Joppe:
Varför just du.
Jag älskar dig så mycket och vill vara hos dig.
Jag trodde aldrig det kunde hända.
Jag trodde du alltid skulle vara hos mig men nu är du borta.
Jag vet att vi kommer ses någon dag och den dan kommer att vara en stor dag.
Jag vet att du inte är ensam du har eric och de andra hos dig.
Det är min tröst.
Du kommer alltid att vara min kusin ovaset om du är död eller levande.
Jag älskar dig av hela mitt hjärta.
Jag vet att du inte vill att jag ska gråta men det bara kommer.
Jag vet att jag måste gå vidare men det är svårt för du har alltid funnits hos mig.
Det är många som saknar dig.
Det käns som ett stort svart hål inuti mitt hjärta som alldrig kan fyllas.
Ett sår som aldrig läker.
Om du kan läsa det jag skriver så vill jag att du ska veta att jag aldrig kommer glömma dig.
Du ska vara stolt över din lillebror han är stark.

Jag tycker om dig från din kära kusin suzanna.

En dikt till Eric Linder.
Den här dikten har många andra också skrivit men på svenska.
You came to the world crying
with people who where smiling.
And you left the world smiling
with people who where crying.

Först nu börjar jag förstå att du är död.
Jag glömmer dig aldrig med din lilla snuttekudde.
Jag gråter fortfarade på mitt egna sätt för att jag har nästan inga
tårar kvar.
Din bror går omkring i dina kläder han gjorde det iallafall.
Den bästa dagen i mitt liv kommer att vara när jag jag får träffa dig.
Jag glömmer dig aldrig.
jag älskar dig.
Du har lämnat ett stort hål i mitt hjärta.
Om det finns nån gud så är han ju helt vrickad.
Hur kan du bara försvinna sådär?
Var du tvungen att åka till BodaBorg.
Du kom ju aldrig fram men du skulle ha åkt dit.
Jag tänker på dig och du kommer alltid att äga en del av mitt hjärta.
Saknar dig kram din Mimmi

Vi saknar er alla.
Varför skulle ni försvinna nu.
Ni var ju så unga.
Vi förstår hur syskon, föräldrar och släkt.
Efter som vi sörjer så mycket.
Vi kommer aldrig mer se er Mikael och Cristopher.G åka skate & inlines ute på gatan.

/ Emelie .S. & Cecilia.G

Hej allihoppa!
Jag vet inte vad jag ska skriva, jag kände ingen personligen men min
familj umgicks med Mickes familj när han var liten, när vi såg
dödsanonsen i tidningen blev vi alldeles förtvivlade. jag har läst alla
dikter och kan inte låta bli att gråta, när man tänker på att livet kan
ta slut på bara en enda sekund så blir man ju skitskraj. jag kan nte
låta bli att varje gång någon som jag håller kär ska åka någonstans att
innan den åker måste jag säga hur mycket jag älskar honom/henne. jag
skulle inte kunna klara av att mista någon, och jag sörjer med alla som
kände någon som omkom. jag blev så rörd när jag läste Peters brev att
jag började gråta, jag skulle så gärna ta din plats i bussen Micke.

Lisa

Jag fattar inte att några var i min ålder det kunde lika gärna varit
jag.Jag tycker att det är mycket tråkigt, inte för att jag kände någon men
tanken om att det hände i Norrköping Jag sörjer för alla anhöriga.
ps: Min mamma jobbar på skolan och fritidshemmet Bjärbyskolan och hon hade
haft 4st barn på frita jag fattar endå inte varför det skulle hända just
de. De kanske sa dan innan till sin mammeller pappa vad de skulle bli när
de blev stora men de blev visst aldrig stora.
Vi kanske ses någon gång!
En ledsen pojke vars namn är Viktor från lindö

ROBBAN...

