|
|
Att driva sin egen webserver |
![]() |
|---|
Varför skulle man vilja driva sin egen webserver, när det finns webhotell? Ja, skälen skulle kunna vara:
1) Spara pengar: Kostnaderna för webhotel har sjunkit en hel del; kostnaden för bas-tjänsten är numera inget betungande för en liten firma eller privatperson med hygglig ekonomi. Registrering och årlig registerhållnings-avgift för en webdomän kommer vi inte undan, om vi har en domän, oavsett var vi lägger den.
2) Nyfikenhet, etc:
3) Bättre kontroll över servern: Det kan också vara så att man har ett företag som har såpass hemlig information på sina datorer att man inte törs lita på ett webhotell.
4) Man behöver inte webhotellets support:
5) Driva illegal eller bojkottad verksamhet:
Det finns trender som drar åt olika håll. Å ena sidan kan det vara praktiskt och ekonomiskt att "outsourca" datorverksamheten till en "ISP" (=Internet Service Provider). Å andra sidan blir det allt vanligare med permanent bredbandsaccess, vilket gör det tekniskt möjligt att ha en egen server. Har man t.ex. gott om tid men ont om pengar, och är intresserad av datorer, så är det ett lockande alternativ.
Vad är det då som ISP-arna tar betalt för, som man skulle kunna sköta själv?
Nu ska du bara driva en webserver, för egen räkning, inget annat. Vad behövs då?
- Lämplig dator: Den måste vara driftsäker, med tillräckligt snabb processor och tillräckligt mycket RAM för att hantera trafiken. Är det mycket trafik så kan det bli aktuellt att låta fler datorer dela på bördan. Hur dessa bäst ska konfigureras är en historia för sig. - Bredbands-access till Internet (förstås). Man bör göra fortlöpande trafikmätningar, åtminstone i början, så att man har koll på att bandbredden räcker till för trafiken. Det är här viktigt att man mäter trafiken i bägge riktningarna separat, eftersom många bredbandtekniker (framför allt ADSL) är assymetriska, och tillåter olika mycket trafik i olika riktningar. - Brandvägg, som är "rätt" konfigurerad för att hålla hackers borta. Denna kan gå som program i datorn, men det är i regel bättre om man kan ha den i en router eller annan separat burk. - Nödvändiga program och ett stabilt operativsystem, för det jobb servern ska utföra.
- Regelbundna och förnuftigt upplagda backup-rutiner, alternativt spegling av hårddisk-partitioner eller ett RAID-system. Dessa system sköter sig själva, men det kan behövas att man byter backup-tape emellanåt. - Standby-dator som registrerar "heartbeats" från den ordinarie datorn, så att den vet när den ska ta över driften från den ordinarie datorn. Detta är också helt automatiskt, men man får tänka till hur man konfigurerar detta. Arbetet består bara av att titta till detta emellanåt. - Ingripande vid dator-haveri. Detta är det enda "egentliga" arbete som behöver göras, att återställa den havererade datorn i brukbart skick igen. Vad man ser är alltså att det, arbetsmässigt, inte behövs mer än intresse och kunnande för att göra det jobb som behövs för att driva en egen webserver. Webhotellen har heltidsanställd personal för detta, men då är det också fråga om stordrift, med många kunder som delar på kostnaden. |
En webdomän är ett "namn" som utseendemässigt följer de konventioner som gäller på webben. Man kan registrera ett eller flera sådana namn, som man sedan har monopol på så länge man fortsätter att betala registerhållningsavgiften. Men för att sedan ha praktisk nytta av sin domän måste man:
Det sistnämnda beskedet är ju ett "misslyckande"; browsern får inte kontakt med den eftersökta websidan. Orsaken kan alltså, sammanfattningsvis, vara att;
När man registrerar en domän så reserverar man den bara för eget bruk. Den får ingen IP-adress förrän ägaren till en viss IP-adress (t.ex. ett webhotell) rapporterar till registreringsmyndigheten att han (på domän-ägarens uppdrag) vill koppla den aktuella IP-adressen till den aktuella domänen. Då läggs adressen in i en "topp-DNS-server", som sedan successivt delar med sig av denna information till andra DNS-servrar. Man ser alltså här att två krav är att domänen finns registrerad, och att den har en fast IP-adress. Skulle IP-adressen behöva ändras så görs detta manuellt. Det skulle inte fungera att låta en sökrobot nosa rätt på domänen. Det kan förstås vara så att browsern i listningen hos en sökrobot kan få träff på websidan. Men om websidans IP-adress har ändrats efter det att roboten var där och indexerade, så får browsern ändå inte tag på själva websidan. Man får bara ett "page not found"-besked.
