände men som tycktes vilja mig ngt. Det går givetvis inte att veta att det var en person som verkligen hade sänts ut som svar på mitt brev. Men antagligen var avsikten att jag skulle tänka så.
- - -
Jag har infogat text här och var i detta dokument efter att det började skrivas. Därför kommer en del av innehållet i en annan tidsföljd än händelserna. Jag behöver ladda de emotionella batterierna för jag tycker det känns oinspirerat med skrivandet nu. Fula kråkslott av ord. Man är stadd i upplösning känns det som.

Följande avsnitt skrevs innan det mesta av texten ovan. Det inträffade innan nyheten om SSG tillkännagavs.
När ni läser det följande kan det kanske verka konstigt att jag kan säga att jag inte hyser agg mot de där gossarna i SSG, men jag inser att empati fungerar inte så bra via dataskärm och nu handlar min frustration mer om att jag tigs ihjäl av er i medierna.
Ni kan ju bara tänka er vad min kusin skulle få för intryck av detta jag påstår om att det förekommit en lek med 'look-alikes'.

90-procentsprincipen
Det sunda förnuftet kan i en given situation säga en person att ngt har en viss förklaring med 90 % sannolikhet. En människa som inte resonerar strikt logiskt kan då bete sig som om det vore 100% sannolikhet och vara helt blockerad för den lilla avvikelsen.
Jag kallar det för 90%-principen och den lyder helt enkelt '90 % är 100%'
och det är alltså en generalisering som jag menar att många tillämpar. Man kunde mkt väl ta en annan siffra, t ex 99.8% osv.
Generaliseringar är naturliga och nödvändiga många ggr men de leder också till att oskyldiga döms till döden eller till långa fängelsestraff. (Senare anm:I TV4s Kalla Fakta 14/3 aktualiserades detta)

Mkt i detta dokument riktar sig till dem som redan känner till situationen, för andra skulle det krävas att man förklarade mer.

Nåväl, jag skrev alltså när jag var rätt pressad:

...Ett skäl till att jag skriver detta är att jag helt enkelt är i en desperat situation många ggr.
Senast natten mellan 13-14/1 2002 blev jag totalt kölhalad cybernetiskt.
Man gör experiment med mig som jag inte vill bli utsatt för. Ofta i anslutning till ngt annat t ex ett kommande TV program. När jag ser programmet senare förstår jag vad som hände med mig. Jaså var detta vad de gjorde med mig igår tänker man. Och det är obehagligt att prata om. Det har kommit för mig att den gyllene regeln är otillräcklig för en del situationer man kan hamna i livet. Dvs detta att man gör mot andra vad man vill att de skall göra mot en själv. Den regeln fungerar inte om människor gillar att göra saker som den andre tycker illa om.
Att berätta sånt här är ju delvis riskabelt för mig eftersom det kan hända att ngn vill använda det emot mig i min vårdnadstvist och på så sätt att jag inte får vara med mina barn pga av att man tror att jag är helt sjövild i knoppen. När man går ut så mkt som jag har gjort så är det för att man vill ha ett snabbt slut så att livet äntligen kan fortsätta mer normalt. Man satsar allt och man blir väldigt besviken på att man likväl är kvar i detta dilemma fortfarande.
Det är stundtals som om jag vore deltagare i ett slags dataspel eller ngt där andra spelar med mig och vidtar åtgärder enligt ngt system. Antagligen bestraffas jag för att dessa spelare anser att jag lever fel. Att jag borde vara annorlunda. Och då skall man i spelet chocka mig till att ändra mitt beteende.
I såna fall där människor har enrollerats till att delta i arrangemang där jag varit den som arrangemanget var avsett för, har det ofta inträffat att jag blivit föremål för bestraffningar efteråt.

