Startsidan
Sektion 1 del 2
Sektion 1 del 3
KÄNNA TÄNKA HANDLA
SEKTION I Att förstå och respektera sig själv och andra
Inledning
Det traditionella klassrummet, där eleverna är vända mot läraren och tillsagda att inte prata med varandra, fostrar enligt Piaget (1955), en fortsatt egocentricitet som fördröjer både intellektuell och affektiv (känslomässigtsocial) utveckling. Övningarna i KTH förser läraren med ett material som på ett disciplinerat satt bygger upp engagemang och växelverkan mellan eleverna.
Övningarna i Sektion I kommer att öka elevernas förståelse, uppskattning och respekt både för sig själva och för andra. De har en struktur, som gör det lätt för läraren att också förmedla förståelse, uppskattning och respekt för eleverna.
Det viktigaste målet för sektionen är att påverka atmosfären i klassrummet. I ett positivt klassrumsklimat kan eleverna lättare utveckla sina färdigheter att lösa mellanmänskliga problem och konflikter och få ett vidare socialt perspektiv.
Sektion I är en inledning till de övriga sektionerna och det goda klassrumsklimat som skapas i Del 1 utgör grunden för resten av programmet. Färdigheterna i gruppdiskussion och problemlösning, liksom det vidgade sociala perspektivet som Del 2 och 3 åstadkommer, är nödvändiga för att man ska kunna uppnå målen i Sektion II och III.
Mål
De speciella målen för Sektion I är
att hjälpa eleverna
att lära känna, förstå, respektera och uppskatta sina klasskamrater att uppleva och förstå känslor, omtanke och hjälpsamhet att lära sig grundläggande färdigheter i gruppdiskussion
att lära sig hur "brainstorming" går till och kan användas för att kläcka idéer och finna alternativ
att utveckla en strategi för att lösa problem i konfliktsituationer
att lära sig att intervjua och använda intervjuteknik för att lära känna och förstå andra
att utveckla ett socialt (rolltagande) perspektiv.
Del 1 Att skapa ett positivt klassrumsklimat
Övningar
1. Panelintervju
2.
Den hemliga vännen
3. Detektiven
4. Frågelådan
5. Dagens elev
6.
Den som här scarfen får tala
7. Att visa
omsorg och omtanke
8. Personliga
problemsituationer; sätt att hjälpa
9. (Har utgått)
Övningarna 1 -8 behandlar skapandet av ett positivt klassrumsklimat. De går ut på att eleverna lär känna varandra och förväntar sig vänskapliga handlingar. De lär sig beskriva varandra och förstå att alla har något som de kan göra bra. De lär sig omtanke och hjälpsamhet. Samtidigt tränar de att diskutera i grupp, att framföra sina synpunkter, att lyssna på andra och vänta på sin tur.
Övningarna är mer inriktade på att
strukturera och träna in en process än att lära in ett bestämt innehåll,
dvs.
vad eleverna ska komma ihåg. Läraren ger övningen dess struktur med hjälp
av de givna planerna
och eleverna agerar.
Att presentera programmet
Eftersom mycket av innehållet i liksom övningarnas form kan vara nya erfarenheter för eleverna, bör läraren presentera programmet med några kommentarer av ungefär följande lydelse.
”Nu ska vi arbeta med ett nytt program som kallas Känna, tänka, handla. Med hjälp av det ska vi lära oss mera om oss själva, om våra känslor och tankar och om hur vi ska arbeta tillsammans.
Vi kommer att prata mycket om känslor och om hur man ska kunna trivas tillsammans. Jag tror att vi kommer att tycka om programmet, och jag är säker på att både ni och jag kommer att lära oss mycket spännande och intressant om oss själva.”
Här kan det vara lämpligt att besvara frågor som eleverna eventuellt vill ställa.
Berätta sedan att programmets lektioner kommer att schemaläggas, så att eleverna vet vilka dagar och tider de kan vänta sig dessa övningar.
I allmänhet är det klokt att låta programmets övningar följa på sådana ämnen som kräver koncentration och tystnad - aktiviteter som vanligen utvecklar spänningar hos eleverna. En eller ett par timmär i veckan här visat sig vara en lagom portion, men det står ju var och en fritt att öka eller minska tiden.
Även om många övningar kan tillämpas i andra ämnen än svenska, får kanske detta ämne ändå anses mest betjänt av dem. Programmet övar ju i avgörande grad den muntliga kommunikationsförmågan.
