Liv - Ord
- en psykedelisk improvisation över en ensam bokhylla
Sköna skämt. Washington square. Nådatid.
Drömmar om rosor och eld. Strändernas svall. Djurdödararvet.
Strändernas svall 2, Strändernas svall 1. Serenissima. Odysseus.
Slottet. Amerika. I straffkolonin.
Orden av liv reser sig och lämnar hyllan. Stiger mot rödvinsrosiga
blickar. Lockar. Förför. Sköna skämt flaxar flörtigt
med frasiga sidor. Överröstas genast av Washington square, med
Penguinauktoritet, för mycket bortglömdhet. En Amerikan i Paris.
Nådatid. En tid för långsamma, njutfyllda läspass
i den rödrostiga soffan med punsch och cigarr. Och sedan Drömmar
om rosor och eld. Den störste modernisten. Med Norrlandsvemod, skärpa,
erotik. Eyvind och jag erövrar språket och historien. Tillfälligt
avbrott. Djurdödararvet. Författarmatadoren föder ord som
dödar. Flödar av mordlust, ordlust, förfasar. Vad är
värst? Vad är tillåtet? Allt i dikten - inget i verkligheten?
Så strändernas svall som sakta rullar in. Rullar ut en matta,
av luft och ljus. Bokstäverna flockas, väver text, likt ett ordhav.
Sedan svallet igen, i omvänd ordning. Serenissma. Av Jong? I knapplösa
knull? Har fan blivit gammal eller landat i Venedig!? Odysseus känns
tryggare. Liksom dammiga lektioner. Jag längtar högluft och nytankar.
Någon väntar på Slottet. Öppnar livet mot Amerika
- eller Straffkolonin...