(Startsida)

(Länksida)

Av Christian Dokken

Mästerskapen gick av stapeln den 27 och 28 december i byn Slane på egendom tillhörande Slane Castle, Co. Meath. Byn ligger några mil väster om staden Drogheda norr om Dublin.

Efter ett besök på Irland i somras fick jag en inbjudan av min gode vän Larry Taaffe att komma över för att titta på mästerskapen, samt att jaga och turista under några dagar. Larry, som blivit inviterad som Senior Judge, hade förvarnat om att deltagarna i årets mästerskap var av mycket hög kvalitet och att man kunde förvänta sig en spännande tävling.

Conny Landberg hakade på och på annandag jul bar det iväg till Dublin. Vi blev inkvarterade på samma hotell som tävlande, domare och övriga funktionärer, så man kan tala om att hamna mitt i smeten. På hotellets pub var det som alltid hög stämning och där fick vi tillfälle att prata hundar och jakt med många intressanta människor.

Som Larry förebådat så var startfältet av yppersta klass. Inte mindre än 37 ekipage var anmälda. Av dessa kom 10 ekipage från England, 3 från Skottland och resten från Irland. Av de engelska deltagarna kan nämnas titelförsvararen Jack Iliffe samt Ian Openshaw som anmält inte mindre än 4 hundar, varav 3 skulle föras av honom själv och en av hans hustru Wendy.

Bland de Irländska deltagarna kan nämnas bl a Tim Crothers, Padraigh Mc Mahon, Vinnie Cauldwell, Damien Kelly och Michael Walshe. Den senare med en lovande hanhund som blivit utnämnd till Spaniel of the year och som imponerade mycket på mig vid mitt besök i somras, då jag hade tillfälle att se honom i en lagtävling mellan Irland. N. Irland, Wales och Skottland.

Efter en lång och ovanligt blöt höst med mycket vatten i markerna slog plötsligt vädret om med snö och en 4-5 minusgrader. Detta påverkade kanske inte tävlingarna så mycket, men desto mera trafiksituationen och möjligheterna att ta sig till och från tävlingsplatsen. Tyvärr drabbades en del långresenärer genom för sen ankomst till tävlingsplatsen, men på utsatt tid slogs obönhörligen portarna igen och ingen släpptes in på området. Tänk på att komma i tid om ni åker på tävlingar i England eller Irland  därför att arrangörerna av säkerhetsskäl är stenhårda beträffande detta.

Första dagens tävlingar gick mestadels i en mycket tätvuxen buskvegetation med stora inslag av rhododendron. Det var mycket svårt för den stora publiken att se någonting av de tävlande ekipagen. Conny och jag fick förmånen att välja ut några ekipage som vi ledsagade av en funktionär fick gå upp alldeles bakom för att bättre kunna se deras arbete.

De tävlande ekipagen hade en mycket hög och jämn standard och det var svårt att upptäcka några misstag. Tillgången på vilt var mycket god och bestod främst av fasan men också en hel del rapphöns. Mycket vilt fälldes och hundarna fick bekänna färg på de kvalificerade apporter som uppkom i den täta vegetationen.

Den goda vilttillgången och den utslagsgivande terrängen gjorde att domarna hann titta på samtliga hundar den första dagen. Till andra dagen hade 21 ekipage kvalificerat sig. Av dessa var 6 från England och 2 från Skottland. Tyvärr fanns ej titelförsvararen med under andra dagen. En tilltrasslad apportsituation vid ett hägn där en vingad och en frisk fasan samtidigt fastnade i nätet medförde att hunden valde fel fågel och så var den dagen förstörd.

Under andra dagen fick jag möjligheten att på nära håll studera de olika släppen, jag fick nämligen röra mig fritt som steward, en ovanlig förmån med tanke på de restriktioner som normalt gäller för publiken på så stora tävlingar.

Om standarden varit jämn första dagen så var det om möjligt ännu svårare att skilja hundarna åt den andra dagen. Mest utslagsgivande var nog apportarbetet eftersom man i den täta och viltrika vegetationen inte kunde se och dirigera hundarna på det sätt man oftast gör där borta. Standarden var minst sagt imponerande och domarna hade inte någon avundsvärd uppgift. Efter att domarna sett hundarna en andra, och i några fall en tredje gång kom så upplösningen i en avslutande run off mellan 4 ekipage.

Vi visste naturligtvis inte i detta läge om run offen var en kamp mellan de fyra pristagarna eller om man avsåg att skilja ut lägre pristagare från pallen. Jag anade dock att det handlade om en uppgörelse mellan pristagarna efter att ha sett flera av dessa hundarna i arbete under dagen. De fyra ekipagen som gick till run off var Ian Openshaw med FTCH Roughburn Lark, Wendy Openshaw med cockern FTCH Mallowdale Rackatear, Mr E. Scott  med Broomfield Bonnet samt Mr Damien Kelly med FTCH Annahoe Ernie.

Mästerskapet skulle alltså troligen avgöras mellan tre springrar och en cocker, med 2 ekipage från England, ett från Skottland och ett från Irland.

Som åskådare blev man väl inte särskilt mycket klokare efter att ha sett de olika ekipagen mot varandra i 4 olika parsläpp. Dessa försiggick i ett intensivt tempo och under kort tid, men tydligen var detta vad domarna behövde för att slutligen rangordna prislistan.

Mästerskapet avslutades som brukligt med en enkel blankvattentest vilket genomfördes av 16 uttagna ekipage vilka således utgjorde de som gick till pris eller erhöll ett Diploma of Merit.  

 Prisceremonin genomfördes slutligen på hotellet med följande resultat: 

(Tillbaka)

(Klicka på bilden)

(Klicka på bilden)

(Klicka på bilden)

Startsida