Om sär skrivning av ord av Per Stenson 8 september 1996 På en personalrestaurang har jag sett en skylt med texten: Rök fritt! Detta kan, som jag ser det, bara betyda att det är fritt att röka. Men det visade sig att man faktiskt menade motsatsen, nämligen Rökning förbjuden! Hur kan man då göra ett så fatalt misstag? Orsaken måste vara att man anammat det engelska sättet att dela upp ord, t ex att skriva insurance company för det som på svenska heter försäkringsbolag. I Sverige förlänger vi alltså som regel sammansatta ord på tyskt vis (Versicherungsgesellschaft). Vi skriver till och med tjänstepensionsförsäkring i ett ord, medan man på engelska behöver tre: retirement pension insurance. I exemplet med rökning leder man ju läsaren på villovägar och i sådana fall är det naturligtvis helt förkastligt att dela orden. Men jag anser att även i de fall det inte kan uppstå något missförstånd så ska man undvika särskrivningen, eftersom den är osvensk och ful. Skriv alltså inte förmåns tagare! Starta upp? Från engelskan kommer också det allt vanligare sättet att lägga till en s k partikel, t ex upp: starta upp, kopiera upp. Jag har till och med i skrift sett det klämmiga starta upp uppstartandet!. Det måste väl helt enkelt betyda att man börjar? På svenska går det alldeles utmärkt att i det här och många andra fall stryka (bort )partikeln upp. På LF har jag funnit uttrycket sända över. Alldeles uppenbart är att vi lika gärna skulle ha kunnat skriva bara sända eller kanske översända. (Jag skulle förstås ha skrivit skicka, som inte låter så högtravande.) Men det är inte alltid så enkelt. Om vi i stället tar exemplen överföra och föra över så kan vi lägga märke till att dessa uttryck inte är synonymer. Just nu överför jag förhoppningsvis information till dig, käre läsare, medan du kanske för fingret över tidningssidan. Vi skulle kunna uttrycka detta som att föra över i överförd bemärkelse heter överföra... Man kan dock säga att särskrivningen har blivit accepterad i talspråk. "Han kom in med ett förslag" behöver alltså inte betyda att han kom in genom dörren med förslaget utan kan i talspråk ersätta "Han inkom. med ett förslag". Skriver man "isär" i sär? Ibland (inte "i bland") är språkbruket vacklande när det gäller särskrivning eller hopskrivning. Heter det t ex alltmer eller allt mer? Här finns det en huvudregel som säger att om den starkaste betoningen ligger på det första ordet så skriver vi ihop orden: alltför, därvidlag, återigen och &endash; i vårt exempel &endash;  allt mer. Om betoningen inte ligger på det första ordet så rekommenderar t ex Svenska språknämnden särskrivning: god dag, för all del, i morgon, under tiden. Regeln gäller dock inte utan undantag. Om man "av hävd" använt sär- eller sammanskrivning så ska man fortsätta med det. Exempel: alltnog, förutom, ibland, tillbaka, överens och isär skrivs alltså ihop (!), medan före detta och så pass skrivs isär. God afton! Per Stenson   | nyheter | texter | kurser | böcker | företaget | kontakt| © 1997 Per Stenson, Stand-Information AB. Upphovsrätten till denna text tillhör författaren. Eftertryck förbjudes. Citera gärna, men ange källan. Läs mer om denna sajt. Meddelanden till webmaster.