Nya Volvo XC90 - Provkörning
"Varför skriva om en Volvo när det är en BMW-site?!" kanske Du undrar. Men Volvos nya terränglimousine är faktiskt ett stort hot mot bland andra just BMW X5 och Mercedes M-klassen. Dessutom är det alltid en ganska stor händelse när en ny "svensk" bil lanseras. Jag gillar Volvo sedan tidigare och därför såg jag fram emot att få provköra den nya skapelsen.
Jag är ju ingen biltestare och kan inte ge några exakta resultat eller mätvärden. Jag skriver istället denna provkörningsrapport som vilken annan person som helst som provkör en bil. Så vill Du läsa ett riktigt test måste jag såklart hänvisa till till exempel Teknikens Värld. Men men, detta får väl duga så länge...
Den provkörda bilen heter alltså Volvo XC90, där XC vitsigt står för Cross Country. Siffran 90 talar egentligen bara om att detta är den största bilen i Volvos sortiment just nu. Ju lägre siffra, desto mindre bil helt enkelt. Ett syskon till XC90 är XC70, där den vanliga V70-karossen fått lite kosmetiska förändringar plus att bilen är fyrhjulsdriven. Men nu ska det handla om XC90!
Det finns tre motoralternativ, D5 som är en femcylindrig diesel på 163 hk. Lilla bensinmotorn heter 2,5T och har fem cylindrar, lättrycksturbo och 210 hästkrafter. Starkast är T6 med sex cylindrar, dubbla turboaggregat och 272 stinna hästkrafter. Alla motorer levereras som standard med femväxlad automatlåda, förutom i T6 där lådan bara har fyra växlar (av utrymmesskäl). Jag har provat den lilla bensinmotorn, 2,5T.
Eftersom vi förutom vår kära BMW 523i, även äger en Volvo S80 T6, känner man direkt igen sig interiört i XC90. Många knappar och reglage är likadana och fungerar således på samma sätt. Nya paneler och knappar för stereo har dock tillkommit. Provbilen är utrustad med metalliclack, läderklädsel, regnsensor i vindrutan, en bra stereoanläggning med CD-spelare och lite annat. Totalpris 433 600 kronor. För en Volvo! Ändå är alltså detta en relativt snålt utrustad XC90. Att komma upp i en halv miljon med T6-motorn och lite utrustning torde vara lätt gjort. Grundpriset ligger dock på cirka 380 000 kronor för denna version, vilket är lägre än vad BMW tar för X5. Alltså vågar inte Volvo ta lika bra betalt för sin kärra, vilket nog är klokt. Visst försöker man gå upp i status och pris, men att direkt hoppa upp till BMW- och Mercedesnivå är nog alltför vågat. Att kalla bilen billig är ju helt fel, men prisvärd ligger närmare till hands. Åtminstone jämfört med som nämnts, X5 och M-klass. Men hur står sig då bilen mot X5?
Det jag uppskattar mest hos bilen är den höga sittpositionen och fyrhjulsdriften. Den här bilen (och de flesta andra högbyggda bilar) stiger man inte ner i, den sätter man sig i. När man ska ur så nästan "skuttar" man ur och glider ur förarstolen. Det blir helt enkelt mer bekvämt att stiga i och ur. Den största förtjänsten finns dock förstås när man kör. Man får en fantastisk överblick över trafiksituationen och det är ganska kul att kunna "titta ner" på andra, fjuttiga bilar...
