Synpunkter på 3G-tekniken

Mobil-telefonerandet har slagit stort i väst-världen och i Japan. Och utvecklingen går snabbt i samma riktning i övriga delar av världen. Sverige ligger "bra" till i denna utveckling. Regeringen har bestämt att hela Sverige ska vara nåbart via bredbandig mobiltelefoni. Avtalet mellan PTS (Post- och Telestyrelsen) och nätoperatörerna säger att man ska nå mer än 99% av Sveriges befolkning till 2004. Denna websida har vuxit i omfång (och popularitet), eftersom ämnet, åtminstone i Sverige, är högaktuellt just nu. Jag har därför delat upp sidan i två delar, där "Är 3G-tekniken en bra idé?" behandlas separat.	Innehåll: Expropriation av mark för 3G-antenner Mindre strålning med fler och tätare antenner? Kommer nyttan med 3G att kunna motivera skadan? SSI och ICNIRP Teknisk utveckling kostar! Folkhälsoinstitutet "Greenwashing" och försiktighetsprincipen Basstationer i skolorna Överkänslighet

Nu har en del av motståndet mot 3G-utbyggnaden i Sverige brutits med hjälp av lagstiftning. På regeringens förslag har riksdagen godkänt en lag som går ut på att det ska bli fritt fram för de fyra 3G-licensinnehavarna att sätta upp master var som helst, mot markägarnas vilja, och den trädde i kraft 2004-08-01. Man jämställer där telemaster med andra ledningar som i dag kan dras fram utan markinnehavarens samtycke; en utvidgning av den gamla ledningsrättsförordningen. Anledningen till denna lag är att regeringen uppenbarligen ser det som så angeläget att hela Sverige får tillgång till 3G att man genomför en lagändring som snedvrider marknadskrafterna till nätbolagens fördel. Nätbolagen får ju ett klart övertag i förhandlingar med markägaren och kan diktera villkoren. Markägaren kan visserligen överklaga, men nätbolagen kan, under denna process, montera upp och ta i bruk sin mast. - "Det har varit ett alldeles för starkt motstånd i hela landet mot utbyggnaden av 3G-näten och man säger i klartext att det är detta som man nu vill hjälpa teleoperatörerna med", säger Björn Gillberg, välkänd miljödebattör och grundare av Miljöcentrum.

Han anser att den nya lagen är ett regelrätt rättsövergrepp mot alla dem som inte vill ha master och basstationer för 3G-mobiltelefoni på sin mark. Björn Gillberg anser att marknadskrafterna sätts ur spel om förslaget till ny lagstiftning får stöd i riksdagen. - "Det är en intressant kombination av kapitalism och kommunism", säger han. De kommersiella teleoperatörerna vill bygga nät som är så billiga som möjligt utan att ta hänsyn till miljö och människor. Man vill sätta upp sina master där investeringskostnaderna är så låga som möjligt - nära elledningar och transportvägar. En annan konsekvens av förslaget är att de markägare som inte frivilligt går med på att samarbeta kommer att få lägre ersättning. I de fall där teleoperatören med hjälp av den nya lagen får rätt att bygga en mast trots markägarens motstånd behöver operatören endast betala en engångsersättning.

I normalfallet handlar det om årshyra för att utnyttja marken. - "Allt går ut på att underlätta för teleoperatören. Så fort du fått upp din mast är det marknadsreglerna som börjar gälla på nytt. Då kan man ta ut höga hyror för att tillåta konkurrenter att sätta upp antenner och sändare", säger Björn Gillberg. Utbyggnaden av 3G-näten har stött på stort motstånd runt om i landet. Trelleborgs kommun har exempelvis vägrat att ge bygglov för masterna med hänvisning till att hälsoriskerna inte är tillräckligt utredda när det gäller eventuell strålning. De ekonomiska kalkylerna har dessutom visat sig alltför optimistiska vilket gör utbyggnaden till ett ekonomiskt vågspel. Investeringskostnaden har beräknats till 24 miljarder kronor. Björn Gillberg menar att den totala investeringskostnaden är den dubbla, cirka 50 miljarder kronor.

