Kompletterande iakttagelser från hösten 1989
2001-11-26
Jag redogör nedan närmare för följande tre iakttagelser från hösten 1989. Det är okänt för mig om det finns ngn koppling till det som senare hände fr o m mitten av 1992.
Särskilt punkt I tycks motivera att man söker ta reda på om det kan tänkas finnas ngn typ av små elektroniska anordningar i ryggraden. Om det skulle visa sig vara fallet så skulle det kunna förklara en del av den oerhört fint reglerade påverkan som systemet sedan åratal åstadkommer inuti kroppen.
Motivet till att jag tar upp dessa saker nu är att jag under mina pågående vetenskapliga
undersökningar av möjliga signalstyrkor för olika typer av hypotetiska cybernetiska
anordningar på mer än ett sätt kommit fram till att nerverna vid ryggkotorna vore av intresse
att ansluta elektroniskt oavsett vilka övriga system som kan tänkas vara i bruk.
Innehåll
I. Märklig stelhet i rygg och nacke.
II. En 171 grams fettklump inuti armen uppkom plötsligt
III. Helt ofrivilligt bet mina käkar långsamt sönder tungan.
IV. Betraktelse över punkt I
- - - - -
I. Märklig stelhet i rygg och nacke.
En morgon ngn gång under hösten 1989, vaknade jag och fann till min förvåning att jag hade förvandlats till en skalbagge....
Skämt åsido, faktum är att jag en morgon vid denna tid vaknade och fann att jag inte kunde ta mig ur sängen. Det gick att rotera runt en axel i kroppens framåtriktning(som var vänd uppåt), men det gick inte att vrida kroppen på annat vis utan att det gjorde så ont att jag tvingades bli kvar.
Liknelsen med en skalbagge som hamnat på rygg är därför inte alldeles missvisande.
Efter bortemot två timmar(?) lyckades jag komma ur sängen och var sedan lätt invalidiserad under ytterligare några timmar vill jag minnas. Dagen efter eller eventuellt redan samma dag var smärtan helt borta. En stelhet fanns i rygg och nacke. Men jag minns inte längre hur fördelningen av själva smärtan egentligen var, och har en känsla av att den var mer diffus än enbart på dessa platser.
Jag hade inte varit med om ngt som jag anser kan förklara saken. Jag hade inte varit kall eller ansträngt mig fysiskt. Det hela är ett mysterium och ngt liknande har jag aldrig varit med om vare sig förr eller senare. I mina redogörelser för vad som hände mig från mitten av år 1992 och framåt har jag aldrig sökt göra ngn koppling till denna händelse. Under den senaste tiden har jag undersökt olika metoder att realisera cybernetiska system och i samband med det tvingats fundera över de tekniska för och nackdelarna med en elektronisk anslutning mot nervkopplingar vid ryggkotorna. Denna del av kroppen är ju som en sorts telefonväxel där det går att särskilja förbindelser från och till bestämda delar av kroppen. För de nerver som är åtkomliga den vägen är det den mest naturliga platsen att placera elektroniska anslutningar förutsatt att man har tillgång till gränssnittsanordningar som möjliggör säkra förbindelser mellan nerverna och elektroniken.
Jag har därför börjat undra om jag kan ha fått elektronik inplanterad där under hösten 1989. Jag observerade aldrig om det fanns några tecken på ngt sådant i samband med ryggsmärtan eftersom jag vid denna tid givetvis inte hade ngn anledning att misstänka ngt så ovanligt. Man kunde ju tänka sig att det funnes ngn form av små blessyrer på de ställen där man gjort ingrepp i ryggen men jag var ensam då och själv brukar jag inte inspektera ryggen så noga av naturliga skäl.
Det var pga av att jag vid mina beräkningar av möjliga signalstyrkor för kommunikation med tänkta mikroskopiska elektroniska implantat leddes till att fundera över ryggradens eventuella roll. Annars tycks det som om jag undvikit att fundera på den märkliga händelsen. Jag kan inte förklara det på annat vis än att det var lite skrämmande att tänka sig att de skulle ha hållit på så länge utan att jag märkt ngt. Det verkar ju annars helt adekvat att använda sån här teknik försiktigt och bara spionera på personens förehavanden.
Och om de vid mitten av 1992 hade fingranskat allt jag gjorde sedan hösten 1989 kan man förstå att de var otåliga om de ansåg det vara säkert att jag var den sortens brottslig de trodde.
Dvs vi talar kanske om olika aktörer. Dels ordinarie polisorganisation eller i vart fall en del därav som anser det vara styrkt att personen begått narkotikabrott och nu bara vill ta honom på bar gärning. Dels en annan grupp som har mkt säkrare information om personens förehavanden in i minsta detalj. Den sistnämnda kan inte avslöja allt de vet eller hur de vet.