Riktlinjer för diskussion och frågor.
Gruppdiskussion:
I Sektion I introduceras gruppdiskussion. Genom en serie övningar (6-8 i Del 1) i en omsorgsfullt utarbetad ordningsföljd får eleverna lära sig grundläggande färdigheter i att framföra sina tankar och idéer i turordning. Läraren bör följa denna sekvens noga och repetera den då och då om det är nödvändigt.
Hur man använder frågorna:
Vid slutet av de flesta övningar finns frågor att använda vid klassdiskussionen. Dessa frågor och de resultat som de leder till har noga provats och granskats med särskild uppmärksamhet på intrång i elevernas privatliv. Eleverna bör inte bli ombedda att avslöja tankar, känslor och erfarenheter, som på grund av sin högst personliga natur kan vara besvärande. Det är mycket viktigt att inte ställa sådana inträngande frågor som lämnar eleven försvarslös eller som ger en känsla av att eleven blivit psykologiskt angripen. Även när påträngande närgångna frågor inte resulterar i ett utbrott, leder de till misstro och förbittring och bör därför undvikas. Vi strävar efter att hjälpa eleverna att utveckla öppenhet, medvetenhet och accepterande av sig själva genom sina egna ansträngningar under växelverkan med sina jämnåriga och sin lärare.
Övningar
Syfte a.
att hjälpa eleverna att bli bättre bekanta med varandra
b. att ge eleverna erfarenhet av att ställa och besvara
personliga frågor
Utrymme Vanligt klassrumsarrangemang
Material Frågor till “Upplysningar, tack” enligt lista nedan
Ordförråd Panel, intervju, upplysningar, information
Obs! Denna övning bör genomföras tidigt på skolåret. Den bör sträckas ut
över flera dagar för
att hjälpa eleverna att bli bekanta med varandra och för att hjälpa
läraren att lära känna eleverna.
Säg till
eleverna:
”Under de närmaste dagarna, med början i morgon, ska vi leka en lek som heter
Upplysningar, tack . Genom den leken ska ni lära känna varandra bättre.
Var och en ska få tillfälle att dels vara med i en panel, dels bli
utfrågad av panelen.”
Skriv frågorna på tavlan. Förklara att detta är några saker som de kan vilja
veta om varandra, men att de också kan tänka ut andra frågor.
Välj fyra elever som frivilligt ställer upp som panel och tre eller fyra som ska
frågas ut nästa dag.
För varje gång panelen ska göra en utfrågning måste den i förväg bestämma vilka
frågor den tänker använda och få dem godkända av läraren. Om panelen har svårt
att välja lämpliga frågor, kan läraren träffa deltagarna några minuter och prata
igenom frågorna. Det är viktigt att läraren ger klartecken för alla
frågor innan utfrågningen börjar.
Tala om för de elever som ska
intervjuas att de har rätt att vägra svara på vilken fråga som helst genom att
säga “Pass” eller “Jag vill inte svara på den frågan”.
Låt sedan panelmedlemmarna och intervjuoffer presentera sig själva och sätta
igång med utfrågningen.
Låt
eleverna sitta på följande sätt.
o (Läraren, ordf. i panelen)
Panel Utfrågade elever
o o
o o
o o
o o
Resten av klassen
o o o o o o
o o o o o o
Sätt till
sist upp en lista över nya panelmedlemmar och elever som ska utfrågas nästa
gång. Se till att alla får både vara panel och bli utfrågade.
I orienteringsämnen kan man använda panelmodellen på t ex följande sätt.
En av de utfrågade eleverna låtsas vara en samtida eller historisk person.
Eleverna får läsa in historiska och personliga fakta om personer som de planerar
att föreställa. Det kan vara en berömd eller en mindre välkänd person. Förutom
att eleverna får värdefulla upplysningar får de genom sådana övningar också
träning i rollspel.
Frågor
till “Upplysningar, tack”:
1. När är din födelsedag?
2. Var är du född?
3. På vilka orter har du bott?
4. Hur många syskon har du? Vad heter de och hur gamla är
de?
5. Har du katt eller hund eller något annat djur?
6. Vilken högtid tycker du bäst om och varför?
7. Vilken är din älsklingsrätt?
8. Vad gör du efter skolan, som är skojigt eller jobbigt?
9. Vilket ämne gillar du bäst i skolan?
10. Vilket TV-program tycker du bäst om och varför?
Om frågorna verkar vara tråkiga
eller olämpliga för dina elever, kan du låta dem själva hitta på frågor, som de
vill ställa till varandra.
