Sture Lönnerstrand - den svenska SF-rörelsens fader
Sture Lönnerstrand var en av förgrundspersonerna när den
svenska science fiction-rörelsen fick sin start våren 1954.
Detta hände när SF-Magasinet HÄPNA! kom ut ned sitt
första nummer i mars 1954, vilket gav signalen till en rad SF-klubbar i
Sverige att ge ut egna amatörskrifter i form av s.k. fanzines.
Redan i oktober 1940 hade emellertid det första renodlade
SF-magasinet Jules Verne-Magasinet (JVM) kommit ut. Förutom
SF-berättelserna hade magasinet färggranna omslagsbilder med
SF-motiv. Det lanserade också många bra tecknade serier,
såsom Titanen från Krypton (Stålmannen) och Djungel-Jim (av
tecknaren till Blixt Gordon) i slagkraftig flerfärg. SF-novellerna var i
många fall av den art som stannade kvar i minnet. Som exempel kan
nämnas fantasy-artade noveller av Henry Kuttner, robothistorier av
Isac Asimov och skämtsamma SF-historier av Robert Block och Nelson
S. Bond. Översättningen från engelskan var också
många gånger poetiskt vacker.
Det som verkligen lyckades fånga läsarnas intresse var nog
emellertid Edmond Hamiltons romaner om Captain Future, kallad Kapten Frank i
JVM. Tolv romaner om denna rymdhjälte publicerades som följetonger.
De var fyllda av fart, spänning och humor. Kapten Frank fick
rädda Solsystemet från den ena faran efter den andra med hjälp
av sina "Frankmän", som utgjordes av en android, Otho, en robot, Grag,
och en hjärna i en genomskinlig låda, Hjärnan. Alla
Frankmännen var påtagliga personligheter. Naturligtvis hade Kapten
Frank också en vacker flicka i sin närhet, Joan Randall, som han
kunde rädda av och till ur farliga situationer.
Jan Myrdal har i sin antologi över JVM målande beskrivit
sin hänförelse över att hitta det nya magasinet.
JVM:s upplaga var snart uppe i över 50 000 exemplar. Tidningen
utkom varje vecka och kostade 35 öre. Magasinet ledde emellertid
aldrig till att någon SF-fandom bildades. En ny redaktör
försökte blanda upp SF-historierna i JVM med gangsterhistorier och
historier från Söderhavet för att få en mer all-round
äventyrstidning för olika smakriktningar. Tidningens namn
ändrades därvid gradvis till Veckans Äventyr. Satsningen
på en bredare läsekrets gick emellertid inte hem. Detta berodde
nog också på att tidningen förvandlades allteftersom till en
riktigt slarvigt hopkommen produkt. Upplagan rasade nedåt och magasinet
las slutligen ner i början av år 1947.
Någon som entusiastiskt läste JVM var emellertid Sture
Lönnerstrand. Han var född den 13 mars 1919 och alltså 21
år när JVM började komma ut. Han hade en naturlig
begåvning för att skriva, vilket han gjort sedan
fjortonårsåldern. Nu inspirerades han till att skriva rymdnoveller.
JVM tog tyvärr inte in någonting annat än översatt
material från amerikanska SF-magazines, men Äventyrstidningen
Levande Livet publicerade hans noveller åren 1943 - 1945 under rubriken
Mellan fantasi och verklighet. Redaktionen försåg novellerna
dessutom med fascinerande färgstarka illustrationer av tidningens tecknare
Löthman, vilket förhöjde de fantasifulla berättelsernas
effekt på läsaren.
Sture Lönnerstrand blev härigenom den förste svenske
SF-författaren av modernt snitt. Stures SF var av amerikansk typ,
där rymdfart och en utvecklad framtidsteknik låg som
självklara saker bakom handlingen i berättelserna.
I Nya DAST Magazine Nr 1 år 2 000 - Tidskrift för
underhållningslitteratur - berättar Bertil Falk om Sture
Lönnerstrands lyrik samt om hans humoristiska historier om Dotty
Virvelvind - en ung flicka med övernaturlig styrka som tampades med
gangsters och räddade sin beundrande pojkvän av och till - och de
många SF-historierna, som Sture Lönnertstrand fick publicerade i
Levande Livet på 1940-talet (DAST sid 131).
Bertil Falk framhåller med rätta att Stures noveller hade ett
kraftigt framhävt existentiellt inslag. Såsom Bertil Falk skriver
cirklade hans berättelser inte sällan i tassemarkerna kring liv och
död och det på ett mycket påtagligt sätt, som ofta
accentuerades i novelltitlarna, t.ex. Reportage från Hades (LL 1943:45)
och Döden har två ansikten (LL 1945:21).
(Inom parentes sagt står S:et i "DAST" för Science Fiction, och
DAST har alltså intresse också för SF-entusiaster. Magasinet
kostar 64 kr och en prenumeration kostar 240 kr för 4 nummer - pg 603 55
64 - 1, Förlags AB Gondolin.)
