| När det första värkarna börjar komma gäller det att vara lugn och inte få
panik. Det är ingen idé att komma till Förlossningen för tidigt, då blir ni bara hemskickade igen. Man brukar säga att
värkarna ska komma med ett par minuters mellanrum innan det är dags att ge sig iväg. Men ni kan kolla med er
Förlossning om deras regler. De brukar också vilja att man ringer och säger att man kommer så de kan förbereda
en säng och sådant som hör till en förlossning. Ta reda på telefonnumret i god tid. |
| Se också till att transporten är ordnad. Har ni bil är det inga problem, men annars är det
bra om ni har någon bekant som har bil och är tillgänglig dag och natt för snabb utryckning. Taxi är ett annat sätt, men
det alternativet känns lite osäkert. Om ni bor i Stockholm och barnet vill ut klockan 3 en fredagsnatt kan en taxi vara
minst sagt svåråtkomlig. |
| När ni kommer in till BB får ni ett rum att vara i och blir visade runt i lokalerna. Det brukar
finnas duschmöjligheter vilket kan användas till att lindra smärtorna vid värkarna och även sackosäckar att bre ut sig på.
Glöm inte att ta med en liten packning med saker ni behöver (främst din kvinna) för de dagar hon ska bo där efter det att
barnet har kommit. Vissa sjukhus har ett fåtal enkelrum att erbjuda och har ni tur och får ett sånt kan även du sova över.
Det är rätt mysigt att vakna upp tillsammans med den nya familjemedlemmen och äta frukost på sängen. |
Själva
förlossningen kan jag inte säga så mycket om. Det går inte att generalisera en sådan
händelse. Visst, det finns vissa stereotypa föreställningar om hur den "normala" förlossningen ska gå till, men jag har i alla
fall inte upplevt en sådan. Min första var ett planerat kejsarsnitt och gick som en dans, min andra förlossning blev en
så kallad igångsättning (fyra veckor över tiden) där allt sket sig och slutade med akut kejsarsnitt efter nitton timmars slit.
Men vill du läsa om en "normal" förlossning kan du få ett överdåd av texter från MVC. |
| De enda råd jag kan ge dig är att finnas till och ta om hand och peppa. På MVC älskade
de att säga att en förlossning är lika ansträngande som ett maratonlopp. Men ett maratonlopp är rena lekskolan jämfört
med en förlossning om det inte går som förväntat, dvs den icke existerande "normala" förlossningen. Du måste badda
ansiktet, räkna hjärtslag, räkna andetag, ge syrgas, lustgas och ta emot en fruktansvärd massa skällsord när din kvinna
ligger där och har ont och sannolikt är skitförbannad. På smärtan, på ungen och framför allt på dig... |
| När allt är klart och bebisen är ute blir man glad, närmast euforisk. Nu ska ni bonda och
bli en familj. Det brukar gå rätt fort. Bebisen ska tvättas och navelsträngen ska klippas av, men det där är som en enda
dimma trots att jag gjort det två gånger. Som tur är har personalen en viss vana vid förvirrade pappor och brukar förklara
vad du ska göra. Du behöver inte tänka så mycket utan bara hänga på och känna efter. Ta upp bebisen och håll i, känn
kraften och livet i den lilla kroppen - det är helt fantastiskt! |
| Slutligen är det två saker som jag vill säga. Det ena gäller ammningen. Det sägs på MVC
att barnet börjar amma nästan direkt, men det kräver ju att det finns mjölk. Om det är en kejsarsnittsförlossning kommer det
troligen inte att finnas nån mjölk att tala om, men det är det aldrig någon som har sagt. Bli inte orolig, barnet ska suga ändå,
eftersom det är det som sätter igång mjölkproduktionen. Det andra gäller besök på BB. Ta det lite lugnt med det - tänk på
att det är du och din nya familj som kommer i första hand, släktingar och vänner får faktiskt finna sig i att stå åt sidan. |
