Inkallelse

Jag gick och väntade på svar angående jobbet i Norge när inkallelseordern i slutet av augusti damp ned i brevlådan hemma hos mina föräldrar, bara några dagar innan vi enligt inkallelsen skulle mötas i Skövde. Jag tror även att det stod en notis i tidningen. Äntligen beslutat, men varför denna brådska helt plötsligt? Jag undrar idag vilket pris politikerna diskuterat och kommit fram till att de och Sverige kunde vara beredda att betala. Hur många skadade svenskar hade de egentligen kalkylerat med? Eftersom det måste ha figurerat i något sammanhang måste jag ge en eloge till beslutsfattarna som hade kurage och vågade ta beslutet. Ett fyrtiotal orange gummerade säckar med kraftiga handtag skulle såsmåningom medföras av bataljonen. Menade för vem?

Genomgång av övningsmoment i sommarvärmen
............................................................................ Bild: A. Pettersson

Nymålade, vitt är ”chikt”! ....................................... Bild: H. Magnsson

Kulspruteomgång ur EA .............. Bild: A. Karlsson

[...] Utprovning och tillpassning av utrustning, mer sprutor, mer fyspass, komplettering av utrustning, vapen och mer vapen. Det var kallt och ruggigt om mornarna när plutonen trängde ihop sig och åkte ut till skjutfältet uppsuttna på ett lastbilsflak. Det blir lätt mycket gemenskap, knuffande och skämtande, med ett trettiotal soldater, vapen och utrustning på femton kvadratmeter. Att döma av all den skarpskjutning vi genomförde tillsammans under hela utbildningen, verkade det som om vi likt amerikanerna i ett annat krig för länge sedan, åter en gång skulle storma Guadalcanal. Vi hade fått en rejäl ammunitionspott och från högsta ort var de angelägna att vi tränade "worst case scenarios" inför kommande tider. Vem visste vad som väntade i framtiden …

Vi fick också förtroendet att använda de i fredstid förbjudna fullskarpa pansarskotten, med genomgående gott resultat. Som åskådare hade vi ett antal VIP-befäl som hade anslutit sig för att se spektaklet och vår allmänna verksamhet. De dammade iväg precis som de vanliga ballastade övningspansarskotten, men som bonus vid träff i målets stålplåt exploderade nu granaten med en grov, skarp smäll och en ordentlig grå rökkaskad när riktade sprängverkan (RSV) utlöstes och brände igenom målet. Det kan väl i ärlighetens namn tilläggas att en granat faktiskt slog i backen en bit framför målet och därefter studsade över målet, in i skogen där den tyst försvann utan att explodera. Ett utomstående besökande högre befäl började då hoppa och fräsa av ilska eftersom han ansåg att det var oförlåtligt klantigt att det nu skulle behöva desarmeras en skarp granat ute i skogen, om man nu kunde hitta den överhuvudtaget. Orsaken var antagligen att den nervöse skytten hade använt siktet för hundra meter, när målavståndet var hundrafemtio meter. Våra egna befäl nämnde inte ens händelsen och själva retades vi bara lite extra med skytten efteråt. Ingen skada var skedd och alla hade ju faktiskt lärt sig av episoden. Sikta rätt, träffa rätt.