Körkänslan är ganska typisk Volvo; lugn, komfortabel och utan speciellt mycket hets. Motorn ryter gärna till vid gaspådrag vilket känns lite tufft. Jag är dock ingen riktig entusiast av motorljudet, som jämfört med t.ex. en BMW-sexa ter sig ganska tamt. Men men, automatlådan växlar rappt och drar gärna till rödmarkeringen om man kört lite tuffare ett tag. Kul! Att det är en tung bil känns tydligt, det är absolut ingen sprinter. Men det behövs inte heller, här handlar det mer om säker och trygg transport än sportig, aktiv körning. För den som gillar sport är X5 ett bättre val. Däremot blev jag ganska positivt inställd till styrningen, som är hyfsat vägkänslig och ger en bättre känsla än i vår S80! Den senares styrning är väldigt "slapp" runt mittläget och ger inte särskilt mycket vägkänsla alls. I XC90 fungerar det bättre, möjligtvis att den höga sittpositionen gör det lättare att placera bilen rätt. Men visst känns det att det är en stor bil, speciellt vid backning är det svårt att hantera skapelsen. Tur att parkeringssensorer finns som tillval...
En ganska allvarlig anmärkning har jag dock vad gäller motorn; den drar alldeles för mycket soppa! Bilens färddator visade en medelförbrukning på 1,6 liter per mil och det är en fruktansvärd massa bensin som den här bilen dricker! Tanken rymmer dessutom bara drygt 70 liter vilket gör att tankmätaren sjunker nästan lika snabbt som hastighetsmätaren gör vid en panikbromsning... Okej, det var att ta i. Visserligen tror jag att när bilen blivit inkörd (testbilen hade endast rullat 100 mil) kan förbrukningen sjunka något. Dessutom pressar man ju bilen hårt med accelerationer och hårdkörning under ett sådant här test. En person som kör bilen "som folk" får kanske ner förbrukningen till runt 1,4 liter per mil. Men det är för mycket ändå, tycker jag.
Interiören är rymlig och komfortabel och följer som sagt den stil Volvo haft på de senare modellerna. Runt hastighets- och varvräknaren sitter det nu kromringar, sådant är modet just nu. De inre dörrhandtagen ska se ut som aluminium, och är faktiskt ganska snygga. Klimatanläggningen fungerar mycket bra och trots fem personer klarar den av att hålla imman stången även bak (bland annat tack vare luftutsläppen i B-stolpen). Provbilen hade dessutom två extra säten, så bilen kan bli sjusitsig. Efter mycket om och men lyckades jag kravla mig in i den bakersta sätesraden. Jag är drygt 180 cm lång vilket gjorde att man måste sitta nedhasad i sätet för att inte huvudet ska skrapa i taket. Men för barn skulle sätet passa alldeles utmärkt! När man inte har användning för sju sittplatser fäller man enkelt ner dem i golvet. Bagageutrymmet blir då genast mycket större, och är redan då större än i X5. Det går även att fälla det "vanliga" baksätet samt passagerarstolen fram, och då får man ett mycket gott utrymme att lasta i. Baksätet går att skjuta i längdled för att på så sätt få bättre bagageutrymme alternativt benutrymme. Mittenstolen går att köra framåt en extra bit så att föräldrarna kan hålla bättre kontakt med barnet. Det märks att Volvo fortfarande tänker på familjen...
Under testet rådde ganska halt väglag, vilket gav tillfälle att prova fyrhjulsdriften. Allt fungerade som förväntat; inget slirande när man ska iväg, man hinner inte ens märka att bakdäcken börjar driva. Systemet kommer från Haldex och reagerar blixtsnabbt. Till skillnad mot BMW:s fyrhjulsdrift, driver XC90 till största delen fram tills det behövs mer drivning bak.
Även om man kör lite hårdare, så var väggreppet mycket bra. I början känns det läskigt att ösa på med en så hög bil. Det känns som att den kan "gå över styr" vilken stund som helst. Men som sagt, Volvon är mycket säker på foten och när man kört ett tag inser man att här finns potential. Det är bara att köra på!
