Tjurfäktning - La corrida de toros. Tjurfäktningen har sina rötter i Grekland och förekom
redan hos de folk som först bebodde den Iberiska halvön, men den fick inte sin nuvarande form
förrän under 1800-talet. De mest berömda arenorna (plazas) är de i Madrid, Sevilla och Barcelona.
Många konstnärer har inspirerats av tjurfäktningens dramatik och dess rika symbolspråk.
Både Goya och Picasso har gjort mästerliga sviter med motiv från arenan.
Det är endast erfarna matadorer som uppnått berömmelse som får äran
att fäktas på "de stora arenorna".
Den äldsta Plaza de toros finns i Ronda, den stod färdig år 1785.
Varje lördag eller söndag under perioden
mars-oktober är det tjurfäktning i Spanien. Detta spektakel börjar oftast sent
på eftermiddagen och varar i ca 2 ½ timma. Sex tjurar fäktas som
regel men även sju och åtta tjurar kan förekomma.
Corrida de toros är en fest! Folk klär
upp sig, tillfälliga barer under arenan öppnar och glädjen spirar.
Detta skådespel är en match mellan matadoren och tjuren. De kämpar öga mot
öga under 20 minuter, sällan slutar tjuren som vinnare.
Matadoren, mannen som styr och ställer samt ensam konfronterar tjuren,
finansierar spektaklet själv. Han avlönar
själv sin "la Cuadrilla", manskapet som tillsammans med honom kämpar
mot tjuren. Detta manskap består
av Peones, unga matadorer, Banderillos, männen
som sticker sina banderillas
i tjurens rygg och männen på hästryggen, Picadores.
Denna konstart är naturligtvis kontroversiell
även i Spanien. Många
spanjorer anser det vara en makaber och simpel kvarleva som inte hör hemma
i ett modernt samhälle. Entusiasterna tycker
att det är den vackraste av konstformer. Tjurarna - "toros bravos", som avlas fram enbart för detta syfte - lever ett gott liv fram till la corrida,
och de skulle inte ha funnits om det inte vore för tjurfäktningen.
Om man är i Andalusien kan det vara värt
att besöka en Corrida de toros, och själv bilda sig en uppfattning om detta
spel! Den gamla traditionen med tjurfäktning är fortfarande mycket
populär i Spanien. Tusentals spanjorer går varje söndag
till någon av arenorna för att få uppleva kampen mellan
tjuren och matadoren.
Traditionen med tjurfäktning går i
Spanien tillbaks till 1200-talet. Då var det riddare som stred mot
tjurar från hästrygg med lans. Den moderna tjurfäktningen,
som är den som lever kvar än idag, föddes i slutet av 1700-talet. Den
moderna tjurfäktningen bar med sig en rad förändringar;
Den mest tydliga är att tjurarna bekämpas av matadorer till fots
och att muletan, det röda skynket som används, infördes.
Pedro Romero, född år 1754, är känd som den första
moderna matadoren.
En annan utveckling är att tjurfäktning
förr var underhållning för de välbärgade i Spanien,
och nu är ett besök på corridan ett folkligt nöje.
Det är inte ovanligt att publiken ger stående ovationer åt
matadoren och samtidigt viftar med vita näsdukar för att visa
sin uppskattning. Då matadorerna är föremål för
stor beundran kastar publiken, främst den kvinnliga delen, rosor ut
på arenan.
Idag är det ett yrke att var matador och
för att få möta tjuren i arenan måste man ha genomgått
en utbildning i tjurfäktning. Två av de mest framstående
skolorna ligger i Ronda och Sevilla.
Toro: tjur
Plaza de toros: tjurfäktningsarena
Corrida de toros: tjurfäktning
Toreros: samlingsnamn för tjurfäktare
Matador: tjurfäktare, som dödar tjuren
Picador: tjurfäktare, som med lans bekämpar tjur från hästrygg
Banderillero: tjurfäktare, som kastar pikar i tjurens manke
Mozo de espadas: värjbärare och matadorens personlige betjänt
Puntillero: den som ger tjuren den dödande nackstöten
Capa: skynke
Montera: tjurfäktarens svarta hatt
Muleta: litet rött tjurfäktarskynke
I en corrida de toros dödar tre
matadorer sex tjurar i tur och ordning efter matadorernas ålder,
varav den äldste börjar. Tjurfäktningen inleds med en parad
då matadorerna och övriga toreros, marscherar in på arenan
samtidigt som en orkester framför musik. Tjurfäktningen kan börja!
Picaakten - den första akten. När tjuren
rusat in på arenan, lockar och retar banderilleros honom med sina
gul-rosa mantlar. Syftet är att se vilken av sidorna hos tjuren som
är den starka, det är hornet på den sidan som tjuren är
benägen att stångas med. Sedan kommer picadores, som sitter
på en madrasserad häst, och trycker ner en lång lans i
tjurens nacke.
Banderillaakten- den andra akten Banderilleron
möter tjuren öga mot öga, och kastar sina hullingförsedda
pilar vid den punkt där picadoren tidigare har träffat. Pilarna
är vackert dekorerade med färgat kräppapper. Tjurens nacke
träffas för att få honom att sänka huvudet, så
att matadoren senare kommer åt att sticka värjan mellan skuldrorna.
Akten avslutas med en trumpetfanfar.
La faena- den tredje akten Matadoren går
ensam ut på arenan och fram till presidenten och begär tillstånd
att få döda tjuren. Matadoren använder sin muleta, det röda
skynket, och visar publiken att han bemästrar tjuren. Matadoren stöter
till sist i sin värja i fästet mellan tjurens skulderblad. Nådastöten
utdelas av en puntillero, som dödar tjuren med en kniv.
Tjurfäktningen är över. I sin kamp
mot tjurarna riskerar matadoren livet, samtidigt som han på samma
sätt som skådespelaren, fotografen eller målaren försöker
skapa något konstnärligt vackert av sitt arbete. Skönheten
med tjurfäktning ligger inte enbart i de rörelser matadoren utför
med sin muleta, utan även i de särskilda kläder som bärs.
Matadorens dräkt är full av broderier
gjorda för hand med guld- eller silvertråd. På huvudet
bärs en svart hatt, la montera, som används för att salutera
publiken. Matadoren, och alla övriga toreros, bär alltid rosa
(!) strumpor i svarta skor.
Att vara tjurfäktare kan innebära
förutom ära och berömmelse, en chans att tjäna ihop
en stor förmögenhet, men det är trots allt få matadorer
som når upp till de inkomster som exempelvis professionella idrottsmän
gör.
Idag finns även kvinnliga tjurfäktare, men det är fortfarande ett mansdominerat yrke.
För en Toro Bravo, tjuren som avlas till tjurfäktning, slutar livet förreller senare i arenan. Endast
väldigt sällan, vid speciella tillfällen,händer det
att en tjur skonas vid en tjurfäktning.