Parallellen med Clockwork orange är mindre långsökt än ni kan föreställa er som deltar i dessa arrangerade kollektiva projekt som jag ser det hela från min synvinkel. För den som inte känner till vad jag pratar om verkar detta ju mkt märkligt. Men jag skriver inte detta till dem som inte vet vad det är för arrangemang jag syftar på.
Detta känns krångligt för mig att skriva om eftersom jag inte vill att det skall leda till friktion mellan mig och andra. Jag behöver inte fler som vänder sig mot mig pga av vad andra har dragit in dem i. Men jag fruktar att det väldigt lätt kan bli just så. Vad jag vill är att man ifrågasätter motiven bakom att man ombeds delta. Och att ni är medvetna om att det pågått i många år i olika former. Hela tiden har den som antas vara centrum i detta varit fredlös och utsatt för all möjlig grymhet. Inte tillåtits vare sig studera eller arbeta utan tortyr.
Vad man önskar är att människor skulle orka vända sig snett uppåt i systemet och fråga sig vad detta är för ett samhälle där människor beter sig så mot varandra och manipulerar och utnyttjar er hela tiden.
Det är tillåtet att skratta åt varandra, men det är ta mig fan inte acceptabelt att man håller en människa fjättrad på det här grymma sättet. Fjättrad i flera bemärkelser. Även detta med att exponeras för så mkt arrangerade situationer, det leder till att det skapas som en glaskupol runt omkring en som bara blir tjockare.
De som deltar i detta är utnyttjade. De manipuleras.
Människor övertalas att delta i dessa synkroniserade arrangemang, vars syfte antagligen är varierande.
I bland verkar det som om det vore ngt socialt träningsprogram för en enda elev.

Min mångåriga erfarenhet av att beklaga mig över konstigheter har tidigare varit sån att det alltid kommit ngn ny konstighet i stället.
Och en sak är klar, att även om jag inte var psykiskt sjuk från första början så är jag definitivt traumatiserad av allt jag varit med om. Det känns som om det skulle behövas år av återhämtning.
Och jag har ju inte lyckats få igång en enda vettig dialog med en enda jävla tjänsteman jag varit i kontakt med.
Det enda dessa känslokalla varelser har gjort är att förvärra alltsammans.
Det finns ingen hjälpsamhet att utnyttja de maktkanaler man har för att ta ställning för den drabbade individen och få fram folk som är tillräckligt kunniga för att vara till hjälp. I stället för stöd har de sökt radera ut allt i det jag sagt som givit ett vederhäftigt intryck, hänvisning till erkända experter etc. Samma sak med tingsrätten. Där lyckades de sorgfälligt undvika allt som var seriöst av det jag yttrade om hänvisningar till erkända källor med graverande fakta. Allt detta förtiger dessa tjänstemän.
Jag struntar i om de har formell rätt att fatta den sortens beslut.

Undra på att ondskan kan hållas igång när det finns så många små som beredvilligt hjälper till att dölja den.
Dessa kryptodiktaturens kreatur skulle man kunna utbrista..

Det är helt enkelt alldeles för mkt anpasslighet i denna nation. Och det är inget argument om det råkar vara ännu värre på andra ställen. Det är ett dubbelriktat svek. Ett svek både mot folket och mot dem högre upp i systemet som inte får adekvat information.
När man talar med folk som är neutrala, så kan de säga, ja men såna tjänstemän är helt dumma i huvudet, de begriper ingenting. Men jag hävdar att det inte är på det viset. Det är inte bara dumhet. Utan det är en sorts karriäristisk överlevnadsinstinkt. Det är mänskligt. Det är även vad som gör nazism möjligt att genomföra i en nation av utbildade människor.
Kom ihåg det varje gång ni talar väl om retorik. Det är inte retoriken man skall beundra utan det intellektuella innehållet. De goda som också är skickliga retoriker, måste ha ett intellektuellt innehåll av värde vilket jag tror att de oftast har också. Ett rent känslomässigt budskap utan intellektuellt värdefullt innehåll kan ju ha ett konstnärligt värde, men det kan också vara ren ondska.

1.Vilseledande retorik borde man vaccinera folk mot.

Och

2.Är inte all retorik per definition vilseledande?

Jag har sagt till de tjänstemän som haft med mig att göra att jag inte kräver att de skall sätta sig in i ngt av de unika omständigheterna i mitt fall bara att om de inte förstår så skall de antingen låta bli att låta det väga in överhuvudtaget i bedömningen av mig som förälder eller se till att få assistans att hantera de för dem svåra bitarna. Alla andra sätt att hantera situationen innebär rättsosäkerhet och kaos. Jag angav experter som uttalat sig till stöd för människor i min situation.
Eftersom de helt valde att förtiga detta kan man inte säga att det var bara dumhet utan det var ett partiskt ställningstagande som innebar ett försvagande av min ställning.
Hoppas att det överhuvudtaget inte skall ha ngn betydelse mer.

För att återvända till det ursprungliga temat för detta brev.

Rekommenderade brev till mig har kommit fram demonstrativt uppsprättade hade jag tänkt börja, men jag avbryter här, eftersom situationen har förändrats.
- - -