Ett litet (Peter och Svante...) men tappert gäng ställde upp i den nollgradiga snålblåsten vid Roslagstull i arla morgonstund för en uppfriskande och stärkande cykeltur. Några sena återbud gjorde att det inte blev fler. Synd för alla som inte var med. Det var en utmärkt första tur, lite kuperad och ganska bra vägar. Efter en dryg timme var vi tillbaka, dessvärre glömde vi nollställa färddatorerna så vi får approximera till ca 3 mil och 25-26 km/h. Skönt att ha kommit igång! Tack Peter för arrangemanget.
/Svante
Vi var ett gäng adrenalinstinna hannar som var ute och provade utrustning och slet
asfalt i lördags. Mälaren kluckade, vinden ven och tramporna snurrade i nära två
timmar - härligt med säsongens (för mig i alla fall) första riktiga träning!
Vi var bara sju man, men det blev ändå tidvis uppemot fem klungor... Kanske det vore bra
att satsa på bara två eller tre klungor redan vid nästa veckoträning?
Cykeldatorn hävdade att jag snittade 24 km/h, men tätklungan gjorde 28. Måste tydligen
byta dator ;-)
Vid pedalerna,
/Martin
6 man ställde upp: Klas P, Niklas G, Thomas J, Anders L, Peter S och Svante S.
Den här gången skulle det minsann cyklas disciplinerat i klunga... Det höll faktiskt i 3 mil, sedan gjorde Klas ett ryck, varvid Niklas, Svante och Thomas hängde på. Någon tid senare släppte Thomas och väntade in andra klungan. Undertecknad (Svante), Klas och Niklas pinnade vidare. När det gick som bäst på planmarken i medvind låg marschfarten kring 45 km/h. Sedan svängde vi lite, och sedan lite till för att komma tillbaka. Då fick vi betala för medvinden tidigare... Kuperat och motvind. Efter drygt 5 mil gick Niklas in i väggen, kvar var Svante och Klas. Ytterligare någon mil senare var även Svante tvingad att se sig besegrad av Klas förmåga att klättra uppför backar i 30 km/h... Nåväl, vi samlade ihop styrkorna och cyklade sista milen i måttligare tempo, och avslutade dagen efter 70 km glada, men ganska nöjda alla tre.
Tack Thomas för arrangemanget.
/Svante
Och här skall det stå om andra klungans öden och äventyr...
Denna ljuva försommarmorgon, med 6 grader, regn och snålblåst var det 5 man som kom till start: Klas P, Niklas G, Björn L, Anders A samt Svante S.
Efter att ha beundrat Björns nya Colnago, bar det iväg ut mot Dalarö i regnet och medvinden. Det gick bra ganska länge, och vi höll i princip ihop klungan. Sedan fick Niklas punktering efter ca 30 km vilket tog en stund att åtgärda varvid vi kom hela 3-4 km till innan det var dags igen för Niklas. Antagligen något i däcket eller fälgen. Vi kom då överens om att Anders stannade med Niklas för att återigen försöka sig på en lagning, medan Björn, Klas och Svante fortsatte en bit ut, med tanken att sedan återvända samma väg. Ytterligare en stund senare tecknade Björn att han vänder, Klas och Svante fortsätter. Vid Gålö affär tyckte Klas det är dags att vända för att hinna med eftermiddagsflyget till Aten (sic!). Vi vänder, och förstår nu varför det gick så lätt ut... Motvind är inte att leka med! Tillbaka vid Slussen, efter att Klas dragit större delen av vägen, kan vi logga 75 km och 28.8 km/h (stopp borträknade).
Tack Anders för ett bra vägval, mycket trevligt!
/Svante
Efter att ha separerat från dig och Klas och vänt, mötte jag Niklas och Anders
ungefär där vi lämnade dem. Vi slog följe och tog oss via Handen och Huddinge hemåt.
Den "intressanta" motvinden fick oss alla att ta kullarna vid Sundby i ett
mjölsyratempo. Dessutom tog vi oss förbi diverse leriga löpare som sprang omkring med
karta och kompass, 10-mila höll på att avslutas. När jag sen kom hem och stapplade in
på kiosken för att köpa cola och snickers, tyckte kioskinnehavaren att jag såg ful ut.
Det var tacken det!