Nåväl, om vi nu har registrerat vår domän, vad har vi då för möjlighet att få en fast IP-adress? Ja, det beror på hur företagets dator är ansluten:
Envar är ju ansvarig, i varierande grad (beroende på var man bor) för det som man publicerar på webben. Man kan drabbas av både privata skadeståndsanspråk och allmänt åtal. Ansvarsskillnaden är dock obefintlig jämfört med om man publicerar samma saker via ett webhotell. Ibland har operatören ett visst ansvar för att inte stänga av kunder som publicerar opassande material, men det minskar inte det egna ansvaret. Så, juridiskt sett gör det ingen större skillnad om man publicerar offensivt material på egen eller annans server. |
Vi kan se från listningen till vänster att om vi har:
Att använda dynamisk DNS.
För att förstå redogörelserna nedan så kanske en och annan läsare behöver veta vad IP-adresser och adress-pooler är, och hur de används.
Varje datoriserad enhet som är ansluten till Internet har en unik IP-adress. Denna adress består av 4 fält, numrerbara från 0 till 255 i decimal notering (eller FF, Hexadecimalt). Den kan alltså t.ex. se ut så här: Adress-strukturen på Internet är hierarkiskt ordnad på ett sätt som vi inte ska gå in på här. Men de allra flesta anslutna enheter är underordnade någon lokal server, som disponerar en "range", eller sammanhängande adress-serie, som den får dela ut till anslutna enheter, varje gång en session (= ett uppkopplingstillfälle) påbörjas. Nummerserien kan t.ex. vara: Det innebär att om vår dator med adress kraschar, så är risken stor att den, när den kommer igång igen, får ett annat nummer i denna adress-serie. Detta arrangemang fungerar utmärkt för en "vanlig" användare, men inte för en webserver.
Som vi sett så är IP-adressen knuten till en "session", dvs. en uppkoppling som varar en viss tid. Även om vi har en fast uppkoppling så kan den periodvis gå ner, p.g.av dator-haveri eller annat. Och när datorn är igång igen så har vi fått en annan IP-adress. Hur ska då surfaren hitta vår server? Ja, man kan förstås uppdatera sin egen DNS-server manuellt (om man har någon DNS-server) med den nya IP-adressen. Men det tar i typfallet c:a 3 dagar för den nya IP-adressen att spridas till andra berörda DNS-servrar, och vid den tipunkten kanske det är dags igen, för en ny IP-adress. Så, vad gör man i det läget? Jo, det finns två principiellt olika sätt att lösa det.
Den ena lösningen innebär att din servrer "pingas" ganska ofta (var 10:e minut eller så), varvid byte av IP-adress ganska snabbt upptäckes. Det finns företag som t.ex.
DynDNS, som erbjuder denna typ tjänst, "dynamic DNS service": Denna tjänst är möjlig tack vare att de adresser som man får, tilldelas från en begränsad pool av adresser inom ett visst adress-område. Vår IP-adress kollas kontinuerligt (med någon minuts tidsintervall) av tjänsteföretagets server, och skulle servern plötsligt inte få svar, så genomsöks denna adress-pool på jakt efter vår server. Om/när den påträffas på en annan adress så uppdateras registret i företagets DNS-server så att den kopplar vår domän till den nya IP-adressen. Den andra lösningen innebär att man registrerar en subdomän med samma eller snarlikt namn som ens riktiga domän. Subdomänen finns på en server med permanent IP-adress, och där finns en ständigt uppdaterad hänvisning till den riktiga domänen. Om din domän t.ex. heter "http:www.calle.com" så kan du ha en subdomän som heter "http:calle.somewhereelse.com", och servern som har domänen "http:somewhereelse.com" har då en permanent IP-adress som är känd av alla berörda DNS-servrar. På index-sidan hos "http:calle.somewhereelse.com" finns en hänvisning till den riktiga domänen, och där kan du manuellt gå in och ändra IP-adressen så att den pekar rätt. För mer detaljer om detta förfarande, läs på DSL/Cable webserver.
"The Static DNS service is similar to our Dynamic DNS service, in that it allows a hostname such as yourname.dyndns.org to point to your IP address. Unlike a Dynamic DNS host, a Static DNS host does not expire after 35 days without updates, but updates take longer to propagate though the DNS system. If your IP address doesn't change often or at all, but you still want an easy name to remember it by, without having to purchase your own domain name, our Static DNS service is ideal for you."
Dessa tjänster kan förstås kombineras:
Det gäller här, som tidigare sagts, att själv rapportera till registreringsmyndigheten vilken IP-adress vår domän har, så att denna adress kommer in i åtminstone en "rätt" placerad DNS-server. Detta kan man alltid göra för en domän som man äger, men bara mot en fast IP-adress. Om man inte kan lita på att ens IP-adress förblir permanent så måste man ordna med dynamic DNS service. Och det säger sig självt att de DNS-servrar man använder sig av måste ligga på fasta IP-adresser. Därför måste man överlåta DNS-server-jobbet till någon som har fast IP-adress. |
|
Last Updated: 2007-01-02
| Författare: Ove Johnsson |
|---|