Efter sållning av läraren kan dessa frågor användas, ev. som komplement till
ovanstående.
Syfte: Att uppmuntra
eleverna att vara vänliga mot varandra
Utrymme: Vanligt klassrumsarrangemang
Tid: 5 minuter i början av dagen, 10 minuter i slutet
Material: Elevernas namn på var sin papperslapp, en eller två lådor
Obs! Den dag då du påbörjar den här övningen kommer du att behöva anslå mer tid till diskussion. placera lapparna med namnen i en låda. Du kan också ta med ditt eget namn om du vill.
Visa lådan och säg:
"Jag har placerat alla lapparna med era namn i den här lådan. Under de kommande
veckorna ska var och en av er dra ett namn på en kamrat. Den kamraten ska bli er
speciella vän för en dag. Men låt oss först tala om vad vi kan tänka oss att
göra för en hemlig vän under en dag."
Uppmuntra eleverna att föreslå olika sätt att visa vänskap för varandra i skolan. Det kan vara bra att lista idéerna på tavlan eller på ett stort papper. Uppmuntra eleverna att fylla på listan när de kommer på något nytt. När tillräckligt många förslag har kommit fram får några elever, två pojkar och två flickor, dra var sitt namn ur lådan.
Säg till eleverna "På papperet som ni har dragit står ett namn. Namnets ägare är er hemliga vän för i dag. Ni får inte tala om för någon vems namn ni har dragit, men under dagens lopp ska ni göra tre eller fyra vänliga handlingar mot den kamraten. När dagen är slut kommer jag att fråga er vem er hemliga vän var och vad ni har gjort för den."
Nära dagens slut får sedan de fyra eleverna säga namnen på sina hemliga vänner.
Fråga var och en av dem:
"Vad gjorde du för din hemliga vän?"
"Hur kände du dig då?"
Fråga varje hemlig vän:
"Visste du att du var en hemlig vän?"
"Hur kom du på det?"
Fråga resten av eleverna:
"Var det någon av er som trodde sig vara en hemlig vän fast han inte var det?
Berätta vad det var som fick dig att tro det."
Upprepa övningen tills alla haft tillfälle att delta. Denna övning kan med fördel användas samtidigt som man fortsätter framåt i programmet med nya övningar. Man kan också göra ett uppehåll då och då för att fortsätta vid senare tillfälle.
3. Detektiven
Syfte: a. att öva
elevernas förmåga att beskriva andra människor
b. att ge eleverna tillfälle att höra sig själva beskrivas av klasskamraterna
Utrymme: Stor cirkel
Ordförråd: Detektiv, egenskaper, identifiera, ledtråd, talesman
Välj ut en elev att vara
"detektiv" och säg till den att lämna rummet. Bestäm en annan elev för rollen
som talesman för resten av klassen. Bestäm en elev som man ska låtsas är
försvunnen.
Låt sedan detektiven komma in igen. Gruppens talesman säger:
"Jo, herr detektiv, vi har en vän som har försvunnit. Var snäll och hjälp oss
att finna vår vän."
Nu ber detektiven olika elever
beskriva vännen och sedan försöker han räkna ut vem det kan vara.
I början kommer eleverna mest att ägna sig åt yttre kännetecken som färgen på
kläderna och dylikt. Uppmuntra detektiven att fråga om vännens vanor, sätt, vad
vännen tycker om, ogillar osv.
När man har identifierat den försvunne väljer detektiven ut en annan detektiv, och man fortsätter så tills eleverna visar tecken på att tröttna på leken.
Övningen kan göras en gång i
vecken.
Eleverna kommer att bli mer medvetna om varandras unika egenskaper.
De kommer att beskriva andra och identifiera andra efter beskrivning.
De blir mer medvetna om sig själva och sina reaktioner när de hör sig beskrivas
av andra.
I högre årskurser kommer elevernas förmåga att beskriva inre egenskaper att visa
en påtaglig ökning.
(Om beskrivningarna tenderar att väga över mot det negativa, så är det förmodligen avslöjande för det emotionella klimatet i klassen. De fortsatta övningarna kommer troligen att ändra detta.)