Vid denna tid betraktades SF tyvärr av finkulturen som rena
smutslitteraturen utan litterärt värde. När ett förlag
fick Sture Lönnerstrands SF- noveller för utgivning, förklarade
förlaget således att de absolut inte ville publicera "sådan
smörja", en inställning som man verkligen som SF-fan måste
sörja över - jag och många med mig hade nog gärna
köpt en novellsamling av Sture Lönnerstrand.
Sammanlagt fick Sture Lönnerstrand i vart fall cirka sextio
SF-noveller publicerade i Levande Livet under de mest eggande titlar,
såsom Skeppsbrutna i världsrymden, Inspärrade i
evighetstunneln, Sabotage på rymdexpressen, Elektronmannen,
Marskejsaren beviljar aldrig nåd och Rymdens flygande
holländare.
Det bör understrykas att vid denna tidpunkt, då det
svenska språket som regel skrevs stelt och med tunga pluralformer,
använde Sture Lönnerstrand sig av en rapp journalistsvenska, som
var mycket effektiv. En av hans noveller kunde också börja
ganska poetiskt, men sedan kom händelserna slag i slag med en mycket
koncis berättarteknik. Sture bemödade sig vidare om en livfull
personteckning.
För oss, som blev fascinerade av de vidder både utåt rymden
och mot de mest fantasifulla existenser som gärna kunde tänkas genom
den nya litteraturformen science fiction, introducerad av JVM, blev Sture
Lönnerstrand något av en förgrundsfigur, som betraktades
nästan med vördnad.
Det blev därför ganska naturligt att han drogs in i planerna
på att utge ett nytt SF-magasin i Sverige, efter det att JVM slutgiltigt
lagts ner i början av 1947.
Sture Lönnerstrand har berättat att den svenska SF-
rörelsen i Sverige egentligen kom till när han sommaren 1950
träffade den något yngre Roland Adlerberth, född 1923,
i Varberg. SF-klubben FUTURA grundades då och fick snart som
medlemmar Sigvard Östlund och Algot Eriksson. Den
sistnämnde hade en oerhört imponerande samling engelska
SF-böcker. Löjtnanten vid flyget Björn Nyberg blev den femte medlemmen.
Han blev för övrigt senare känd i U.S.A. som författare
till en fortsättning på Conan-böckerna.
Sture Lönnerstrand blev den självklare ordföranden i
denna sålunda bildade FUTURA SF KLUBB i Stockholm.
Tyvärr fick Sture Lönnerstrand en svår skallskada
vid en trafikolycka i Tyskland år 1952 där han gjorde ett
reportage. Sviterna gav honom minnesförlust, svindelanfall och
dubbelsyn under många år.
Karl Gustav Kindberg tittade emellertid upp från
Jönköping och bjöd Sture Lönnerstrand på en
"illuster" diné på hotel Reisen. Han ville prata med honom om
sina planer att utge en SF-tidskrift. Sture Lönnerstrand
föreslog att tidningen skulle heta HÄPNA! Därvid blev
det och namnet stadfästes med en grogg, berättar Sture.
Våren 1954 vann Sture Lönnerstrand 150 000 kronor i
Bonniers litterära tävling "Äventyr i teknikens
värld" med sin roman "Rymdhunden", vilket gav honom ännu mer
prestige och ära i SF-kretsarna.
Boken - som handlar om strövtåg i rymden för att
utforska den - är litet stel i början och påtagligt
influerad av Vernes "Resan till Månen". Men därpå
inspireras den alltmer av Ray Bradburys Martian Chronicles och blir
riktigt fartfylld. Boken är också stundtals mycket poetisk
och snuddar vid livets allmänna fruktlöshet.
Juryn yttrade följande om Rymdhunden: Stilen är spänstig
och livfull och de vetenskapliga resonemangen djärva men inte
utsvävande. Tempot är skickligt uppdrivet. En verklig "science
fiction".
Snart kunde Futura SF klubb räkna sextio medlemmar, vilket var
ganska mycket i en tid då SF-intresset inte var så särskilt
utbrett. Klubben hade möten en gång i månaden och
ibland tätare.
Som nämnts kom HÄPNA! ut med första numret i mars 1954.
Tidningen var månatlig. Den kostade från början 1:35 men
priset höjdes snart till 1:50. Detta var faktiskt inte speciellt
billigt i dåtidens penningvärde.
I HÄPNA! kom att publiceras sammanlagt tre noveller av
Sture, nämligen Barbaretos (1954:2), Chock (1954:5) och Mannen som
badade med Napoleon (1955:6).
Man måste nog beklaga att HÄPNA!s redaktörer var
amatörer när det gällde tidningsutgivning och dessutom saknade
ekonomiska resurser att göra en journalistiskt slagkraftig produkt, men
detta uppvägdes av en stor entusiasm för uppgiften.