Varför blev det just du? Du var ju som en pappa för mig!
Vem ska jag nu prata med om det som vi pratade om??
Du brydde dig alltid om alla och var alltid glad. Visst hade du dåliga skämt men det var ju en del av dig.
Jag saknar dig så! Gårn blir inte densamma utan dig.
Men du kommer alltid att finnas kvar i mitt hjärta!!!

Vi ses väl senare....
Kramar Sandra

Jag vet inte vad jag ska säga..Det är så ofattbart! Det har gått så lång tid nu men ändå känns det så hemskt!
När jag läser vad alla har skrivit känns det som jag kände alla jätteväl men i själva verket kände jag bara kompisar och syskon till Er!
Ni ska veta att Era kompisar tänker mycket på Er. Ida är alldeles förstörd och det är ingenting mot vad Anders är.
Ida har hängt upp ett grattis-kort från Ante som hon fick på ett kalas när hon var liten.
Hoppas ni har det bra i himlen alla nio änglar!

Ville bara säga ett stort Tack till Er som har tillverkat den här sidan...det behövdes!
*kram*
/Lina

Varför???
Varför just ni???
Ni som var så bra killar.
Det är svårt att förstå
att det är sant ..
Vi glömmer er aldrig !
För det går inte att glömma sånna fina killar som ni !!!Vi hoppas att vi ses nån gång i himlen.
Många kyssar:
Camilla & Michaela

Varför dog dom för? Det är ju såå sorligt, jag kan inte fatta att det har hänt..
Jag kände dom inte, men jag fäller många tårar för dom. Det är så synd att så många helt oskyldiga liv ska tas bort från denna jord...Snyftar med er allihopa....
  Snyftisar...

Varför?
JAG VILLE BARA SÄGA: JAG SÖRJER OCH ÄR JÄTTE LEDSEN FÖR DET SOM HAR HÄNT.

Många kramizzzzzar från en sörjande lindöbo som går på lindöskolan.

Till joppe. Även om jag inte kände dig så bra känns det overkligt att du inte är här längre. Jag kommer ihåg när jag såg dig vid Norcospelen. Hur det gick vet jag inte men du spelade bra-det lilla jag såg. Alla på norco saknar dig!

/ Robert Sahlberg

990309

Jag vill bara säga att jag tänker på alla anhöriga som har förlorat
någon de älskar i denna fruktansvärda olycka. Jag är uppvuxen i
Smedby/Rambodal och inte minst på fritidsgården. Där hängde man ju varje
dag under tonåren. Robban...det är hemskt att du inte finns längre. Du
var alltid så snäll och jag minns dig som om det var igår vi sågs men
jag har nog inte träffat dig på flera år men jag kommer alltid att tänka
på dig när jag tänker tillbaka på min tid på "gårn".

Må du vila i frid.

//Petra Karlsson

Tänker på hur oförutsägbart livet kan vara &
att vi borde vara mer rädda om varandra.
Inte bara när det behövs utan närsomhelst &överallt i vardagen.
En liten omtanke, en kram, ett leende, inte
mycket mer behövs. Det borde vi väl ALLA orkamed.

Kram

Kerstin, fritidsassistent på Navestad Fritidsgård

Hej allihoppa som är ledsna för att de har förlorat något i denna hemska
bil olycka. Jag för står inte heller hur gud om det nu finns nån gud
kunde göra så här mot dessa människor. Jag kännde inte någon så bra.
Men jag vet vem Jonas Borén & Robban är. För Jonas gick på vår skola.
Och Robban vet jag vem det är för att på Fångarna på badet på jobbade jag
där tillsammans med honom. Så det är så jädra trista att dessa gick
bort. Jag menar de flesta av dem hade inte fått börjat sina liv.....
Och Robban som också är så snäll mot allt och alla. Jag fattar ingenting men
det är väl inte så många som gör när det händer en sådan här sak.
Jag tycker så himla synd om er alla som har förlorat någon i denna bil olycka.
Jag vill att ni ska veta att ni får så gärna komma och gråta ut hos mig.
Jag har två axlar lediga. Tänker att några stycken av de som gick bort inte hann att uppleva sin
första STÖRSTA KÄRLEK heller. De hann inte hålla deras första barn, de
hann inte ens att få se deras första barn.......... Men jag hoppas att de har det bra där de är nu...
Kramar till er alla från Jessie......