1992 inleds då ngt som delvis passar in på ett nordamerikanskt mönster och alldeles säkert är
hämtat därifrån. Man försöker nu aktivt provocera fram det som man tidigare hoppats kunna
leda i bevis genom ett diskret iakttagande. Kanske skulle den andra provokativa fasen aldrig
ha inletts om man hade uppnått sina syften under den första fasen och ett konventionellt
gripande hade kunnat ske.
Det är av intresse att nämna att det tycks vid denna tidpunkt ha inträffat att ett par hundra personer i bl a USA råkade ut för neurocybernetiska experiment och mikrovågsbestrålning och annat som inbegrips i termen mind control.
1989 var ju det år man brukar utse till året när det kalla kriget slutade och det verkar som om underrättelsetjänsterna då vände sig mot det egna folket när de inte hade kvar den gamla fienden.
Det tycks inte som om de amerikaner som drabbats i allmänhet sysslat med ngt som motiverar att man behandlar dem som misstänkta terrorister eller dylikt, så ngt sådant skäl behöver jag inte leta efter. Men jag kan ändå nämna den omständigheten att jag ngn gång sannolikt före 1985 hade lånat litteratur från bibliotek inom det amerikanska försvaret. Det rörde optisk utrustning. Jag sysslade själv 1986, efter det att jag hoppat av mina forskarstudier med att teoretiskt undersöka hur man kan få ljus att ändra riktning när det breder ut sig genom en gas. Det är ett faktum att om man realiserar en tillräckligt stark sådan verkan så har den defensiva militära tillämpningar. Uppenbarligen skulle det vara av intresse att kunna avleda värmesökande robotar genom att få värmestrålningen från utblåset på ett stridsflygplan att byta riktning så att planet tycktes befinna sig ngn annanstans sett utifrån robotens sökare.
Några sådana tillämpningar intresserade inte mig och jag bedömde att det bara gick att åstadkomma väldigt svag verkan. Mitt intresse var bara rent grundforskningsmässigt.
Det är teoretiskt möjligt att sådana hypotetiska defensiva tekniker verkligen kan ha utvecklats och är i bruk i största hemlighet.
Detta behöver inte ha den ringaste betydelse, men man kunde ju tänka sig att det tjänade som förevändning om man hade kännedom om saken. Dessutom hoppade jag av en forskartjänst och fortsatte lika intensivt att forska ändå och utan inkomster. Detta skulle ju ha kunnat se ut som om jag hade hoppat av för att kunna ägna mig åt ngn hemlig forskning för ngns räkning.
Den som hade insyn i min situation skulle aldrig komma på tanken men om man bara letar efter förevändningar och det råder en stämning av kreativ paranoia så vet man aldrig vad som kan hända.
Visst var det väl så att stämningen var rätt upprörd i Sverige på 80 talet. Det har ju kommit fram saker under debatten den senaste tiden där det äntligen inträffade att medarbetare från våra underrättelsetjänster lät oss veta vad som hände: att företrädare för ngn ej angiven Natomedlem bekräftade att en del av de inspelade motorljuden härrörde från en av deras ubåtar. Samtidigt framkom att de som ledde utredningen hade låtit bli att redovisa detta i sin rapportering. Det tycks alltså som om den amerikanske fd försvarsministern hade rätt om att det var Nato-ubåtar inblandade.
På 80 talet förekom rykten om att svenska dykare hade flyttat en markeringsboj på bottnen vilket skulle ha lett till den beryktade grundstötningen för den ryska ubåten. Jag inser att om det vore sant så hade det väl tagits upp mer nu.
En del personer, kanske representativa för folk i allmänhet, var väldigt upprörda över ubåtsrapporterna och mkt kritiska mot Olof Palme.
Jag minns att det fanns folk som verkade vara mkt längre till höger än amerikanerna när det gällde att underblåsa kalla kriget-stämningar, men de personerna är inte kända i den allmänna debatten. Däremot säger det mig en del om vad som kan tänkas ha pågått under ytan här i landet. Jag har inte tillräcklig överblick för att vilja ge några explicita hänvisningar till individer och jag tror inte att de var viktiga.
Under 1980 talet var det bestämt så att det var lösa boliner beträffande vilka som betraktades
som spioner i USA. Efter avslöjandena i USAs kongress på 1970 talet var det mkt som
pågick inom ramen för svarta projekt och utan demokratisk kontroll. Efter
Münchenmassakern 1972 lär det ha blivit vanligare med självständiga celler av
underrättelseverksamhet som inte svarade mot ngn central styrning. Det skulle ha varit efter
Israelisk förebild.
