Torsdag
7 januari
1999

Alltid
i periferin
av centrum

Och trädgården, ett snölandskap! Upphöjningen där borta i bakgrunden är den inbyggda kälkbacken mitt på tomten.
Här har vi arbetsrummet, med utsikt från datorn. Till höger ses en vacker monstergardin, på golvet, lutad mot bokhyllan står världens största white board som ägaren lämnade kvar till oss! Aldrig hade jag kunnat ana att jag ville ha en white board! Jag ska hålla föredrag framför den dagarna i ända! Hurra!
	Barnens rum, stökigare än nånsin - och fem lådor har vi ännu inte packat upp. Burger King-leksakerna måste ha förökat sig, för de fyller numera hela golvet.
Ena änden av barock-rokoko-rummet. I min farfars bokskåp står Ugglan och lyser i rött och guld. Bakom de vita skjutdörrarna står 27 lådor med böcker staplade på varandra.
Ett hörn av barock-rokoko-rummet. Kakelugnen knastrar och värmer. Här sitter jag och dricker konjak och röker pipa och diskuterar politik.
Här har vi tv-hörnan med Dean, Chaplin och Monroe. Framför soffan finns en knarkar-kvarts-madrass att somna på. Nu vill jag bara ha en parabol. Ettan tvåan och fyran är ju ingenting! Letterman, Vänner, E.R. och alla mina andra favoriter lever sina glada dagar utan mig som åskådare. Ruskigt.
Oskar (ännu aldrig klippt) och den stolte fadern Olle (nyklippt).
Ett annat hörn av huset: barnens dator.
Köket, där vi inte stoppat in något köksbord. Diskmaskinen saknas om möjligt ännu mer än parabolen.
Lyckliga jag har hittat en låda full med skärp. Andra lådor jag hittat: en låda innehållandes en femkiloshantel, parfymflaskor och en kökskniv - inget inslaget i papper eller emballerat på något sätt. Eller varför inte nämna lådan med en oinslagen marmorskiva ovanpå en stråhatt. Och exemplet med planscherna, som rullats ihop, ställts i en låda, för att sedan bryskt knölas ner så att lådan kunde stängas. En plansch hade packats för sig, rullats ihop och sedan virats runt en papperskorg. En tavla lades oinslagen ovanpå en cykelhjälm. Krasch, knak, skraaap, gnissel, tjong, måste det ha låtit.
	Egentligen är detta den sannaste bilden av vår tillvaro. Olles slipsar hänger på en galje i en lampkrok i taket eftersom vi saknar både lampor och garderober. De stora lådorna i bakgrunden innehåller kläder som hänger på galgar. Vi har sammanlagt fyra sådana här lånade lådor, och den dagen flyttfirman kommer för att hämta dem, står vi oss slätt. (Till skillnad från kläderna då, som varken kan stå eller kommer att vara släta.)

Annars? Vi inventerar grannarna, åker buss till stan, kör bil till verkstaden (bilen startar endast när den är kall, vilket kommer att kosta oss två till femtusen kronor) och blir porträtterade i Eskilstuna-Kuriren. Vi skottar snö, kollar second hand-affärer och beställer pizza för att kolla var den godaste pizzan görs. Erik har börjat skolan och vi har haft släktkalas en gång för Bergmans, en annan gång för Stensons. I detta sammelsurium ska vi försöka driva en firma. Men var är alla handdukar? Och filmguiderna? Vem såg senast Oskars vänstra känga? Fortsättning följer. I nästa kapitel berättas mer om hur flyttfirman reagerade på mina skadeståndskrav (fyra A4-sidor med klagomål).  /L.