Jag vet inte vad jag ska skriva men jag skriver endå.
Jag saknar er cricka och micke!
Jag kände er inte så jätte bra men ni kommer alltid finnas i mina tankar!

VARFÖR? @--{-------

Här kommer en dikt till alla de omkommna den 26/2-1999

Jag tände nio ljus, en för varje saknad vän.
Ljusen började brinna, men släcktes för tidigt varenda en.

Jag sådde nio blommor, en för varje saknad vän.
Blommorna växte upp men vissnade för tidigt, varenda en.

Jag tände solen och dess strålar till varje saknad vän.
Men solen gick ner och kom aldrig upp igen.

Jag saknar er alla.

MVH
Gina

Micke..................
Jag saknar dig jätte mycket, även fast vi inte träffades så ofta.
Jag saknar ditt skratt. Jagh kommer att minnas dig för evigt.
Om busseb skulle ha åkt några sekunder senare hade inte det här hänt.
Men så kan man inte tänka ??Lova att du tittar till oss då och då.

DIKT:

Varför just du ?
Varför just nu ?V
arför denna smärta ?
Det kryper sorg i mitt hjärta.
var är ditt vackra leende ?
Jag saknar dig över allt !
Var är ditt ansikte ?
Ute blåser kallt?

varför, den frågan kommer vi alltid fråga, men inte få något svar !

/Gina

Goodbye my friends..........
it´s not the end ......s
o glad we maid it
time will never change it
no, no, no
--------------------------------------------------------------
I miss you like crazy, even more the words can say
i miss you like crazy, every minute of every day
Boys i´m so down, when your loves not around.
i miss you, miss you , miss you
I miss you like crazy.
--------------------------------------------------
Every step i take
every move i make
every singel day
every night i pray i´ll be missing you.
-----------------------------------------------
Det finns tusentals låtar och dikter som jag skulle vill skriva nu.
Men jag kan inte.........
Varje gång jag tänker på er så fäller jag en tår.
Det gör jag nu.
R.I.P

G.I.G.G.O G.I.R.L

Eric

Jag kommer ihåg när Du föddes och det enda alla prata om var dina stora fötter.
När Du åkte till Finspång och Du trodde Hawaii log på andra sidan Glan.
När Du hälsa på i Varberg och ville åka traktor och utan att tveka skulle rida på "Pärlan"
den största av våra hästar,tyvärr fick jag aldrig se Dig lira bandy men din största "fan" Morfar
sa att Du var skaplig på rören.

Minnet av Dig får mig alltid att le.

Morbror Mikael Linder

VARFÖR!!!
Det kommer jag alltid att undra.
Det blir TOMT utan er.

ANDREAS
Du var det BÄSTA killkompisen i världen.
Du var ALLTID så glad & snäll.
Dig kunde man lita på.
Om man hade tråkigt var det bara att ringa till dig.
Glömmer dig ALDRIG

KRISTOFFER
Vem ska nu göra dom tråkiga NO-lektionerna roliga?
Klassen blir tråkig & tyst utan dig.

CHRISTOPHER
Sista veckan innan jag åkte träffade jag dig nästan varje dag.
Du var glad & pratade hela tiden.
Jag ÄLSKAR dig & glömmer dig ALDRIG!

ERIC
Du var en sjysst & glad kille.
Jag har kännt dig så länge så jag vet det.
Du kunde aldrig sitta stilla eller va tyst.
Det kommer jag VERKLIGEN att sakna .

JOPPE
Jag har nog aldig sett dig arg eller tjurig.
Du skämtade alltid & var glad.
Jag tycker så synd om Jesper han älskar dig verkligen.