II. En 171 grams fettklump inuti armen uppkom plötsligt
Ngn gång under hösten 1989 inträffade en annan underlig händelse. Jag upptäckte att jag plötsligt hade erhållit en ny utbuktning baktill och upptill på min högerarm. Det såg ut som en vanställande anbragt muskel. Jag upptäckte sannolikt inte denna egenhet förrän minst en vecka efter den uppkommit. Och jag är helt säker på att den uppkom plötsligt. Tyvärr minns jag inte exakt när detta hände i relation till händelsen I. Det kan ha hänt vid en helt annan tid, dvs kanske med upp till mer än en månads tidsförskjutning eller mer och I och II kan ha varit två fullständigt orelaterade händelser. Men anledningen att jag nämner dessa saker tillsammans är att jag börjat undra om de kan ha varit relaterade och faktiskt inträffat samtidigt. Utbuktningen visade sig senare, vid en operation år 2001, innehålla en 171 gr tung fettklump, ett sk Lipom.
|
Detta var det största Lipom som den opererande läkaren hade sett i sin praktik. Och andra läkare bekräftade att såna företeelser aldrig uppkommer plötsligt utan att det alltid kommer genom en gradvis förändring. Jag intalade mig att detta var en muskel som uppkommit genom ngn form av sned belastning. Detta är ju en mkt märklig hypotes kan man tycka men jag antar att det var ett sätt att skjuta undan obehagliga misstankar om att ngn i hemlighet hade utsatt mig för ett övergrepp.
Jag har senare misstänkt att det rörde sig om ett practical joke och ansett mig ha vissa sakliga skäl att tro att ngn kan ha känt sig inspirerad att skoja med mig pga ngt jag själv sagt. Men jag vill inte gå närmare in på den saken för det har ingen större betydelse vad som inspirerade det om det nu ändå var ett skämt.
I samband med att jag börjat fundera över I, började jag också fundera på en alternativ tolkning av II. Om de inträffade samtidigt, vilket jag alltså inte vet säkert, då skulle man ju kunna misstänka att utbuktningen var följden av ngt man hade gjort med mig i samband med det ingrepp som jag misstänker hade skett i samband med I.
Platsen för utbuktningen var sådan att det skulle i princip ha varit möjligt att med ett långt instrument komma åt ryggraden innanför ryggens hud , även om det verkar osannolikt för mig att man skulle välja en sån väg.
Jag är helt okunning om kirurgi och har ingen känsla för om detta verkar tänkbart.
Min huvudhypotes är fortfarande att det var ett skämt och saknar koppling till det andra.
Men jag har också funderat över om detta kan vara ett sätt att försäkra sig om att avleda
uppmärksamheten.
Om det i själva verket skedde ett ingrepp ngn annanstans med mindre iögonenfallande spår
och klumpen enbart var till för att avleda uppmärksamheten. T ex från små märken vid
ryggraden.
Om man skulle göra sig ett sånt omak, visar det att man är mkt angelägen om att det inte skall
avslöjas.
Om ett ingrepp i stället gjordes från armen, och det fanns ett relativt stort snitt i huden vid
utbuktningen, då skulle det snittet kunnat maskeras pga vecket som uppstod av att man fyllde
i mkt fett och det hela skulle hinna läka innan man överhuvudtaget kollade närmare.
Klumpen var så märklig i sig att man kanske inte skulle ha haft anledning att kolla dess
omkrets så noga.
Jag redovisar dessa tankar för fullständighetens skull även om det verkar otroligt långsökt för
mig att man skulle ha gjort ingreppet från armen.
Anm.
Antag att man i hemlighet blivit opererad och att det som märks efteråt är som under
I.
Finns det då helt andra tolkningar till vad som kan ha skett än att ngt ingrepp skett där smärtan
uppkommer?.
Kan man tänka sig att ett ingrepp skett ngn helt annanstans och att man fått ngn typ av
bedövning i samband med det som efteråt ger sig till känna som mina symptom.
Det finns nämligen även sådant som sannolikt inte kan förklaras även om hypotesen om ryggraden
skulle visa sig stämma. Jag förmodar att det inte finns en koppling mellan ryggraden och
huvudets yttre delar? För exempel har storebror skaffat sig förmågan att virtuellt ta mig i örat,
dvs nypa mig i örsnibben och mina observationer under lång tid ger många exempel på att
storebror också har möjlighet att med automatik koppla denna form av reprimander till mina egna tankar.
Och jag förmodar att det inte går att styra hörsel och övriga sinnesförnimmelser etc
från ryggraden?
Förutsättningen här är alltså att vi tänker oss att nervsystemet fö är i sitt ursprungliga
tillstånd.
Om man har placerat in ett antal artificiella signalfyrar som använder nervsystemet på ett sätt som
inte är möjligt biologiskt då kan man ju tänka sig att nya möjligheter öppnas men det
ligger utanför den föreliggande diskussionen.