/Björn
Anders rapport:
Niklas fick som sagt sin andra punka ca 3 km söder om Brandbergen. Då vi var genomblöta av både regn och svett var det kallare och jobbigare än man kan tro att laga punkteringen. Jag lokalisera ett litet hål på den då 3km gamla slangen och lyckades trots vätan få fast en laglapp över hålet.
Samtidigt försökte Niklas hitta vad som orsakat de två punkteringarna och efter ca 15 min hittade han en liten, liten glasskärva som inte var större än en fästing. Liten skärva stjälper ofta stark cyklist...
När punkan var fixad cyklade vi vidare söder ut och mötte strax därpå Björn som hade vänt (trots nya cykeln). Vi gjorde därefter sällskap längs väg 259 till Huddinge. Vi kunde under slutetappen konstatera att 10-mila orienterarna hade det både blötare och geggigare ute i skogen än vi hade det på landsvägen...
Vår tur blev inte 75km som Klas och Svantes utan snarare 65 och snittfarten blev (iallafall för min del) lägre och lägre. Nästa gång det regnar tar jag med neopren damaskerna. Annars kan man bara konstatera att cykling är roligt även när det regnar...
/Anders
Undertecknad (Svante) hade laddat inför turen genom att festa till klockan ½2 på morgonen, och var något tveksam inför hela konceptet, men lyckades i alla fall möta upp 09.30 vid Skansbron. Där samlades det tappra gänget, denna gång hela 7 killar från UT (Svante S, Anders A, Björn L, Tomas B, Jan R, Peter S och Klas P) plus en av Klas P's kompisar, Stefan.
För en gångs skull var vädrets makter med oss, solen sken och temperaturen var nog minst 15 redan på morgonen för att sedan stiga upp mot 20. Vi cyklade i väg i samlad tropp. I vanlig ordning går det lite olika fort beroende på vem som drar, men vi höll ihop det hela i ca 25 km. Sedan blev vi omkörda (!) av två killar med snygga träningskläder med firmatryck på (hint, hint Niklas). Detta var startskottet för tempoloppet mot Stenslättens färjeläger, Klas P såg det självklart som en utmaning och vare sig jag, Jan eller Björn ville ju vara sämre... De två tänkte sig nog lämna oss bakom sig, men tji fick dom. Ett par km före färjelägret gjorde Jan ett ryck (och hakade därmed av mig i den näst sista uppförsbacken, illa. Mer träning!), varefter Klas tog vid och de våra drog i från utmanarna. Dock samlades vi snart vid färjelägret, men den moraliska segern gick helt klart till UT. Efter 5 mil ett snitt på 31,7 km/h.
Färjelägret blev en bra uppsamlingsplats, och efter kanske 5 minuter var vi alla samlade igen. Färja, kortare mjölksyrebetonat tempo(?) till nästa färja som vi precis hann med, och sedan angjorde vi Waxholm där vi tankade lite vatten.
Därefter delade vi upp oss ganska raskt i två klungor, med Björn, Klas, Stefan, Jan och Svante i täten. Anders var med en bra bit, men sedan tappade vi bort honom. Vi stod och väntade in, men han dök aldrig upp. Annan väg?
Vidare i motvinden, och efter en kortare kramp-paus för Jan i höjd med Danderyd var vi snart vid Djursholm där Klas åkte hem. 85 km, ett snitt på 29,8 km/h. Nu delade vi upp oss allteftersom, och redan vid Bergshamra vek Jan och jag av mot Järva krog.
Vi irrade runt lite i lugnt tempo, men till sist lyckades vi hitta en cykelbana på rätt väg, och kände oss som cykelbanans kungar... Ända tills vi mötte den riktiga, Svea Rikes kung alltså. Så lätt kan man bli detroniserad!
Vid Ursvik skiljdes även våra vägar åt, och jag rullade hemåt mot Jakan i sakta mak, där jag gled in efter 103 km och 3 timmar och 35 minuters cyklande. Ganska trött i benen...
Men otroligt nöjd efter en fantastisk dag! Dagens ros går till Tomas för den fantastiska cykelupplevelsen, och dagens kämparpris till Anders A som håller ruskigt högt tempo på sin MTB. Med racer blir han farlig... Det är ju en materialsport!
