Första gången jag hörde talas om Wimar Axelsson var när han själv ringde mig för sex år sedan. Han ville presentera en idé med konst och musik, sett ur en helt ny infallsvinkel.
Hur då? var min första tanke och jag måste erkänna att jag inte trodde på idén vid vårt första möte. Wimar är dock en person som inte ger sig så lätt och när han sedan, fyra år senare, återigen besökte mig, så har han presterat något som jag aldrig tidigare sett: Tavlor fulla av färger och liv och musik. När Wimar berättade för mig hur han arbetat, blev jag fullt övertygad om att detta var något nytt. Hans tavlor avbildar inte ett musikverk, utan det avbildar den klang och de färger som Wimar ser (hör) i musiken. Hur vet jag då att det inte finns någon påverkan av vad kompositören har sagt att musiken skall gestalta? Wimars utgångspunkt har hela tiden varit hur han upplever musiken och jag kan bara intyga att det stämmer för han kan och vet inget om klassisk musik. Däremot njuter han enormt av den nya dimension som musiken har tillfört Wimars konstnärskap.
Därför uppmanar jag: Kom, titta, lyssna och njut.

Lars Nyström
Orkesterchef för Göteborgs Symfoniker

Se ett urval av de tavlor som visades i samband med Göteborgs Symfoniorkesters konsert den 23 oktober 1998 i Göteborgs konserthus.

Tillbaka