Jag kommer eventuellt att ta upp såna saker i samband med att jag redovisar lite kvantitativa beräkningar av
signalstyrkor som kan uppnås med olika metoder.
III. Helt ofrivilligt bet mina käkar långsamt sönder tungan.
Under samma period, hösten 1989, (eller möjligen tidigare?) hände ngt som jag tidigare har antagit bero på verkningar av amalgam i tänderna. Jag hade under kanske 5 års tid ej besökt tandläkaren.
Tidigare hade jag haft goda tänder men nu blev det rätt många smärre lagningar på en gång.
Jag fick i samband med det mkt starka symptom på vad jag antog vara oral galvanism som bl
a tog sig uttryck i att käkarna ofrivilligt bet ihop om tungan så kraftigt att det blev djupa sår i
tungan och jag inte kunde hindra det trots att jag var i fullständig balans i övrigt.
Det var inte i allmänhet blodiga sår utan bara djupa hack. Tungan är ju ett tåligt organ som väl är så det var inte farligt även om det var obehagligt.
Det var verkligen extremt och jag antog att det blev galvanisk verkan av amalgamet så att det uppstod elektriska spänningar som skapade ngn störning i nervsystemet. Denna störning tänkte jag mig skulle ge sådana inadekvata styrsignaler till de nerver som styr käkarnas rörelser. Jag hade också hört ryktas om personer som drabbats svårt av såna spänningar och att det skulle ha lett till muskelförtvining hos ngn genom ngn sådan störande verkan på nervsystemet. När jag senare försökte få den sistnämnda uppgiften bekräftad av den person som berättat det ursprungligen ville han inte kännas vid det tror jag. Det kanske var ett missförstånd men det var verkligen så den personen hade berättat från början.
Så om såna verkningar som total muskelförtvining är en möjlig konsekvens av galvaniska spänningar i tänderna det är inget jag vågar påstå, men det vore intressant om det vore sant som en journalist sade en gång.
Min erfarenhet är definitivt inte ngt missförstånd. Det var en enormt stark effekt.
Men i ljuset av vad jag senare varit med om har jag undrat om denna händelse har ngn helt annan tolkning än den jag tidigare gjorde. Kan det ha varit så att mina symptom inte alls berodde på ngt med tänderna. Cybernetiskt är det definitivt möjligt att framkalla en sån verkan utan att det har ngt med munnen att göra.
När tandläkaren jämnade ut tandraderna en aning så det inte blev så mkt friktion
upphörde symptomen. Den tolkning man gjorde då var förstås att det hade med tänderna att
göra. Men nu finns ju den andra möjligheten också att det bara var ngn som drev med oss och
bättrade på verkligheten.
Jag vill noga understryka att jag aldrig har trott att tandläkaren skulle ha gjort ngt konstigt utan i så fall har det ju skett helt utan hennes kännedom.
Tandläkaren var i kontakt med dem hon antog vara väl informerade och hon verkade tycka att mina symtom var ovanliga.
Ett problem när man vill diskutera såna saker är att det tycks vara väldigt illa skött från myndigheternas sida detta med amalgam. De har ju ändrat riktlinjer men de har aldrig ordentligt redovisat hur man kommit fram till sina slutsatser under åren. Jag har inte själv varit engagerad alls i saken och har inte känt av problem själv sedan den tiden, men andra har nämnt för mig att myndigheterna har baserat tidigare riktlinjer på forskning som ej tog hänsyn till viktiga transportvägar för kvicksilver i kroppen. När man påstod att det inte fanns spår av utsöndrad kvicksilver så bortsåg man t ex från spår i den fasta avföringen.
Det här är ett helt annat ämne men jag tar upp det för att det påminner mig om att det alltid är svårt för medborgare att få rätsida på sådant och det är samma gamla visa med mörkläggning och undanflykter.
Så jag vet alltså inte om man kan få såna symptom som jag fick av amalgamfyllningar.
Eller om det måste bero på ngt annat.
Och jag litar inte på att myndigheterna självmant informerar om sånt. Det kan ju handla om stora kostnader.
IV. Betraktelse över punkt I
Den litterärt bevandrade tänker kanske på Kafkas Förvandlingen vid läsandet av de inledande raderna. Det var i alla fall meningen. Förutom alla logiska resonemang med cybernetik så finns ju frågan om det verkligen är nödvändigt att lämna såna spår i samband med ett ingrepp om det nu var det de gjorde den gången. Om det inte är nödvändigt, varför gjorde de det i så fall?
Tänk om de också tänkte på Kafka och i själva verket iscensatte dessa symptom med flit just för att uppnå denna sceniska effekt. Otroligt? Jovisst.
Men i så fall vore det inte den enda gången de ägnat sig åt att gestalta scener, snarare verkar det vara ett genomgående tema.