990612

Jag vill bara säga att det här är en stämningsfull sida som verkligen visar omtanke. 
Jag är så ledsen för dem som drabbats av den hemska olyckan, och tänker på dem.

Just efter jag ätit frukost och satt mig och tittat på TV en tidig morgon i februari ringde min telefon. Jag gick helt lungt ut och lyfte på luren, inte anande att detta var början på den värsta dagen i mitt liv och en peroid som aldrig skulle glömmas skulle börja. I andra änden berättade en kompis för mig att en minibuss på väg från en fritidsgård i Norrköping till Bodaborg hade kört in i en lastbil, alla var döda. Han behövde inte ens förklara , jag kom direkt ihåg vad Micke had pratat om de senast dagarna, allt som intresserat honom var hur kul det skulle bli i Bodaborg på "Fångarna på fortet".
Jag lungnade mig med att det var andra bussar med från norrköping och att de kanske var en av dem, jag försökte intala mig att sånt här händer på film och skulle aldrig kunna drabba mig.
Sittande orörlig och skakande i min trappa ringer telefonen igen.
Jag stapplar ned och lyfter darrande luren.
Denna gång var det en annan kompis som hade ringt vilken berättade det,
-bussen var från Rambodal sa han, med en lätt skakning i rösten. 
Jag sa bara jaha och lade på.
Sakta sjönk jag ner på mitt köksgolv, en sekund kändes som ett sekel och jag kände hur omgivningen började snurra.
Något inom mig brast och blödde ut i hela kroppen, jag kände mig svag, febrig och tusen andra känslor på samma gång.
Mina föräldrar, vilka förmodligen förstått vad som sagts på telefonen kom sakta in i köket.
-Så den var alltså från Rambodal, sa min mamma försiktigt. jag öppnade mina ögon tittade på henne och sa.
-Micke var med, och föll sakta ihop på golvet...

Jag kände ingen i varken den här olyckan eller brandkatastrofen....men igår kväll så hände nåt...jag tänkte på alla dom som hade dött i den här olyckan och i gbg.
jag kunde se ansiktena framför mig...jag började gråta....
fastän jag inte känner eller kände er så saknar jag er....det har jag bevisat....

***Rest in Peace***

/ Marie

Varför är det inte som förut???
Christopher:
Du var en kille som skrattade,Skämtade och ställsde upp för allt och alla.
Plötsligt en dag helt slumpmässigt slets du ifrån oss helt oväntat.
Jag saknar dig och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

/ Sofie

Nu har det gått 3 månader och jag fattar fortfarande inte ett skit.
Jag saknar er så jävla mycket.
Det finns inte ord.
Varje dag hoppas jag att ni ska komma tillbaka men jag vet att ni aldrig kommer att göra det.
Varför är livet så grymt ??
Nu har alla gravstenar utan Mickes och Jelenkovic kommit och ala är jätte fina.

Saknar er

/ Pera

Jag kännde ingen som va med på den olycksdrabbade bilen men jag sörjer ändå ......
hoppas att uttrycket stämmer :tiden läcker alla sår. men det tror jag i o för sig inte.....
jag sörjer med er alla .

ZOfia

Vad ska man säga?

Finns det ord som kan förklara all den sorg man känner inom sig? Svaret är
nej, det finns det inte. Man kan omöjligt uttrycka sina känslor i ord när
en sådan här olycka inträffar. Sju barn och två vuxna rycks ifrån sina
familjer, vänner så snabbt. Jag vet inte vad jag ska säga förrutom att jag
tänker på er. Donny och ni andra, hoppas att ni har det bra uppe i himmelen
och att vi kommer att få träffas en dag!


Josefine Spalle

Aldrig glömmer vi
Vi som lever kvar har en skyldighet gentemot er
Vår skyldighet är att föra minnets kamp mot glömskan
Jag ska alltid minnas

// Jenny

Nu har det gått lite mer än 3 månader och jag fattar inte att det är sant. Att nio oskyldiga människor som ni kunde dö. Jag fattar det bara inte. Jag kände Jonas Borén, Robert "Robban" Jöbring och Mickael " Micke" Klimek, fast jag lärde känna Eric Linder, Jonathan "Joppe" Lundvall, Andreas "Ante" Allerth och Kristoffer Jelencovic genom min bror. Jag minns så väll när Eric och Joppe var hos oss dom var alltid så glad och roliga. Jag förstår att alla tjejer villl komma åt dom här killarna för dom ser väldigt bra ut.