/Svante
Snabbreferat från sista klungan:
Fram till Gustavsberg kördes denna träning i nästan en klunga (nåja, den siste cyklisten hade i alla fall ögonkontakt med tätklungan för det mesta). Sedan dök det dock upp ett par "främlingar", som hade fräckheten att köra om Cap Geminis stolta trupp, vilket fick adrenalinet att rinna till hos flertalet av cyklisterna. Undertecknad insåg dock sin begränsning, och började trampa i någon form av egen takt. Tomas B "dök upp" som en räddande ängel, och vi två bestämde oss för att hålla "prattempo" under resten av rejset. Mot slutet av denna runda var åtminstone mina ben ändå mycket geléaktiga... Tack Tomas, för att du väntade på krönen!
Vid kommande träningar önskar åtminstone jag att vi delar upp oss i "elit-" och "prat-klungor", så att det skall finnas möjlighet för flera att känna "jag grejar 20 mil till" när målet nås!
Peter
Så var det dags igen. Skinande sol, svag vind och 18 grader. Förhållandena kunde inte vara mer perfekta. 4 glada cyklister samlades vid Nockebybron, Klas P, Thomas J, Jan R och undertecknad Svante S. Jag hade tidigt deklarerat att jag inte tänkte deltaga i någon utbrytarklunga, men det blev ju lite akademiskt när vi var så få. Alla var dock som vanligt rörande eniga om att vi skulle köra disciplinerat i bekvämt tempo.
Till allas förvåning var det precis vad vi gjorde! Tidigt etablerades en köordning som vi sedan höll hela resan. Det blev mycket cyklat, med endast ett fåtal stopp för i- och urtankning av vatten, och ett stopp vid färjan till Adelsö som vi dessvärre missade just och såsmåningom insåg inte tänkte gå förrän om 45 minuter igen.
Turen blev mycket behaglig, även om det kanske inte var 30-milatempo så var det heller ingen som gick in i väggen eller kände sig helt slut. Men hyfsat fort gick det ändå, mycket tack vara den täta disciplinerade klungan. Väl tillbaka till Nockebybron sade min cykeldator 94 km och 32,3 km/h i snitt. Andras datorer var lite mer optimistiska, utom Klas P's som bara hade åkt 87 km. Det förklarar ju varför Klas är så stark, om han kör mycket kortare sträcka än vi andra...
Turen avslutades med en spurtstrid som inleddes av Thomas vilken lyckades lura med sig både Klas och mig själv. Att jag tycker det värt är nämna beror inte alls på att jag kom fram först ;-)
Tack Jan för perfekt väder och en jättefin tur! Jag tycker synd om alla som inte fick vara med, det här var säsongens bästa cykling, helt klart. Vättern början te sig möjlig..
/Svante
Helgen färd startade kl 07.00 utanför Danderyds Sjukhus. Elaka tungor undrade om vi var klara för psykavdelningen. Deltagare var Thomas Jansson, Svante Seleborg, Klas Peterson och en utböling Stefan (samma Stefan som var med på Waxholmsrundan).
Turen gick till Älmsta via Åkersberga-Norrtälje. En tur på c:a 220 km ( vissa nöjde sig dock inte med detta utan tog en extratur innan och efter.)
Vägen norrut bjöd på en elak motvind som fick upp mjölksyra nivån att stiga uppåt öronen. I Älmsta tog vi lunch. Man kunde här studera hur olika personer fyller energibehovet. Oxfilepizza med bearnaise-sås, munkar med hallonfyllning, potatismos i stora lass. Fälttest under hemresan visade klart att pizza-alternativet var en klar vinnare, Stefan piggnade till efter 15 mil och var som en kalv på grönbete i den behagliga medvinden.
Framåt kvällen rullade en matt kvintett in i Stockholms norra förorter.
Klas
Svante vill tillägga att det måste varit bearnaisen, inte pizzan som gjorde susen. Själv anser jag att pizza var helt fel... Strax efter Norrtälje med 8 mil kvar började Klas och Stefan helt plötsligt spurta?! Jag och Thomas sackade lite efter, och någon mil senare började det bli jobbigt på riktigt. De övriga i gänget visade stor förståele, sänkte takten och drog mig framåt. 15 km norr om Åkersberga var jag tvungen att ropa 'nåd!' och be om paus pga akut spaghettifiering av nedre extremiteter. Jag lade mig ned i gröngräset för att dö, men piggnade till efter några minuter såpass att jag i alla fall kunde fundera på att rulla in till Åkersberga. Väl där, hemsökte vi en kiosk där vi köpte godis och fyllde vatten. En eloge till expediten som glatt lät kön växa medan hon gick i skytteltrafik för att fylla allas vattenflaskor.
