Semestern var inte planerad men något skulle vi ju hitta på - och fjällvandring på Kungsleden blev det!

Efter en minst sagt jobbig vår med diverse sjukt för Idas del var det osäkert om hon skulle fixa trippen. Men det gjorde vi galant! Lite ont i fötterna och känning i knäna är smällar man får ta. Det var det definitivt värt! 

Med nyinförskaffat tält,  gamla beprövade persedlar och proviant, bar det iväg via Kiruna till Abisko för en vandring ner till Kebnekaise. En nätt liten vandring på 9,5 mil visade det sig när vi mätte upp det hemma sen.

Tur med vädret gjorde att all planerad varm dryck lös med sin frånvaro, så en hel del onödig packning blev det med soppor, Oboj och bränsle. Det märktes tydligt vid invägningen av ryggsäckarna. Ida: 18,5 kilo blev 15,3. Håkan: 24,5 kilo blev 22,5. Tur att Håkan är stark!

Att gå fjällens motsvarighet till E4:an var mindre inspirerande än de mil vi gick enbart rösade leder. Den tuffaste dagen var ändå den bästa. Då bjöds det på "hoppning" på stenblock i 1,5 km, "månlandskap", många svåra vad och kraftig lutning, men den utsikt som väntade oss när vi från passet Unna Vistasvaggi kom ner mot dalen Vistasvaggi gjorde det värt allt slitet!

Gå en meter, titta upp och du har en ny utsikt med toppar, jokkar, glaciärer och dalgångar. Underbart! Titta ner och du ser mängder av små växter, lavar och mossor som klarar de karga förhållandena.

Lapporten i midnattssol.

Redo att gå in genom porten till Kungsleden.

Håkans glädje över att äntligen få smaka det goda vattnet i en av alla jokkar.

Efter ca 1,5 km hoppande på dessa klippblock  kan jag lova att Håkan inte såg lika glad ut. Men det var värt besväret.

Håkan pausar och njuter av utsikten. Från dalen därborta har vi tagit en rejäl stigning dit vi nu är.

Peggat och klart. Ängsullen såg precis ut som golfbollar.

Hade vi haft en dag till hade vi gått dit. Sveriges högsta topp - sydtoppen på Kebnekaise. Den tar vi en annan gång.

Håkan åker helikopter. Och som sig bör är det "McGyver" som är pilot.