Recensioner
Här har jag recenserat en del Gamecube, N64, GBA och PC spel. Skalan är från 1 till 10. Mycket nöje!The Legend of Zelda Wind Waker
Format:GC Spelare:1(2) Utgivare:Nintendo Utvecklare:Nintendo(EAD)
När spelet startar visas en introsekvens bestående av pergamentrullar som berättar en legend. Den handlar om en pojke i gröna kläder som besegrade ondskan och som sedan spårlöst försvann. På Links hemö är det
en tradition att klä pojkar i grönt när de blir män.
När spelet börjar befinner Link på sin hemö Outset Island. Äventyret för honom sedan till det mystiska Forsaken Fortress, via Windfall Island till Dragon Roost Island, till det gröna Forest Heaven, vidare till den stormiga Great Fish Island och till slut tillbaka till det forna Hyrule där det mäktiga Master Sword finns.
Det slår en direkt hur välgjort spelet är. Grafiken är otroligt snygg och har en allderles egen cel-shading stil. Kontrollen är också klockren. Spelet har också en hel del humor. Om du har en GBA och en GBA-GC kabel så kan du spela två! Den ena styr Link på Teven, precis som vanligt medan den andra styr Tingle på Game Boy Advancen. För att kunna använda Tingle måste man hita föremålet Tingle Tuner. Det hittar man som tur är ganska tidigt i spelet. Tingle kan släppa Tingle Bombs och sväva omkring med Tingle Baloons. Han kan även använda en del andra föremål. Det går allderles utmärkt att klara spelet utan att använda Tingle också.Hållbarheten blir längre tack vare det som händer när man har varvat spelet.....
LJUD:9
KONTROLL:10
HÅLLBARHET:10
UTMANING:10
TOTALT:10
Fredrik Hesslow
Metroid Prime
När spelet börjar landar Samus med sitt skepp på en rymdstation.
Efter lite sjutande på röda knappar går jag in i rymdsationen. Där inne ligger en massa lik av rymdpirater. Några är fortfarande levande. I ett rum ligger en stor varelse till synes död på golvet. Efter en stunds letande möter jag spelets första boss. Efter att bossen är förintad får jag sju minuter på mig att fly från stationen. På väggarna i de trånga gångarna kryper små parasiter. När det inte är så långt kvar kommer jag till ett stort rum. Uppe på ett rör i taket sitter en stor mekanisk fågel. När den lyfter börjar hela stationen att skaka och vrakdelar ramlar ned från taket. När jag till slut kommer ut har Samus förlorat nästan alla sina förmågor.
När man sedan landar på planeten Tallon IV är man redan fast. Det är svårt att sluta när man väl har börjat. Grafiken är otroligt vacker och levande och den bidrar precis som musiken till spelets stämmning. Det här är inte precis ett spel man spelar på några timmar. På vissa ställen är det ganska svårt och det väldigt långt. Kontrollen är näst intill perfekt, men den är inte riktigt 100%. Den funkar iallafall väldigt bra, trots att den inte är likadan som på andra förstapersons-stjutare. Du styr Samus med den analoga spaken. Med L-knappen tar du sikte på fiender. Med styrkorset byter man visir och med C-spaken växlar man vapen. A används för att stjuta, B för att hoppa, X gör dig till Morph Ball och med Y stjuter man misiler. Det här är ett av det bästa Gamecubespelen som finns ute nu.
LJUD:10
KONTROLL:9
HÅLLBARHET:10
UTMANING:10
TOTALT:10
Fredrik Hesslow
Mario Kart: Double Dash!!
November månad. Den senaste delen i Mario Kart serien är här. Det slår mig direkt att det här är ett multiplayer-spel. Hela grejen med att två spelare åker i samma Kart skriker ju multiplayer så att det räcker. Fast det gör ju egentligen ingenting när det är så roligt att köra tillsammans med en två tre polare. Det går att köra i samma kart eller att ta kontrollen över varsitt fordon och utmana varandra. Skadeglädjen är total när man prickar motståndaren med ett skal och kör om honom precis före mållinjen.
I Mario Kart: Double Dash! finns det totalt 16 förare tillgänglina från början. Peach har fått sällskap av Daisy, Donkey kör med Diddy, Wario delar bil med Waluigi, och Bowser rattar tillsammans med Baby Bowser. Förutom de gamla klassikerna som Mario, Luigi, Yoshi och Koopa finns även bebisvarianter av Mario och Luigi och slutligen birdo och Paratropa. I Double Dash! har varje par också varsitt specialvapen. Donkey och Diddy kastar jättebananer medan Yoshi och Birdo kastar målsökande Yoshiägg.
Men Mario Kart:Double Dash! innehåller ju faktist ett enspelarläge också och det hade jag tänkt att använda de kommande raderna åt. Som i de andra Mario Kart spelen finns det tre svårighets grader: 50, 100 och 150cc. Femtiokubiksnivån får räknas som en nybörjarnivå. Även på 100cc är det mesta enkelt. För att få någon utmaning bör man därför spela på 150cc. För varje avklarad cup får man en belöning. Trots detta tröttnar man efter ett tag på singelplayerdelen.
Så vad ska man ge för betyg till ett spel som har en halvbra singleplayerdel och en superkul multiplayerdel. Egentligen skulle jag vilja ge det två betyg: En nia för myltiplayerläget och en sexa för Singleplayredelen. Men jag ger det en åtta som sammanfattning.
LJUD:7
KONTROLL:8
HÅLLBARHET:9
UTMANING:8
TOTALT:8
Fredrik Hesslow
Sagan om konungens återkomst