ROBBAN
Jag kommer att sakna dig & dina skämt uppe på gårn.

JONAS,MICKE,DONNY
Er kände jag inte lika väl som dom andra men jag vet att ni var
sjyssta & bra människor.

Vi ses någonstanns där uppe.
Jag saknar & glömmer er ALDRIG //Maria//

Det går inte att beskriva den oerhörda sorg och saknad jag känner efter er.

Robban, du var alltid så omtänksam. På torsdagen fick jag inte p.g.a. busstrejken gå från jobbet till Hageby.
Du skulle absolut skjutsa mej.

Vem ska nu lätta upp våra personalmöten?

Kristoffer J, du var min kioskchef och såg alltid till att stämningen var på topp.

På torsdagen spelade vi pingis. Jag gjorde allt för att vinna, men du vann ändå.

Nu hann jag inte få revansch.

Jonas, du var en ömsint och mysig kille. Jag såg ofta hur snäll du var mot de andra besökarna och omsorgsbarnen.
Du var också populär bland tjejerna.

Micke, min "räddare i nöden". Du var nästan alltid först på plats i torpet för att hjälpa till när torpjouren glömt bort sin tid. Du var också en kämpe t.ex. för att få en egen skateplats i Rambodal.

Eric, det stämmer att du var en cool kille som många har skrivit om dej. Men du hade också något annat under ytan. Under sportlovsveckan gjorde du en fin mosaikplatta som du sa att din lillebror skulle få på sin födelsedag.

Andreas, du var alltid så positiv och glad. Jag lärde känna dig väl på Björkö när du hade lite hemlängtan. Men då tog du mod till dej och gjorde oss sällskap ändå. Jag som såg fram emot vår musikalpremiär med dej i en av huvudrollerna.

Christopher G, du var en kille att lita på. När vi t.ex. hade disco så var du aldrig motsträvig med städningen.
Du var alltid så sprallig och hjälpsam.

Jonathan, du var en kille som nästan aldrig verkade tycka att något var omöjligt. Du var också en väldigt omtänksam person. Du gjorde ett mycket gott intryck på mej under våra musikal-träningar.

Donny, du hade blivit en bra fritidsledare. Du verkade vara en mycket bra lyssnare.



Detta hände mig söndagen den 28 februari. Jag gick iväg på en promenad. Solen var framme och värmde skönt. Efter en stund satte jag mig på en sten nära en bäck och under de höga tallarna. Det kändes tröstande att höra bäckens porlande och vindens sus i trädkronorna. Jag fortsatte promenaden. Det kom ett iskallt regn över mig. Efter ytterligare en stund kom solen fram igen och värmde skönt igen. Jag tänkte att det är så här livet är och att jag för andras skull måste orka leva vidare.

Jag har en plats i skogen dit jag då och då kommer att återvända för att tänka på de omkomna.

Jag vill också tacka alla barn och ungdomar som hjälpt mig att börja klättra uppför igen.

/Gith Andersson

Jag kände ingen men jag skulle vilja säga att jag känner sorg med alla som förlorade sina syskon eller kompisar.
Jag tycker inte att det är rättvist att så unga barn ska dö.
Jag vet inte vad jag ska skriva bara att jag känner sorg..

Hej alla saknare!
Jag kände ingen som var med i olyckan, men ändå så sitter jag här och gråter...eran sida är verkligen fantastig. Jag vill att ni som kände dem ska veta att hela Sverige sörjer med er. Jag hoppas att ni får det stöd ni vill ha...
En dikt:

Några personer som plötsligt försvinner.
Ett hastigt farväl och tårar som rinner.
Man försöker le, men hjärtat gråter.
Ni åkte iväg, men kommer aldrig mer åter...