I vanlig Volvo-anda är bilen proppad med säkerhetsutrustning. Bland annat antispinn, antisladd och antivält (!). Jag provade att köra mycket hårt med kraftiga rattutslag och mycket gas på en avlyst bana. Fyrhjulsdriften ger mycket bra grepp, men när gränsen är nådd griper DSTC (motsvarigheten till BMW:s DSC) in och styr upp bilen. Systemet motverkar även tendenser till vältning, och bilen ger ett mycket säkert intryck även när den pressas. Så här våldsamt bör ingen vettig människa ändå köra på vanlig väg, så köregenskaperna får högsta betyg. Även fjädringen är bra, även om den "slår igenom" ganska hårt över t.ex. vissa brunnslock. De stora däcken gör dock sitt till, och totalt är bilen mer komfortabel (men inte lika sportig och uppmuntrande att köra) än X5.
Den passiva säkerheten är förstås mycket god och Volvo siktar på fem stjärnor i Euro-NCAP. Skandal vore väl annars! Tillverkaren hävdar att XC90 är snällare mot andra bilar och trafikanter, jämfört med andra SUV:ar. Bland annat har man en speciell balk som sitter förhållandevis långt ned, i fronten av bilen. Om en XC90 krockar mot en lägre bil, kommer den extra balken att aktivera den mindre bilens skyddssystem, samtidigt som den förstås ger maximalt skydd för Volvoföraren. Bilen är så att säga mindre egoistisk mot andra.
Dessutom finns krockgardiner, SIPS sidokrockskydd, skydd mot whiplashskador med mera med mera. Man känner sig helt enkelt väldigt trygg i den här bilen - som sig bör.
Så hur står sig då XC90 mot den bayerska konkurrenten, X5? Under svenska förhållanden mycket bra, kan konstateras. Vinteregenskaperna är mycket, mycket bra och slår X5 klart på fingrarna. Komforten är också den mycket hög, liksom säkerheten.
Men om man ser till status, kvalitetskänsla och körglädje, segrar istället BMW X5 med sin tuffare attityd som väcker mer uppseende, sin fantastiska känsla i alla detaljer och en suverän motor, växellåda och styrning. I länder där Kung Bore inte visar sig, kan kampen bli mycket tuff. För den som bor i Sverige med sin vargavinter, är XC90 ett glödhett alternativ som alltså i flera fall överglänser X5. BMW:n har inte lika bra vinteregenskaper helt enkelt, exempelvis är strålkastarna bara sådär - varför finns till exempel inte BiXenon-ljus till denna prestigebil? Det kommer förhoppningsvis i och med X5:ans facelift som väntas inom det närmaste året.
Konklusionen blir alltså att - ja, det beror på vilka egenskaper man prioriterar. Trots att X5 har några år på nacken känns den framförallt väldigt tuff, betydligt mer kraftfull än XC90. Körkänslan är, mätt i körglädje, bättre än i Volvon liksom drivlinan. Det som ligger X5 i fatet är framförallt utrymmena och sämre vinteregenskaper. Ett svårt val, självklart. Prisskillnaden är inte särskilt stor, i den här klassen är ingen bil billig och driftkostnaderna blir höga. Krasst sett är XC90 - och X5 för den delen - bara en förhöjd S80 (eller 5-serie). Men tydligen är många beredda att betala extra för lite extra luft mellan bil och mark. För visst är bilarna fina och tuffa! Frågan är bara till vilket pris... Men det är oväsentligt i denna jämförelse. Vilken av bilarna man än väljer, kommer man säkerligen att bli mycket nöjd. XC90 känns förståeligt nog modernare och fräschare här och där, vilket delvis kommer kompenseras av det facelift som snart presenteras för X5.
Jag kan dock konstatera att Volvo lyckats oerhört väl med sin nya SUV. Den är så bra att den utan tvekan kan matcha de bästa i klassen - och i vissa fall till och med vinna. Hoppas bara att vi slipper barnsjukdomarna! S80 drogs ju med massor av problem det första året...skippa måndagarna, Volvo!
Relaterade länkar:
www.volvoxc90.se
www.volvocars.se
(Bilderna kommer ifrån Volvo Personbilars hemsida, se länk ovan)