En som sörjer

990701

Nu har det gått drygt 4 månader, och det känns som det bara har gått en. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på allt och alla. Och i bland blir jag så lessen att jag bara vill gråta och gråta.......
........Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden.

Saknar er så otroligt mycket!!!

/Tessan

Det har gått 4 månader nu, sen olyckan hände. Och jag fattar det fortfarande inte. Jag går bara och väntar hela tiden att ni ska komma. Jag kan inte fatta att jag aldrig mer kommer att snacka med er. Allt som händer nu, fattar jag inte att ni inte kan göra. Ni ä så långt borta, men det känns ändå så nära. Men ni kommer alltid att finnas kvar i mina taknar. Det går inte en dag utan att jag tänker på er.
En som fortfarande sörjer

Varje dag som går tänker jag bara mer o mer på er...
Man märker hela tiden mer o mer att ni helt enkelt inte finns kvar här hos oss.
Fast ni kommer alltid att leva kvar i mitt hjärta..
Jag saknar er oxå mer o mer för varje dag som går...
Jag fattar fortfarande inte varför det skulle hända just er..
Jag kommer aldrig att glömma den dagen då jag och Malin va i fjällen och skulle ha jätte kul då våra kompisar som va här i norrköping ringer och berättadar om att det har skett en olycka i Karlskroga
och att det va rambodals buss som hade krockat.
Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Ingen visste ju riktigt vad som hade hänt
och sen när jag fick veta vilka det var som va med så liksom jag fattde det inte..
Det kan inte vara sant va det ändå jag fick fram..
Men nu när det har gått ett bra tag, det är nu man börjat att förstå att dom inte finns längre...
Det är ju så orättvist att ni unga människor bara ska få dö
Jag vill bara att ni Robban, Micke, Eric, Cricka, Ante, Jonte, Donny, Jonas, Kricka ska veta att jag kommer alltid att sakna er och jag hoppas att ni har det underbart där ni är just nu
och att vi ses nån gång fram över..

Många kramar från Karin

Jag ville bara säga det att jag kommer aldrig att glömma er ni var helt underbara!!!
Ni finns kvar i mitt hjärta!!!!

Så sitter man här 4 månader efter att den hemska olyckan har hänt.
Jag klarar fortfarande inte av att gå in på sidan, men jag måste göra det ibland.
Att få se er igen är som att uppleva er som levande.
Dikten som nån mamma till en dotter som dog i brandolyckan har skrivit är den bästa jag läst.
Tänk på det alla ni som sörjer djupt fortfarande.
Jag tänker så mycket på alla nära.
Jag fick för första gången träffa Jonas mamma på hans klass avslutning i år, det var så hemskt. Hon vad väldigt ledsen och jag tycker det var bra gjort att gå dit, jag skulle inte klarat av det om jag var henne.
Min bästa kompis skulle följt med i bussen. Han ringde dagen innan och avbokade sin resa......
När jag och mina kompisar åkte till Smedby på söndagen efter olyckan pratade jag med honom. Han kände skuld över att hoppat av och lämnat platsen till en annan kille.
Han sa då till oss att han var så glad att han hade oss och det är något jag aldrig kommer glömma.
Han sa det på ett sånt speciellt sett.
Jag säger som han......
Jag är så ledsen över att ni är döda men så glad att ni fick leva.

Kram Anna Petré

990821

Micke, du var en underbar kille.
Alla minnen vi har från
dig är så djupa och härliga.
Du skrattade alltid så glatt
och var omtänksam och snäll vilket syntes på ditt kroppsspråk.
Du hälsade alltid så artigt och man blev verkligen glad när man såg dig.
Vi glömmer aldrig sista kvällen du var hos oss.
Vi tittade på "Baby på vift", du skrattade så mycket och vi skrattade av ditt skratt.
Vi har haft härliga stunder tillsammans med dig och dem går inte att glömma.
Nu när du är borta ska du veta att du finns inom oss och du ska aldrig känna dig ensam.
Vi tycker om dig jättemycket och vi saknar dig obeskrivligt mycket.

// Mansoureh, Soheil, Saman

Jag kände ingen men jag känner mycket stor saknad.
Jag sörjer med er föräldrar,syskon och anhöriga till de som omkom.
Jag har gråtit,varit inne på den här sidan flera gånger,den är jättefin.
Jag vet inte vad jag ska säga,jag förstår inte vad som har hänt,
Det är bara inte sant.
Jag tänker på er........alltid.