Bilden ovan visar principen för att skicka information med bredbandsteknik mellan två punkter genom att använda LASER som kommunikationsbärare.
Detta är ett ekonomiskt alternativ till att gräva ner optisk fiber i oländig terräng eller över långa avstånd, som t.ex. i Norrland.

2. Mindre strålning med fler och tätare antenner?

Det framhålls ofta att med tätare utplacering av de fasta antennerna så kan man dra ner effekten på var och en, och resultatet skulle då bli att en given plats i terrängen i genomsnitt blir utsatt för lägre strålningseffekt än när antennerna står glesare. Hur förhåller det sig med detta? 3G-tekniken medger bl.a. möjlighet att anpassa sändningseffekten till rådande förhållanden, dvs. varken mobiltelefonen eller basstationen sänder med större effekt än vad som behövs för att upprätthålla kommunikationen, och detta effektbehov monitoreras hela tiden, av bägge parter. Vi kan då, till att börja med, skilja på: De som använder sin mobiltelefon. Övriga, som bara utsätts för basstationernas strålning. För den första gruppen gäller att strålningen från den egna mobilen är så pass mycket starkare än från den avlägsna basstationen att den blir helt dominerande. Ju större tid under samtalets gång som mobilen kan sända på lägsta effekt, desto bättre för användaren. Man kan då konstatera att för denna grupp är det bättre ju närmare man är till en stationär antenn. Ju tätare mellan antennerna, desto bättre. För gruppen "övriga", som inte använder någon 3G-telefon för tillfället, är det strålningen från basstationernas antenner som är intressant. En basstationen står i ständig kontakt med alla påslagna 3G-telefoner inom "sitt" område, så att den vet var varje telefon finns om/när det kommer ett samtal i endera riktningen. Denna pejlings-kommunikation pågår permanent, men på lägsta effektnivå, åtminstone i teorin. Under pågående samtal anpassas också effekten till lägsta möjliga. Det innebär att om användaren avlägsnar sig från basstationens antenn så ökar sändningseffekten i bägge ändar, och tvärtom så sänks den något när användaren närmar sig. För odämpad antennstrålning gäller att effekten på ett visst avstånd från antennen minskar med kvadraten på avståndet. Mikrovågsstrålning dämpas dock markanta av markförhållanden, luftfuktighet, etc. Och ju högre frekvens, desto större dämpning.		För riktade antenner får man också olika effektvärden i olika riktningar. Men om vi håller oss till rundstrålande antenner (som alltså strålar lika mycket i alla riktningar i horisontalplanet), och om vi bortser från antennens höjd över marken, så får vi de runda strålningslober som visas i figurerna till höger. För den ensamma antennen i figur 2:1 befinner sig den inre cirkeln på halva avståndet från antennen jämfört med den yttre, och effekten vid den inre cirkeln är alltså 4 gånger så stor som vid den yttre parametern. Om sändareffekten vid den yttre cirkeln är avpassad så att det precis går att telefonera därifrån, så utsätts alltså det orange-färgade området närmast antennen för mer än fyra gånger denna effekt. Detta illustrerar, överskådligt, hur effektfördelningen beter sig. Nödvändig effekt är avpassad till täckningsområdets periferi, och i stort sett hela täckningsområdet får därför betydligt större strålning än detta gränsvärde. Nå, hur blir det då om man sätter flera antenner inom detta område? Ja, täckningen kan bli problematisk, med områden som inte täcks av någon av antennerna (de vita kilarna i figur 2:2). För två telefoner på samma avstånd från den mittersta antennen har alltså telefon A bra mottagning, medan telefon B inte kan kommunicera alls. Detta under förutsättning att antennen i mitten stryper sin effekt; det är ju det som är vitsen med detta arrangemang. Man får också en annan oönskad effekt som det sällan talas om; nämligen att vissa områden får mer strålning, därför att de utsätts strålning från fler än en antenn, (de blåfärgade områdena i figur 2:2. En fördel med fler antenner är att de tillsammans bättre kan täcka in en ojämn terräng, med berg och dalar. Men den fördel som vi är ute efter; lägre total strålningseffekt i området, uppnås den? Och är de 5 orange-färgade områdena i figur 2:2 tillsammans mindre än samma område i figur 2:1? För att räkna på detta är det bättre att omge den ursprungliga antennen med 6 antenner istället för 4, som visas i figur 2:3. Som varje bi vet (eller åtminstone varje biodlare) är ett system där varje cell har 6 grannar, det optimala sättet att täcka in en kontinuerlig yta.		Figur 2:1 Figur 2:2 Figur 2:3