Någon bit efter Åkersberga vaknade även benen till liv såpass att jag avbröt telefonerandet efter en taxi, och lyckades med benägen hjälp av mina kollegor ta mig tillbaka till startpunkten. Väl där antog jag dock Klas gentila erbjudande om skjuts av mig och cykeln de resterande 2 milen till Jakan... Tunnt, men är man bekväm så är man.
Snittfarten blev, i sammanhanget godkända enligt min ringa mening, 28 km/h.
/Svante
Som någon mycket riktigt påpekade var samlingsplatsen ganska lämplig. Söndag morgon, kl 0700 utanför Psyk-mottagnigen på Danderyds Sjukhus. De 22 milen känns så här efteråt mycket givande, men när vi kom fram till Älmsta efter 11 mycket dryga mil i kratig motvind så kändes Stockholm mycket långt bort. Ett par kokosbollar och hallonmunkar stillade den värsta hungern, tyvärr så protesterade magen en del mot blandningen av kaffebröd och korv+mos men det gick över efter ett par mil. Jag tror att den här typen av träning är mycket bra att genomföra ett par veckor innan den riktiga rundan. Hoppas att vi kan göra om samma sak nästa år med mindre motvind och fler deltagare.
Tack Klas för en mycket bra tur,
Thomas
Vi var två tappra själar som sammanstrålade vid Tullinge stn 09.30, annandag pingst, för att bege oss ut på ett träningspass längs södertörns slingrande vägar, Jonas Ryding och Anders Appelqvist. Turen började med en rejäl regnskur vilket gjorde att vi blev både blöta och kalla. Vi rullade dock vidare söderut längs Huddingevägen förbi Tumba och Vårsta där vi tog av på väg 225 mot Nynäshamn. Efter någon kilometer svängde vi av mot Skanssundet. En fin och bitvis kuperad väg. Sen var det dags för dagens första riktiga uppförsbacke. Väl uppe i Dalsta (som egentligen borde heta Bergsta) hade jag ordenligt med darr i låren. Utför den branta, slingriga och regnvåta vägen kom jag att tänka på bilder jag precis sett från Giro d'Italia där både Chippolini och Sylle (eller hur dom nu stavar sina namn) körde ut i gröngräset brevid regnvåta vägar i de Italienska bergen. Åter ute på Nynäshamnsvägen var det dags för nästa backe...men efter uppförsbacke kommer utförsbacke. Efter ett tag tog vi av på en liten väg mot Fitunagård som måste vara en så perfekt cykelväg en väg bara kan bli. Smal, bilfri, lagom kuperad, lagom slingrig... Vid det här laget hade både mina och Jonas blöta fötter hunnit domna bort rejält så vi beslöt oss för att vända åter. Tillbaks vid Tulling stn kunde vi konstatera 67km och 28km/h i snitt . Jag har tipsat Niklas Gunnarsson om alla uppförsbackar vi hittade så det kan bli en intressant tur till nästa helg...
/Anders
Denna morgon var vi fyra: Klas P, Niklas G, Svante S och Anders A. Vi började med att ta på oss de nya fina Cap-kläderna, bara där tog vi bort en timme från Vätternrundan... Jättesnygga!
Sedan började det roliga. Det var mycket riktigt lite kuperat, det började svagt uppför och i motvind. Klas, som verkade ha ätit något annat än Mammas köttbullar visade genast var skåpet skulle stå genom att leda oss uppför backen i 40 km/h... Efter några kilometer blev det brantare och farten sänktes till strax över 30...
Och så fortsatte det, med Klas i täten. Först skuggad av Anders, medan Svante och Niklas sackade efter lite. Sedan med Niklas bakom Klas, med Anders och Svante jagande. Till sist var det Svantes tur att jaga Klas en bit, med Anders och Niklas en bit bakom. Kort och gott kan man i princip säga att Klas drog hela vägen. Ruskig formtopp verkar han ha prickat in.
Det var ett underbart väder, och vägarna var jättebra, synd bara att vi var två som var lite småkrassliga och inte riktigt kunde ta ut oss. Men det var skönt ändå! Här lägger vi nog fler rundor nästa år, om det nu blir något...
Vad Klas snittfart är vet ingen, men min blev 28 km/h, vilket jag är hyfsat nöjd med.
Tack Niklas för turen!
/Svante