Ny kull den 24 juni 2003

Isis fjärde kull består av två viltfärgade honor.
Det ingick i "planen" att Isis och Nikos skulle få en kull till innan Nikos blev av med manligheten. De parade sig för fullt under påsken men sen höll allt på att gå om intet när Isis 5 veckor in på dräktigheten föll och senare på kvällen blödde från slidan.

Det var därför extra nervöst inför nedkomsten. Om det nu berodde på olyckshändelsen vet jag inte men först föddes en död unge (fullgången). Inga upplivningförsök hjälpte. Timmarna gick och till slut kom så nästa unge som tack och lov levde som bara den!

Eftersom jag varit hos veterinär som klämt och känt igenom Isis efter olyckshändelsen och konstaterat att där fanns två ungar trodde jag att allt var över och bäddade rent och pustade ut, glad över att det blev en levande ändå. Då börjar Isis vråla och morra igen och plötsligt har hon fött ännu en. Ett litet bonusbarn!

Deras födelsevikt var 74 och 78 gram och på 4 dagar har de ökat till 129 och 151. Födelsevikt och utveckling följer så här långt hennes tidigare kullar.

5 juli
Ungarna växer (253 g och 219 g). Oftast ligger de på varandra och sover men här ligger de för en gångs skull var för sig.
Som vanligt är det den minsta av ungarna som öppnat ögonen först.
När jag dammsög idag reagerade de inte så endera hör de inte ännu eller så bryr de sig inte.

Navelsträngarna har trillat av och kvar finns bara en mörkare fläck på den annars skära och ännu rätt hårlösa magen.

18 juli
Nu har småkissarna vid knappt tre veckors ålder gjort sin första stora resa. Bil till Nynäshamn, båt i dryga tre timmar och så bilfärd i ytterligare fyra mil. Jag valde att åka på natten för att bespara dem en stekhet bil.

Isis vaktar extra noga på sina barn härnere. Kommer Nikos för nära henne och ungarna jagar hon ut honom. Här finns ingen självklar umgängesrätt! När hon tar sig friheten att gå ut pratar hon däremot vänligt till honom.

Eftersom ungarna blev tillverkade på Gotland och nu tillbringar en stor del av sin barndom här, ville jag ha namn med gotländsk anknytning. Därför blev det till slut, efter mycket huvudbry, Rindi och Soli. Rindi är gotländska för murgröna som är Gotlands landskapsblomma, Soli är gotländska för solen, och sol och Gotland hör ju ihop. Kullnamnet blir Aratenya som betyder fjärde på amharinja.

19/7
Idag åt Rindi, den största av ungarna, lite vanlig mat. Soli sover helst, kanske vill hon växa ikapp syrran.
De väger nu 436 och 388 gram.

30/7
Båda äter nu vanlig mat och går på lådan. Bosse är en duktig lekfarbror, fast ibland rätt hårdhänt. Isis bryr sig inte det minsta om vad Bosse gör, däremot är pappa Nikos fortfarande portad.
Ungarna vågar sig längre och längre bort från sitt rum, ibland blir de resolut tillbakasläpade av sin mor.

Några bilder från de senaste dagarna.
Ovan: Bosse busar med en av flickorna.

Till vänster Rindi, till höger Soli

12/8
Rindi och Soli har kommit på hur man klättrar. Ena stunden är de på väg uppför staketet, i nästa stund befinner de sig långt upp i äppelträdet. Och plötsligt är de försvunna i en av kryddbuskarna. Isis ropar in dem ibland och kommer de inte genast går hon mer handgripligt till väga och släpar dem dit hon vill att de ska vara.

Kryddor och abessinier är för övrigt en bra kombination! När Nikos och Bosse jagar varandra genom planteringarna kommer de ljuvligaste pustar av mynta, timjan och lavendel.

Soli filosoferar över min gamla träsko.

19/9
Rindi och Soli flyttar hem till Marie i Sköndal, nästan gångavstånd härifrån.
Marie har ännu så länge väldigt mycket krukväxter... Själv har jag blommor och blad nästan bara på tyg och tavlor nuförtiden.

Isis letade lite efter sina barn fredagkväll och lördag men på söndagen verkade hon ha glömt dem.