3. Kommer nyttan med 3G att kunna motivera skadan? Det är hög tid att väga dessa negativa effekter mot den tveksamma extra nytta som vi kommer att få av 3G-tekniken, jämfört med GSM och GPRS. Bredbands-kommunikation med mobiltelefonen? Really, who needs it? De krafter som driver 3G-projektet försöker bara få fart på telekomm-industrin igen, för att skapa arbeten och tjäna pengar. Inte för att producera något som marknaden verkligen vill ha. Det är i och för sig lovvärt att skapa arbetstillfällen, ge allmänheten bredband och att tjäna pengar, men det vore bättre att koncentrera bredbands-ansträngningarna till att lägga ner fiberkablar i glesbygden. Eller bygga LASER-tranceivers för bredbandsöverföring över långa distanser. Man behöver inte vara bredbands-nåbar på gatan eller på skogspromenaden. Vid dessa tillfällen räcker GSM utmärkt.

4. SSI och ICNIRP Svenska Statens Strålskyddsinstitut (SSI) bygger sina rekommendationer på "International Commission on Non-Ionizing Radiation Protection" (ICNIRP), som är en internationell och politiskt oberoende organisation, bestående av "independent scientific experts". ICNIRP har mycket stränga krav på vad man väljer att publicera och godtaga som bevis. Således kräver man: Att alla resultat av vetenskapliga studier ska ha publicerats i en internationell, vetenskaplig tidskrift. Att resultaten har blivit kritiskt granskade av internationellt erkända experter. Att alla forskningsresultat är statistiskt säkerställda. Att sambandet mellan dos och respons är otvetydigt fastställt. Att resultaten dessutom ska ha bekräftats av andra vetenskapliga forskare. SSI följer dessa krav, och man kan se att här finns inget utrymme för folk som säger att de "känner sig dåliga" p.g av strålningen. Denna stringens på beviskraven är raka motsatsen till försiktighetsprincipen, och det är förståeligt att SSI inte kan följa bägge normerna samtidigt, i sina rekommendationer till stat och kommun. Det är viktigt att ha detta i åtanke när man tar ställning till SSI:s rekommendationer. För mer läsning om hälsoeffekterna, se t.ex. Arbetslivsinstitutets website.

5. Teknisk utveckling kostar! Teknisk utveckling kostar förstås i fråga om ekonomiska resurser. Det är inte mycket att säga om det, eftersom den teknisk utvecklingen, åtminstone emellanåt, leder till högre levnadsstandard. På den punkten kan man förstås ha synpunkter, när man ser vad den teknisk utvecklingen haft för inverkan på t.ex. krigföringen. Men; vad jag här avser med "kostnad" är att den tekniska utvecklingen också, ofta, har "biverkningar", som ger anledning att fråga om kostnaden är värd detta. Det mest akuta exemplet på detta är bilsamhällets utveckling. Vi anser oss ha så stort behov av att komma fram fort att vi är beredda att betala "priset", i form av en stadsmiljö som är förstörd av buller och avgaser, utbredd asfaltering och en enorm skörd av trafikskadade och döda varje år. Hur förhåller det sig med 3G-tekniken? Är den värd den degradering av miljön som så försåtligt kommer smygande, eftersom den är så "tyst" och gradvis? 3G-masterna, TV:s digitala marknät och annan trådlös kommunikationsutbyggnad ökar på den strålning som fanns där från början. De människor (och djur) som är överkänsliga reagerar först. Men efter några år drabbas alltfler av oss andra också av den kumulativa effekten av denna strålning. Vi blir nedstämda, irriterade, får koncentrationssvårigheter, m.m., precis som experiment på både djur och människor ger vid handen. Vi kommer, kort sagt, att må sämre, utan att (kanske) direkt kunna påvisa att det är all denna strålning som är orsaken. Och frågan är då, är DET ett rimligt pris att betala för att vi allihop ska kunna åtnjuta snabbare överföring av data till våra mobiltelefoner?

