Vi ser det som oerhört angeläget att de troende går in i stark bön för vårt land. Många böner har betts och många initiativ till bön har tagits. Trots detta verkar mycket gå åt fel håll i Sverige. Vad beror det på? Säkert finns det många svar på den frågan, och ett av dem är troligen att vi har väntat på att Gud ska gripa in, medan han har väntat på att vi ska agera. Han har gett oss auktoritet gentemot den onda andevärlden, och han förväntar sig att vi ska använda den.

För många år sedan profeterade en kvinna att Sverige ska bli en fristad i den yttersta tiden. En känd förkunnare, Kjell Sjöberg, frågade Gud angående denna profetia. Gud sa till honom att det kan bli så, men då får vi ta striden i förväg.

Hur kan Sverige bli en fristad, och vad innebär det att vara en fristad?

För att börja med den senare delen av frågan, vad det innebär att vara en fristad, så får vi gå tillbaka till fristäderna i gamla testamentet. De var avsedda att vara orter som man kunde fly till undan "blodshämnare". Stadens väktare skulle se till att hämnaren inte kom in i staden.

Hur kan det tillämpas idag? Även idag finns "hämnare", en ond andevärld som vill stjäla, slakta och förgöra Guds skapelse. Om väktarna, de troende, gjorde sin tjänst att vakta och stänga ute den onda andevärlden från sina egna liv och sammanhang, även från geografiska områden, skulle Sverige kunna bli en "fristad".

Vi tror att Gud vill resa upp, och koppla samman, ett folk som vet vad andlig auktoritet innebär, och som är berett att ta striden.