Webarp / Korset

Kanske inte i den form som vår... hrm... käre...hrm... avlidne plägade göra, men han slogs ju nästan aldrig med järnrör. Vi vet ju alla att det mest rörde sig om hot. Och då var ju järnrör rätt oskyldiga, när man tänker efter. Jag menar, jämfört med andra objekt han kunde få för sig att hota med. Men en dag som den här ska vi ju inte hålla emot vår vän små förseelser såsom olaga vapeninnehav. Han hade trots allt goda sidor, såsom sin kärlek till djur. Hur ofta såg man honom inte med sin hund? Dessa två var ju praktiskt taget oskiljaktiga. En imponerande syn; mannen och dobermannpinschern, båda av...hrm... anmärkningsvärd, storlek. Ja, det var verkligen en mans hund. Det har väl flera av oss en ärrad erfarenhet av. Men det var nog en snäll hund egentligen. I alla fall var han ju bra som vakthund.

Det var kanske inte så lätt att tycka om honom. Det ska erkännas att han hade....hrm ...sina sidor. Men han var dock en medmänniska, en broder. Och t o m hans fru sa att "han slog inte så hårt när han var nykter." Man skulle kunna invända att han i och för sig var nykter ytterst sällan. Men vi tar oss ju alla ett litet järn då och då.		Och det kunde ju hans husse behöva, med tanke på de något ljusskygga individer som brukade komma på besök. Men det är ju skönt att veta att den bortgångne hade så många vänner som ville honom väl, och så ofta kom på besök, gärna med ett litet paket till sin värd. Öh... ja, det sista paketet han fick var ju....hrm.... möjligtvis inte så välment.

Kanske inte i den form som vår... hrm... käre...hrm... avlidne plägade göra, men han slogs ju nästan aldrig med järnrör. Vi vet ju alla att det mest rörde sig om hot. Och då var ju järnrör rätt oskyldiga, när man tänker efter. Jag menar, jämfört med andra objekt han kunde få för sig att hota med. Men en dag som den här ska vi ju inte hålla emot vår vän små förseelser såsom olaga vapeninnehav. Han hade trots allt goda sidor, såsom sin kärlek till djur. Hur ofta såg man honom inte med sin hund? Dessa två var ju praktiskt taget oskiljaktiga. En imponerande syn; mannen och dobermannpinschern, båda av...hrm... anmärkningsvärd, storlek. Ja, det var verkligen en mans hund. Det har väl flera av oss en ärrad erfarenhet av. Men det var nog en snäll hund egentligen. I alla fall var han ju bra som vakthund.		Men vi vill väl alla denna dag tro att brevbomben inte var menad för den ... hrm...storartade man vi idag sörjer. En man som var så förtjust i barn att han satt timmar i sträck på lekplatsen och tittade på de gungande små flickorna. En man så angelägen om sin frus välfärd att han alltid låste så ordentligt om henne. Många har haft svårt att se de goda sidorna hos denne man, vilket bl a märks på det fåtal som samlats här idag. Men säger det ändå inte lite om vilken god samhällsmedborgare han var, att personer såsom begravningsentreprenören, kronofogden, allmänne åklagaren och stadens samtliga advokater samlats här idag. Ja, låt oss bedja för en djupt sörjd och saknad man, som trots allt satt spår hos oss alla..... erhm.....Och låt oss sedan sjunga "Jesus älskar alla barnen."

Nästa