I spalten "Från Redaktionen" talades det entusiastiskt om
den nya litteraturart, som kommit till Sverige för att stanna: Science
Fiction. HÄPNA! skulle erbjuda sina läsare det bästa som
skrivits inom området, utlovade man, en verkligt god
förströelselitteratur. Förhoppningsvis skulle det gå att
längre fram få fram svenska originalsaker från verkligt bra
svenska SF-författare.
Det framhölls att HÄPNA! också skulle ha en spalt
för SF-klubbarna i Sverige.
Karl Gustav Kindberg hade i själva verket högtflygande planer
på att göra HÄPNA! till ett litterärt magasin, som
skulle kunna rentav tävla med Bonniers Litterära Magasin (BLM). Han
hade också planer på att starta en exklusiv klubb för de
SF-intresserade i en högklassig miljö, där man kunde
tillsammans med likasinnade ägna sig åt ohämmad
fantasiflykt, grundad på den nya, så tänkvärda och
överlägsna, SF- litteraturen.
Nå, HÄPNA! lyckades inte utkonkurrera BLM. Häpnas!:s
betydande och bestående insats blev i stället att tidningen
samlade SF-fans i Sverige till en omfattande gemenskap.
Många satte stort värde på Roland Adlerberths
temperamentsfulla recensioner av svensk och utländsk SF i HÄPNA!.
Det blev det första man bläddrade upp när HÄPNA! kom.
HÄPNA! utkom med 119 nummer under tiden våren 1954 -
våren 1965.
Sture Lönnerstrand hade som nämnts redan år 1950 varit en
av grundarna av FUTURA SF KLUBB, vilken blev den allra första
SF-klubben i Sverige.
FUTURA:s grundare backade upp HÄPNA! med idéer och klubben
fick en explosionsartad ökning av medlemsantalet när HÄPNA!
kom ut.
FUTURA SF KLUBB gav ut sitt fanzine FUTURA i juni 1954. Det blev
det andra mer spridda fanzinet i Sverige efter Cosmos News, som kom
från Cosmos Club i Göteborg.
Denna första generation av SF-fans med Sture Lönnerstrand i
spetsen drömde om att SF skulle komma att accepteras som en
högtstående litteraturform och om att en rad goda
skandinaviska författare av SF skulle komma fram och kanske
uppnå världsrykte. De drömde vidare om en alltmer
expanderande SF-rörelse, som skulle växa till en mäktig
sammanslutning av likasinnade. SF Fandom var ett sätt att leva
för dessa pionjärer - a way of life.
SF-klubben FUTURA höll regelbundna möten. Fanzinet Futura,
som innehöll goda SF- noveller och SF-dikter förutom vackra SF-
illustrationer av Sven O. Emilsson/Gripsborn och annat bra material, kom ut
med fem nummer - det sista i maj 1955.
Det började emellertid visa sig att det tyvärr inte var
så helt med sammanhållningen. Några lämnade FUTURA och
gick samman i en ny klubb med namnet Star Stuff SF Club. Futura SF klubb fanns
emellertid fortfarande kvar med 60 medlemmar år 1957.
Futura anordnade Stockon 1 i Stockholm den 23 - den 25 augusti 1957.
Den hade 65 deltagare. Bl.a. läste Sture Lönnerstrand upp en
nyskriven novell. Stoconunionen bildades och fick i december 1957 det nya
namnet SF-UNION SKANDINAVIEN.
I hälsningsanförandet vid Stockon 1957 framhöll Sture
Lönnerstrand att en ny sorts sammanhållning hade skapats av
"future-minded individuals" som lett till en ny sorts internationalism, vilket
framgick av de många SF-föreningarna runtom i världen. Kraven
växte allteftersom på att SF skulle vara mer än en stimulerande
underhållning. SF skulle komma att utvecklas till en belysning av
samtida och framtida skeenden ur nya och överraskande synvinklar. En
viktig tendens inom SF var tron på människans förmåga att
avvärja de faror som hotade individen eller det mänskliga
kollektivet.
Åren 1954 till 1957 var säkerligen en lycklig tid för
Sture Lönnerstrand.
Desto tristare blev det säkert att klubben Futura hastigt och
oväntat upplöstes strax efter den framgångsrika Stockon 1 medan
Sture Lönnerstrand befann sig utomlands. Sture Lönnerstrand
kände det som om detta var riktat mot honom personligen och blev mycket
upprörd.
Sanningen var kanske att Sture Lönnerstrand tog SF-fandom på
allt för mycket allvar under det att fans omkring honom önskade en
lekfullare attityd. Det uppstod sannolikt ett behov av frigörelse
från den ganska vuxendominerade Futura SF klubb.
Självklart förtjänade Sture Lönnerstrand emellertid
ett bättre öde än att på detta sätt bli utkastad
från de SF-sammanhang som kommit att betyda så mycket för
honom.
Sture Lönnerstrand avled den 30 september 1999. Han
förtjänar att ihågkommas av den svenska fandomen. Det kan
med skäl sägas att han i Sverige var i viss mån
SF-rörelsens fader.
Du är besökare nr:
2127
-