Syfte: att
stimulera öppenhet och intresse genom att diskutera elevernas frågor
Utrymme: vanligt klassrumsarrangemang
Material: frågelåda (klädd med papper och dekorerad med
frågetecken)
Visa eleverna frågelådan och säg:
"Jag vill att var och en ska skriva en fråga på en papperslapp och lägga den i
frågelådan. Frågan kan ha att göra med vad som helst som ni funderar över. Någon
vill kanske fråga: Varför blir min storebror jämt arg på mig? eller Varför
kan vi inte..."
Ge eleverna god tid att skriva sina frågor och stoppa lapparna i frågelådan. Be sedan en elev att ta en fråga ur lådan och läsa den högt. Led klassen i en diskussion om frågan. Använd så många frågor under en lektion som tiden medger och låt varje gång en ny elev dra och läsa frågan. Ha frågelådan stående på ett lättillgängligt ställe och uppmana eleverna att lägga i frågor då och då.
Reservera ett tillfälle i veckan för diskussion av så många frågor som möjligt. I huvudsak är det eleverna som ska framföra sina synpunkter på frågorna.
Det finns inget facit, inga "rätta svar".
5. Dagens elev
Syfte: Att få eleverna
medvetna om sina goda sidor så som dessa upplevs av andra
Utrymme: Vanligt klassrumsarrangemang
Tid: 10—15 minuter
Välj ut en elev att vara "Dagens
elev". De övriga eleverna får beskriva allt som den eleven är duktig på. Till
exempel: Sjunger högt och rent, kan ta bollar i luften, är artig och vänlig,
hjälpsam, läser bra osv.Läraren kan vara med och också ge
modellkommentarer.
Uppmana eleverna att vara ärliga och uppriktiga i sina
kommentarer och nämna varje bra sak de har observerat hos sin kamrat.
När några kamrater har kommenterat Dagens elevs goda sidor får denna tacka gruppen för deras intresse och sedan själv nämna något som han/hon skulle vilja förbättra sig i och arbeta med.
Övningen kan upprepas en gång i veckan tills alla har varit Dagens elev.
Obs! Blyga och osäkra elever bör inte få vara Dagens elev förrän klassen fått någon rutin.
Eleverna kommer att ha vissa svårigheter att intressera sig för positiva sidor i början, men med övning kommer de att visa ökande intresse och nöje.
6. Tala i tur och ordning
Syfte: a. att
stimulera eleverna till medverkan
b. att lära eleverna att tala vid ett givet tecken
Utrymme: Cirkel (bänkar och stolar undanflyttade)
Material: Scarf av tunt lätt tyg (eller annat lämpligt)
Ordförråd: Gemensamt, i tur och ordning, utföra, anvisningar, medverka,
scarf, tecken
Säg till eleverna: "I dag ska vi göra något trevligt tillsammans. På ett visst tecken ska ni alla samtidigt göra någonting. Jag kommer strax att säga vad ni ska göra. När ni sedan får ett annat tecken ska ni genast sluta. Ni får också öva er att tala i tur och ordning. Det blir viktigt för er att lyssna noga till mina anvisningar."
Tala om att du ska släppa en scarf så högt uppifrån som du når. När du släpper scarfen ska eleverna genast börja humma högt och ljudligt. Så fort scarfen rör vid golvet ska de bli absolut tysta. När du släpper scarfen igen hummar de igen. Att du släpper scarfen och att den rör vid golvet är tecken till dem att humma och att tystna.
Upprepa denna övning flera gånger tills alla är med på att humma resp. tystna på tecken. Beröm dem för deras ansträngningar.
Låt enstaka elever humma och
tystna på samma sätt, och låt de övriga namnge den som de tycker hummar högst.
Säg "Nu ska vi använda scarfen som tecken att få tala."
Ge scarfen till en elev. Den eleven får tala om vad han/hon tycker mest om hos sin bästa vän. Påminn de övriga om att det är endast den som har scarfen som får tala. När eleven sagt sitt får han/hon lämna tillbaka scarfen. Gör uppmuntrande kommentarer och ge scarfen till en annan elev med samma uppmaning. Upprepa tills de flesta haft scarfen och sagt vad de tycker mest om hos sin bästa vän.
Gör på samma sätt med följande
ämnen (eller ämnen som eleverna föreslår):
1. En gång då du blev hemskt rädd
2. Det roligaste du eller någon du känner råkat ut för
Fortsätt sedan att använda
scarfen som tecken att tala när ni diskuterar följande fråga:
Vad kan det finnas för anledningar till att tala en i sänder och i tur och
ordning när man talar om något tillsammans?
