Vittra

Vittra är ett väsen som finns i Norrland. De påminner om både vättar, troll och skogsrår. De kallas även jordbyggare eller underjordiska. De lever under jorden eller i berg och stenar, precis som vättarna, och de kan bergta folk samt byta till sig människobarn precis som trollen. En annan likhet med ett annat väsen är att de kan lura folk att gå vilse precis som skogsrået gör, vitterkvinnorna är dessutom lika kärlekskranka som skogsrået. Det var även åtskilliga fäbodsstintor som tog sig en svängom i sänghalmen med manliga vittror. Dock verkar vittror i allmänhet bete sig oerhört civiliserat. Vittra har även boskap som går vall i skogarna. I Norge finns ett liknande folk som kallas huldrefolket. Förr i tiden höll vittra till på fäbodarna under vintern, när människorna var borta. När fäbodjäntorna sen kom upp till vallen på våren, kunde det hända att hon hörde skrammel i köket av kastruller eller stekpannor. I fähuset var det liv och rörelse med råmande kor och getter. Det var vittra som gjorde sig klara för att flytta ut. Samma ljud kunde höras på hösten, då vittra återvände.

Det är många som har berättat att de har hört då vittra förde sina kor och getter till fäbodarna på höstarna; klingande koskällor, skratt, rop och klövarnas klapprande. Vittras kor är magiska, och ger mycket mer mjölk än vanliga kor, därför var de mycket eftertraktade. Om man fick se en vitter-ko, skulle man kasta kniven över den, för då var den fast. Ibland bytte även vittra och människorna kor frivilligt.

De är ett relativt fredligt folk, men om de blir irriterade eller störda av någonting kan de ingripa riktigt ordentligt. Vittra lever som trollen i familjer och åldras och dör precis som människan. Det är inte ofta man ser en hel vitter-familj samtidigt, utan oftast bara en av familjemedlemmarna. Vittra kan skifta rejält i storlek, vissa är bara ett par decimete medan en del är lika långa som människor, vissa till och med längre. De brukar gå klädd i rött, men har ibland även helsvarta eller helvita kläder. Ibland kan de skifta kläder efter sin sinnesstämmning. Är glada bär de vitt, och om de är ledsna eller arga har de rött. Oftast är vitterkvinnorna vackrare än vanliga kvinnor. De har långt hår, som är vitt, svart, guldgult eller rött. Vittra kan förvandla sig till små djur om det behövs.

Det finns ännu idag människor som fullt och fast tror på vittra. ett exempel är en familj i Hälsingland där både mor och döttrar är övertygade om att det under köksgolvet vistas små varelser som ibland griper in i vardagen. De kan gömma undan föremål för människorna, och ibland hörs de tissla och tassla. De har fest ibland och då blir det livligt värre! Detta är inget som det nuvarande gårdsfolket har hittat på utan även den förre ägaren hade märkt att det bodde "pysslingar" på gården. De hade alltså följt med "på köpet". Många tror att vittra mycket hårt och handfast kan påverka tillvaron även i vår tid. Motorvägen norr om Gävle ogillas av de övernaturliga varelserna som håller till i området och därför är den vägen mycket olycksdrabbad.

På Island tänker man ofta på det viset, för till och med myndigheterna behöver ta hänsyn till de övernaturligas önskemål då de bestämmer sträckningen av vägar eller planerar nybyggnation på landsbygden!

Det finns en sägen om hur en fäbodjänta är på väg att råka illa ut för vittra i Jämtland: En dag kommer vittra in i stugan när hon är ensam och börjar helt fräckt att klä henne till brud. Hon ska tvingas till giftermål med en vitterpojke. Men flickan lyckas släppa iväg sin hund som direkt springer ner till bygden. Jäntans bror förstår då att något är galet uppe på vallen och rider i full galopp dit upp. Alldeles invid grinden gnäggar hästen och flickan utropar: "Gud ske lov, jag hör att vår häst är här!". Sen slår hon armarna i kors, först över bröstet och sedan över huvudet. Då försvinner genast vittra, men flickan står brudklädd kvar när brodern kommer in.