// Sussie

Micke jag saknar dig--
--------Fredda---------

DET KOM NÅGRA LIV TILL VÄRLDEN.
LIVET BLEV KORT DÅ NI RYCKTES BORT
GICK DET SÅ FORT NI FICK
INGEN CHANS ATT GÅ VIDARE
MED ERA LIV.

Patrik Ström

Fast att jag inte kände någon av er så sitter jag här och gråter. Christoffer, din mamma jobbar på min mammas jobb.
Man undrar ju varför en så'n här sak skulle hända.
Jag var i fjällen när jag hörde det och några dagar senare så skulle vi åka på samma väg som ni åkte på fast åt andra hållet.
Jag har varit på Boda Borg och det var ett bra ställe ni valde men tidpunkten var fel.
Fast att det nu har gått drygt en vecka sedan det hände så kan jag fortfarande bara inte förstå att ni alla är borta.
Inte förens så'na saker händer så förstår man hur mycket ens familj, släkt och vänner betyder och hur mycket man älskar dem.
Jag har lärt mig att livet är värdefullt. Jag tror på Gud och jag tror på att det finns en underbar himmel dit alla får komma. Gud älskar dig för den du är.
/Ingrid

990310

JAG SAKNAR ER JÄTTE MYCKET. DET ÄR TOMT UTAN ER. NI KOMMER ALLTID FINNAS
INOM MIG. JAG FICK EN CHOK NÄR JAG HÖRDE VAD SOM HÄNT.

KRAMAR ANNA

JAG SAKNAR ER JÄTTE MYCKET. NI KOMMER ALLTID ATT FINNAS I MITT HJÄRTA.
JAG FICK EN CHOK NÄR JAG FICK VETA VAD SOM HÄNT OCH ATT NI VAR DÖDA.

STORA JÄTTE KRAMAR FRÅN JONNA

Hej jag har skrivit en liten grej här som ärTillägnad "Robban"
Jag vill at du ska vara Här NU och för alltid.
Men jag vet att det inte kan bli så.Om jag bara kunde få träffa dig för
en minut eller nåt, så att jag kunde få berätta:
Hur MYCKET jag tycker om DIG och dina skämt....
Jag hoppas att du Robban finns någonstans så
att du kan läsa detta och allt annat fint alla har skrivit om dig.
Kramar från "DIN" vän Jessie....

Jag kännde ingen så jätte mycket men jag saknar er alla.
En vaker saga plötsligt försviner ett hastigt farväl och tårar som rinner. Munnen skrattar men hjärtat gråter. Ni gick och kommer aldrig åter.

Jag är ledsen!
Och jag tar del av sörjandet och hoppas att det är en liten tröst!
Johanna i stidsvig

Jag är så ledsen för eran skull,fast jag inte kände er,
eller visste vilka ni var, så kan jag inte sluta tänka på er,
och era vänner, som är kvar här.det som hände har fått mej att tänka på
hur mycket alla mina vänner och min familj betyder för mej.
och hur svårt det måste vara att bli lämnad kvar,


Jag hoppas att ni har det bra där ni är nu.
kram sara

Mina ord är slut. Det går inte att förklara, det går inte att få någon att förstå. Kanske var det därför jag gav några av mina vänner den här adressen. Jag vet att de helst inte ville läsa och bli ledsna, men jag kunde inte låta bli, behövde att någon förstod litegrann. Så jag vill passa på att tacka Sara och Cicci för att ni tog mod till er och vågade ta till er det, för mig betyder det massor. Och så vill jag tacka Berro för att hon försökte trösta och finnas till hands förra veckan när allting var som värst.

Och nu när jag ändå håller på att tacka, vill jag tacka alla jättemycket för den här sidan. Det här är tredje gången jag är här, och jag börjar alltid med att läsa allting en gång till från början. Jag börjar gråta efter ungefär fyra ord, trots att jag är så säker på att mina tårar är slut.

