Septemberresan till Hökensås    

 Det var en morgon i september vi träffades utanför Saabs grindar. Vi var fem stycken entusiaster som hade samlats här för att fiska i Hökensås sportfiskecamp. Klockan var 6.00 och nu var det bara tre timmar kvar fram till att vi skulle dra upp fisk efter fisk. Den ena bilen fullpackad med flugfiskeutrustning och den andra med bestialiska pinnar, även kallat spinnfiskespön. Dessa tre killar, med de bestialiska pinnarna, även kallade Johan, Daniel och Martin är mer eller mindre kända som köttfiskare. De har ingen som helst känsla för natur eller fiskevård men de älskar att fiska. De två andra, Bengt och Tony, är två fina fiskare som inte tar upp mer fisk än den man kan äta.

 Halvvägs upp till Hökensås stannar vi och fikar. Vädret är bra men det är fortfarande lite kallt ute. När vi står där utanför fiket och tittar på Daniels ruttna bil börjar vi undra om han verkligen kommer att kunna komma fram med den. Som tur är har jag en ny bil och erbjuder mig att köra alla till Hökensås, vilken så inte sker för att Daniel propsar på att få framföra sitt rostiga fordon på våra svenska vägar.

 Väl framme har resan gått bra och vi hämtar ut våra två stugnycklar. Uppdelningen mellan oss fiskare och våra två stugor sker enligt följande: flugfiskare i ena stugan och rovfiskare i den andra.   Två timmar senare är vi utsövda och redo att ta itu med dagens fiske. Det där med utsövda gäller alla förutom en som inte kunde hålla sig från spriten. Han var kan man säga full och go och vi undrade givetvis hur det skulle gå för honom.

 När vi kom fram till den första sjön insåg vi snabbt att här blir det ingen fisk utan gick iväg en liten bit in i skogen till en fin lite sjö där vi kunde se att det vakade ganska mycket. Det tog inte lång tid förrän Johan, i ena handen en burk Arboga 5,2 % och i den andra ett båtspö, var i färd med att landa den första regnbågen. Hans spö var så kraftig och så dåligt anpassat till det här fisket så det såg ut som om regnbågen åkte vattenskidor när han landade den. Sen dog det bara ihop. Nästan inga vak alls. Vi bestämde oss för att vi nästa morgon skulle gå upp redan vid halvfemtiden men innan vi gick hem och la oss skulle vi fiska lite till vid den första sjön som vi hade fiskat vid. Medan de andra rovfiskade knöt jag på en egenbunden Black Martinez och presenterade den för fisken. Det blev inte många kast förrän där satt en fin regnbåge, i och för sig inte lika stor som Johans, men tagen på ett sportsligt sett.

 Dagen efter var alla lite trötta men kanelbullarna och kaffet fick oss att längta till vattnet igen. Det tog oss ungefär två timmar att hitta till en sjö som låg 5 km från där vi hade stugorna men det var det värt. Vädret var perfekt och vaken många. Tyvärr blev det bara en fisk till men, denna gång blev det öring. En fin brun öring fångad av  en stolt fiskare vid namn Bengt.

 Slutet gott allting gott.

 Det finns mycket mer att berätta och mycket mer kommer att hända även på årets resa i september men det här får räcka för den här gången.

 Tony Johansson