Tekniken kan användas i många gruppdiskussioner.
7. Omtanke
Syfte a. att öka elevernas
förståelse för olika sätt att visa omtanke
b. att införa en ny signal i gruppdiskussioner (en nick)
Utrymme: Halvcirkel för diskussion
Material: Anslagstavla, scarf (eller annan symbol för att innehavaren har
ordet)
Ordförråd: Omtanke, att bry sig om, att ha omsorg om
Förklara att signalen till att man får tala den här gången är en nick mot den som får ordet samtidigt som scarfen lämnas över. När den förste har slutat tala, väljer han/hon ut en annan elev genom att nicka och räcka över scarfen.
Säg till eleverna
Det finns människor som bryr sig
om er, och de visar att de gör det på många
olika sätt.
1. Nämn några personer som du vet
bryr sig om dig.
2. Hur vet du att de bryr sig om dig? Hur visar de det?"
Godtag alla förklaringar.
Ni bryr er också om vissa
personer och det visar ni dem på många olika sätt.
1. Nämn några personer som du
bryr dig särskilt mycket om.
2. Hur vet de att du bryr dig om dem? Hur visar du det?
3. Kan klasskamrater visa omtanke om varandra? Hur kan de visa att de bryr sig
om varandra?
4. Kan elever bry sig om sin lärare? Hur kan de visa omtanke om läraren?
5. Kan en lärare bry sig om sina elever? Hur kan han eller hon visa det?
6. På vilka sätt kan människor visa att de bryr sig om varandra ute i samhället?
(Ex: Ställa upp som ledare i föreningar och organisationer, skänka eller samla in pengar till nödlidande, besöka sjuka och gamla, hjälpa äldre över gatan, öppna dörrar osv.)
Låt eleverna rita eller klippa ut bilder som visar hur folk tar hand om och visar omtanke om varandra. Sätt upp bilderna på anslagstavlan under rubriken "Hur vi visar omtanke om varandra".
Uppföljning: Att skriva berättelser om bilderna på anslagstavlan.
Syfte a. att låta
eleverna berätta om svåra situationer som de hamnat i
och tänka ut lämpliga sätt att hjälpa människor i
liknande situationer
b. att använda en nick som enda tecken för att få yttra
sig i diskussioner
Utrymme Halvcirkel för diskussion
Ordförråd Hjälpa, ledsen, besvärad, sårad, utanför, vilsen
Säg till eleverna: :
Det händer ofta att vi kommer i situationer som vi har svårt att klara av på
egen hand. Vi kan bli besvikna och ledsna över något som misslyckas. Vi kan bli
sårade och besvärade av något som man säger till oss.
Vi tycker kanske att ingen bryr sig om oss och vi känner oss ensamma och vilsna.
Då kan vi behöva någon som hjälper oss, visar oss vänlighet och tröstar oss.
Kan ni komma ihåg något tillfälle när ni behövde hjälp av någon annan? Ni var
kanske sårade, ledsna, besvikna, utanför eller vilsna. Berätta! Hur kändes det?
Vad gjorde du? Fick du hjälp?
Hur kändes det sedan?
Låt först några frivilliga
berätta för att stimulera kamraterna till den fortsatta övningen.
Eleverna får sedan beskriva en situation där de kände behov av hjälp eller
tröst. De kan skriva eller rita.
Samla in bidragen och dela sedan
ut dem i klassen så att ingen får sitt eget. Be eleverna studera det papper de
fått och skriva eller rita vad de skulle velat göra för att hjälpa till i den
aktuella situationen. När alla har sina förslag klara sätter sig eleverna i en
halvcirkel. För att få tala måste de räcka upp handen. Förklara för dem att nu
används inte längre scarfen utan bara en nick som tecken till att man får ordet.
När någon talat färdigt ska han eller hon nicka åt någon annan som räckt upp
handen. Det är tecknet till att den får ordet. Se till att alla som räcker upp
handen får chansen att tala.
Be därefter eleverna att berätta om de situationer de arbetat med och vad de
föreslagit för att hjälpa. Någon kanske vill demonstrera hur han/hon tänkt sig
att handla. Uppmuntra i så fall detta. Sätt gärna upp teckningar och berättelser
på anslagstavlan.
Uppföljning
Låt eleverna samla bilder och artiklar som visar människor i behov av hjälp.
Klassen får studera dem och föreslå lämpliga hjälpåtgärder.