Egentligen stod jag väl inte någon av de omkomna nära, men min lillebror är (var) kompis och klasskompis med Cricka. Och jag gick själv på Rambodal så självklart kände jag Robban. Hängde inte på fritidsgården så mycket, men Robban kunde liksom lysa upp stället. Jag kommer ihåg hur kul vi hade när vi skulle skriva manus till musikalen. Det är länge sen nu, men vissa minnen bleknar inte.

Kan inte förstå hur man kan gå vidare efter någonting sånt här, var hämtar man styrkan ifrån. Jag känner mig helt tom, men jag ger ju inte upp för det. Allt jag vet är att livet ser helt annorlunda ut nu, jag antar att någon som kommer utifrån inte kan se det, men för mig är livet helt plötsligt något helt annorlunda. Jag har insett hur sant allt man säger om människoliv är, de går inte att värderas, för det finns inget mer värdefullt, ingenting som ens kommer i närheten av den gåvan vi alla har fått. Ingens liv är värt mer än någon annans, gammal som ung, men varför tänker vi inte mer på det, bryr oss mer om varandra, visar vad vi känner??? VARFÖR???

Jag antar att det är vad vi alla frågor oss, det enda vi inte kommer att få något svar på!

Tänker på er alla; syskon, föräldrar, kusiner, mor- och farföräldrar, kompisar, och så alla som jag, som kanske inte kände någon personligen men som precis som jag har skakats, ALLA som sörjer.

/Sara

990311

Snyft!
jag kan fortfarande inte få in i mitt huvud att dom är borta!
det går bara inte! jag är så oerhört ledsen för det som har hänt!
jag kände bara en och det var " robban ", men jag är jätte ledsen för de
andra drabbade också. jag visste vilka alla andra var och så, jag har
kanske pratat med nån någon gång! det finns inga tårar kvar hos mig fast
jag skulle vilja det!
jag skulle bara vilja gråta ut! men det går inte!
" robban " var så himmla snäll, man skrattade jämt när man var med honom,
fast nu så kan man inte det längre för han är borta! snyft! snyft!
det kommer aldrig bli som förut på " gårn " ! aldrig!
jag sörjer för alla föräldrar, syskon, och alla andra anhöriga!
jag är så ledsen!
egentligen finns det inga ord som kan förklara hur alla känner sig nu!
man kan ju säga att alla mår skit rent ut sagt! för jävligt alltså!
och det finns inga ord som beskriva det jag skulle vilja skriva, för jag
finner dom inte!
det finns inga ord!
varför jag skriver det här är för att jag är:
VÄLDIGT LEDSEN...............................!
vi kanske ses någon gång!


Många kramar från // en sörjande tjej! ( anna ) //

Tack Johan Karlsson för denna sida!
Robban!
Tack för alla stunder vi fick tillsammans med dej!
Du var så viktig för alla på fritidsgården. Du hade alltid nära till skratt men var också en vän att prata allvar med.
Du lättade upp stämningen i personalrummet när det behövdes och hade en underbar distans till livet.
Du var vår mittpunkt när det var dags för de nödvändiga "grabbträffarna". Ingen kan ta din plats nu, men vi fortsätter i din anda och med dej i minnet.
Minns speciellt våra pratstunder om de "viktiga" frågorna.
Många kramar till Robbans familj!
Jag tänker på er!
Tack också till mina busgrabbar på slöjden som gjorde arbetet meningsfullt.
Många tankar går givetvis till er anhöriga och Donny!
Thomas Filipsson

Varför, varför???

Ni kom till jorden med ett leende på läpparna,
och familjer vart glada!!!!
Ni åkte mot bodaborg och familjer vart glada,
ni krockade med en lastbil och familjer och vänner blev ledsna!!!!!
Varför, varför just ni???????

Många saknader/ Jens

Klicka bara på "E-Mail" för att skriva ett mail eller skriv till:
skriv_en_rad@hotmail.com så läggs det snart ut på sidan...
Du kan läsa mer om olyckan här

Denna sida är upplagd av Johan Karlsson till minne av de som omkom. @--}-----