Kram // Louise

Det är fruktansvärt att något sån´t här kan hända.
Jag blir livrädd när jag tänker på att min låtsasbror skulle åkt med på resan men ångrade sig i sista stund.
Det kunde lika gärna varit han som legat där i en kista.
Jag var på Robbans begravning och på minnesstunden i kyrkan.
Det var det värsta jag varit med om, att se små barn, vuxna, gamla, unga, att se deras enorma sorg och förlust.
Jag stortjöt även om jag inte kände någon speciellt väl.
Så fort jag går in på sidan så blir jag jätteledsen.
Jag kan inte gråta längre men jag blir helt tung i hjärtat.
Man undrar om det verkligen finns en Gud och isåfall vad han gjorde denna hemska dag.
Jag sörjer med er familjer, syskon och vänner.
Det är svårt att förstå hur hemsk er sorg känns om man inte varit i samma situation själv och jag hoppas att det aldrig mer händer er något hemskt.
Och ingen annan heller för den delen.

Kramar Zandra

Till våran lilla Micke som nyligen fyllt14, men det tråkigaste är att du inte här.
Sen så vet man inte vad man ska skriva förutom att man om och om igen vill att du ska vara här hoss oss, så som vi hade det förr lilla gubben.
Sen att man kunde få se dig och höra din hesa söta röst, och att du skulle vara här igen förr att det är så tråkigt utan dig, för att man vill se dig och inte sakna dig hela tiden.
Men vi kommer att träffas en dag då kan vi vara tillsammans igen.
Du vet att alla saknar dig så mycket, om du ändå kunde komma hem igen.

Puss lilla Micke från oss alla !!

Eric
Skulle den 29/7 ha fyllt 13 år. Du finns inte bland oss så vi kan fira dig, men vi gratulerar dig i våra hjärtan.
Vi tror att dina kompisar firar dig ordentligt, var ni än är.Vi tänker på din familj som har en svår dag i dag.
Det känns tungt att veta hur mycket din och de andra familjerna lider.
Vi hoppas att vi någon gång skall mötas igen,men allting verkar så tomt och oändligt.
Vi vill ändå att du skall ha en bra födelsedag.

Kram från oss alla
Kicki med familj
Gullevi med familj
Bengt med familj
Anita
Farfar

Jag ville bara säga att jag är JÄTTELEDSEN över att jag aldrig lärde känna dom här killarna som dog.
Dom verkar ha varit jätteroliga, charmiga och snälla allihopa. Jag har massor av kompisar som kände er.
Jag brukar tänka att det är på sätt och vis skönt att jag inte kände dom.
Då skulle jag ju vara ännu mera ledsen än vad jag är nu. Men jag gråter ändå. Mycket, Och ofta, Och jag VET att Gud ABSOLUT tycker att dom som dog är några av dom allra sötaste änglarna som finns där uppe.
Live in peace.
Be strong.

Hanna

Jag kände ingen av dom som var med i olyckan men varför just dom.
Jag vill hälsa till alla föräldrar syskon, kompisar och släktingar som kände nån av killarna.

/ En 12 årig tjej

Jag beklagar det som hänt och hoppas att anhöriga kan gå vidare ändå även om det är väldigt svårt.
Det var ett öppet sår men som småningom blir ett ärr.
Tycker det är så hemskt när unga omkommer i olyckor!

Jag saknar er...
Mattias

Jag kände ingen av killarna men tycker synd om familj o vänner till dom.
varför just dom här killarna ingen hade levt ett helt liv.
gud gjorde ett stort misstag.

990826

Gud! Jag kan inte fatta att det har gått 6 månader. Sitter här och tittar på
denna fina sida...tårarna bara rinner.Jag kan fortfarande inte fatta det...när
ska ni komma tillbaka?
Saknar er otroligt mycket!
Tänker på er otroligt mycket!
/Liza

Detta är inte sant, nu har det gått 6 månader sedan den fruktansvärda katastrofen hände.
Man vill knapp tro att det är sant att 9 dyrbara liv redan är borta.
7 barn och 2 vuxna.
Fast man inte kände alla dess trevliga och snälla personer som han omkommit i olyckan så känner man en viss sorg i alla fall.
Jag kände i alla fall bara en kille, Christopher Gredin, kände och kände, jag visste i alla fall vem det var och hur han var.
Jag kommer sakna alla er som plötsligt gick bort

/En Norrköping´s tjej
som sörjer med alla andra.

Klicka bara på "E-Mail" för att skriva ett mail eller skriv till:
skriv_en_rad@hotmail.com så läggs det snart ut på sidan...
Du kan läsa mer om olyckan här

Denna sida är upplagd av Johan Karlsson till minne av de som omkom. @--}-----