6. Folkhälsoinstitutet Under år 2004 undersökte Folkhälsoinstitutet hur folkhälsan har påverkats av 3G-masterna. Man valde en tätortskommun (Solna) och en glesbygdskommun (Ekerö) för denna undersökning. Det handlade förstås om insamling av statistik, och då kom den minoritet som verkligen kan påvisa symtom som kan härröras från 3G-strålningen att försvinna i mängden. Man stödde sig dessutom på Statens Strålskyddsinstitut (SSI), som redan har sagt att strålningen är ofarlig. SSI:s gränsvärden har ju ifrågasats, men Folkhälsoinstitutet anser att: - "Det är inte vår roll att ändra gränsvärdena. Dessutom har SSI ett myndighetsansvar, och vi får lita på dem". Syftet med undersökningen var alltså inte att undersöka strålningens inverkan på människokroppen, utan att "förse kommunerna med verktyg" för att kunna tillbakavisa folks oro. Mer läsning om "Greenwashing" Den som är intresserad rekommenderas att läsa tidskriften "Medikament". En del av dess artiklar finns på webben: Nummer 6, 2002 Nummer 7, 2002 Mild & Hardell; om mobiltelefoner Om biologiska effekter; Nr 1, 2003 Om miljögifter; Nr 2, 2003 Efter artiklarna försökte branchen skrämma redaktören Bo Z till tystnad - men han berättade istället öppet om påtryckningarna.

7. "Greenwashing" och försiktighetsprincipen Det bekymmersamma är att både SSI och enstaka forskare utsätts för tryck (i form av forskningsanslag) att nedtona hälsoriskerna. Detta kallas "Greenwashing", ett uttryck som används i den anglosaxiska världen. Det används framför allt då forskare anlitas av industrin för att med sin auktoritet ge frisedlar åt sina uppdragsgivare. "Greenwashing" är en benämning på de vilseledande aktiviteter som döljer de faktiska miljö- och hälsoeffekterna av industrins aktiviteter och produkter, eller riskerna. Med risker menas här det som på empirisk eller teoretisk grund kan misstänkas ha skadliga effekter. Men; beslutsfattare som går på detta, och fattar beslut i enlighet med "Greenwashing"-rekommendationer, åsidosätter "försiktighetsprincipen" som finns inskriven i den svenska miljölagstiftningen. De invaggas i tron att det inte är någon fara, och "forskare ska man väl kunna lita på!?" Det är t.ex. denna linje som Fokhälsoinstitutet (FHI) driver idag; eftersom de inte har egen teknisk expertis så liter man på SSI. "Försiktighetsprincipen" är f.ö. inget svenskt påfund; den finns med i Riokonventionen, som Sverige undertecknat. Den säger, kortfattat, att så länge det finns skäl att tro att en åtgärd kan vara skadlig för människa eller miljö, och man inte vet att så inte är fallet, så ska man avstå från att genomföra åtgärden. Om "Greenwashing" och liknande des-information finns en del att läsa på webben. Bästa utgångspunkten är förmodligen Stewart Fist´s website. Han har bra index över websiter för forsknings-ändamål. Se också "gröna rutan" här till vänster.

