Julia, Wigers-katt nummer 2  
Julias stamtavla
Hem
Om mig
Brittiskt korthår
Mina katter
Kattungar
Bilder
Länkar
Kontakt
Gästbok



Nenas graphics 		  När huskatten Miss Fideli var 6 månader gammal verkade det som om hon klev in i någon form av kris. Hon kunde vara jättesnäll och ligga och gosa, för att helt plötsligt gå till anfall mot hand eller arm. Ibland kunde hon till och med hoppa på ansiktet om man blinkade med ögat vid fel tillfälle. Jag fick rådet att antingen avliva Fia eller pröva med en till katt som hon kunde leka med. Avliva ville jag ju såklart inte, så jag började leta efter ännu en katt. Helst skulle den vara i samma ålder, så de var ungefär lika mentalt.

Efter en del letande började jag ge upp. Men fick då via kontakter reda på att en uppfödare av rasen Brittiska Korthår här i Örebro, hade 2 stycken 6 månaders honor till salu. Hade aldrig sett en Britt, så de var med stor nyfikenhet jag ringde och bestämde tid med Lena och Marie Norberg som ju har S* Bergholmens Britter. 2 stycken fanns det alltså, båda blåcreme.

Britten var det sötaste jag sett i kattväg och både jag och min kompis, som var med som hjälp, fastnade för den som var ljusast och hade mest creme i färgen. Så bestämdes det att S* Bergholmens Juliana skulle bli min. När jag skulle hämta henne, fick jag låna en transportbur av uppfödarna. Tack och lov. Jag hade inget körkort, så vi skulle ta bussen. Det var inte långt, kanske 5 minuters busstur. De 5 minuterna trodde jag öronen skulle trilla av. Julia skrek för kung och fosterland. Vi stod längst bak, och t.o.m. bussföraren vände sig om då och då för att se om vi slog ihjäl katten eller nått sådant.

Första natten satt den enormt söta Julia under badkaret och skrek efter sin mamma. Ekot var ju rätt bra där bakom, så sova den natten var lögn. Sen började hon i alla fall våga sig fram. 1 meter i taget. Så fort Fia flög fram, flög Julia lika långt tillbaka. Men efter några veckor var de som ler och långhalm. Och så fortsatte det ända tills i slutet av år 2000. Då fick Julia plötsligt för sig att hon skulle vara ledaren. Fia hade hittills haft den positionen, men gav den ifrån sig utan slagsmål. Jag hade då skaffat mig en 3:dje katt som nog började bli könsmogen. Kanske var det det som satte igång allt. Det höll i alla fall inte, för Julia var på Fia hela tiden. Så argbiggan fick flytta till mina systrars farfar som sällskapskatt. Meningen var att hon skulle komma tillbaka hit när hon var kastrerad, men så blev det inte så Julia bor kvar där. Och blir tydligen väldigt bortskämd !! Tack Olle för att du tar så bra hand om min pratkvarn Julia !!