Typer av portvin
Portvin delas in i tre olika huvudgrupper: Vitt portvin och portvin med eller utan årgång. Om vi bortser från den första gruppen kan man utgå från tre smaktyper, var och en med sitt användningsområde.

RUBY PORT – är ett ungt, rubinrött portvin som ska medan det ännu har sin ungdomliga fräschör kvar. Det väljs ut bland de kraftigaste, mest robusta portvinerna, och bakom sötman ska en ruby ha en integrerad men uppstramande strävhet. Ofta används det som en drink före maten. Eller i maten – få viner kan förhöja smaken så mycket på en viltsås eller en gryta.

TAWNY PORT – kallas de portviner som lagras på ekfat under lång tid och då övergått till en mer eller mindre ljus nötbrun läderfärg. De är alla förhållandevis lätta, eleganta och delikata i en finlemmad, mogen fat stil. En bra tawny bör vara lagrad i minst tio år och den dubbla till tredubbla åldern anses av de flesta kännare vara det optimala. Den angivna åldern på etiketten är dock på intet sätt absolut, utan anger istället innehållets genomsnittliga ålder och anger istället tawnyns stil. Ofta ingår även lite vitt portvin i blandningen för att understryka färg och elegans. Till denna grupp räknas också årgångstawny, Colheita (”skörd”), men denna når sällan upp till de himmelska höjderna där de bästa tawnyblandningarna återfinns. En colheita måste alltid lagras i minst sju år på fat och skördeåret anges alltid på etiketten.

VINTAGE PORT – är den tredje smaktypen beskriven ovan. Minst 15 och för bättre årgångar 25 års mognad brukar man begära, men här går trenden mot viner som kan drickas efter några år. Viktigt att känna till är att årgångsporten under lagring hinner samla på sig en rik depå i flaskan, en fällning som måste dekanteras bort. Flaskan bör därför stå eller ligga minst ett dygn innan korken försiktigt dras ur. Ett stearinljus behövs för att kunna genomlysa flaskhalsen så att man ser när fällningen börjar närma sig. Man brukar skilja på vintage som buteljeras under husets namn från de som buteljeras under vingårdens, så kallade Vintage de Quinta. Till skillnad från alla andra vinområden i världen avser normalt den senare en enklare kategori som görs de år då kvaliteten inte når upp till en vintage. Men det finns undantag bl.a. Quinta do Noval:s Nacional som det nästan är en ouppnåelig dröm att äga en butellj av.

Till vintagekategorin räknas även Vintage Character Port och Late Bottle Vintage (LBV). Den första kategorin utgörs av unga portviner av särskilt hög kvalitet som buteljeras med en genomsnittlig ålder på tre till fyra år. LBV är kvalitetsviner som legat på fat 4 – 6 år och därefter fått mogna på flaska. Stilen på dessa kan vara mer eller mindre vintage lik, både med och utan fällning. Skillnaden mellan en tawny och en vintage ligger inte bara i smaken utan även i användningen. En vintage serverad efter huvudrätten till en bit ost (företrädelsevis stilton) tillhör en av de mest exklusiva smaksensationerna du kan utsätta dig för. Lika gott smakar en tawny till desserten.

Några enastående årgångar att lägga på minnet är 1994 och 1997, priserna på dessa har också skjutit i höjden.