8. Basstationer i skolorna Det finns 26 basstationer för mobiltelefoni utplacerade i Stockholms skolor. Sisab, som hyr ut, lutar sig mot den bedömning som den ansvariga myndigheten, Statens strålskyddsinstitut (SSI), gör när det gäller strålningens hälsoeffekter. SSI anser att det i dag inte finns några vetenskapliga belägg för att strålningen påverkar människors hälsa, så länge gränsvärdena följs. Den slutsatsen grundar sig på råd från SSI:s internationella expertgrupp, som följer den vetenskapliga forskningen för SSI:s räkning. Av deras senaste rapport framgår dock tydligt att experterna anser att de kunskaper som finns inte är tillräckliga. Forskningen sker antingen genom epidemiologiska studier eller genom provokationsstudier. Expertgruppen skriver att "de epidemiologiska studier som i dag finns har ingen eller mycket begränsad information för bedömningen av om radiofrekvent exponering från mobiltelefoner eller basstationer kan orsaka olika typer av symtom". Det finns alltså inte heller några belägg för att radiovågorna inte skulle leda till skadliga hälsoeffekter. Ändå drar expertgruppen slutsatsen att det inte finns skäl att anta att strålningen har negativ inverkan på människors hälsa. Varken personal eller föräldrar har informerats om basstationerna. Är det en ny tolkning av "försiktighetsprincipen"?

Den individuella kroppsliga överkänslighet vi har nämnt ovan är en form av allergi, där känsligheten ökar och symtomen stegras, vartefter exponeringen fortgår. Elöverkänslighet är egentligen inte en "vanlig allergisk reaktion". Elöverkänsliga har ett avvikande reaktionsmönster, som i vissa, men inte andra avseenden, stämmer med allergiska reaktioner. En allergi utlöses; någon gång är alltså den första gången som man över-reagerar. Känsligheten kan variera, t o m försvinna. När man blivit sensibiliserad så beror reaktionerna i fortsättningen på hur lång tid som förflyter mellan exponeringarna, och på hur kraftig exponeringen är. Om många år gått, så kan känsligheten ha normaliserats, så att reaktionen uteblir. Om exponeringarna sker med täta mellanrum tenderar reaktionerna att förvärras. Figur 11

Man kan illustrera allergi med det generella diagrammet i figur 11, som visar hur det ofta är för en person som är överkänslig för insektsgift. För varje stick av en geting eller ett bi förvärras symtomen, och kan till slut leda till döden om inte motåtgärder sätts in i tid. Den blå linjen i figur 11 representerar symtomens styrka efter varje stick. Överkänsligheten för elektromagnetiska fält följer oftast samma mönster. Den blå linjen i figur 12 visar hur en sådan person kortvarigt kan klara en ganska hög stråldos utan besvärande symtom. Men vartefter tiden går så sjunker denna tolererade dos; långsiktigt kanske personen klarar en strålningsnivå motsvarande L1, men en strålningsnivå motsvarande L2 klarar han/hon bara under en tid motsvarande t3. Man ser också att ju högre stråldos, desto snabbare blir personen sjukare. Vid en strålningsnivå motsvarande L3 försämras "patienten" mycket snabbare än vid en strålningsnivå motsvarande L2. Figur 12

Om vi då tänker oss att "patienten" långvarigt utsätts för en strålningsnivå motsvarande L3, så kommer han/hon vid tiden t1 att få symtom som blir värre med tiden (den röda kurvan i figur 13 till höger). Om han/hon vid tiden t2 vidtar åtgärder för att sänka exponeringen till nivån L2 (t.ex. flyttar ut på landet), så blir det en tillfällig lindring, men den röda kurvan fortsätter att luta uppåt. Vid tiden t3 sänks så exponeringen till nivån L1, en nivå som han/hon normalt skulle klara (den blå linjen). Men skadan är s.a.s. redan skedd; vid denna tidpunkt är inte ens denna låga exponeringsnivå längre problemfri. Med andra ord; om vi i en framtid upptäcker att problemen blir för stora, och att vi då vidtar åtgärder för att drastigt sänka strålningsnivån i våra tätorter, så kan vi ändå inte förvänta oss att folk därmed plötsligt ska må bättre. Vi har, genom den långvariga exponeringen, skapat en generation av överkänsliga individer som får dras med sin överkänslighet livet ut.

Figur 13