"Enstånkagänget"
Niclas, Stefan, jag och Lars.

Dag 1

Detta är en reseskildring som jag och tre till gjorde till Norge i juli månad 1998. Vi hade alla var sin offroad utom Lars som körde en Yamaha SRX6, en slags gat-maskin från -86 med en encylindrig motor på 600cc. Jag (Claes) körde en BMW F650, Niclas en Suzuki DR 650RSE och Stefan en Yamaha XTZ 660 och våra hojar är också encylindriga, så vi var ganska jämspelta.
Jag packade min motorcykel i Landvetter utanför Göteborg på morgonen och körde c:a 10 mil för att möta upp dom andra i Vedum. Det ligger 1 mil från Vara nära E 20. Jag blev något sen, så våran bestämda avresetid blev 2 timmar senare än vi hade tänkt oss, men vädret var bra än så länge så det gjorde nog inte så mycket ( tror jag ).
Innan avfärd blev det uppställning för fotografering som vi har gjort dom andra åren vi har åkt till Norge på mc. Så likadant i år också. Och sen bar det i väg på närmsta väg för att komma till E6 och det är bitvis ganska tät trafik. I början blir det stora luckor mellan oss så vi bestämmer att ta det lite lugnare med mindre omkörningar. Lars på SRX:en tar täten eftersom han måste stanna ibland och ta pauser p.g.a ryggproblem.

Några mil innan Svinesund tar vi en välbehövlig paus och äter upp våran matsäck. Jag hade missat att ta med mat så jag fick smörgåsar och dricka av dom andra och det var bra för jag var vid det här laget ganska hungrig. Våran första mc-semester i Norge stannade vi till vid Svinesund och tog en del kort och gick ut på bron, men i år körde vi förbi som vilken pendlare som helst. Lite senare på dagen frågade Lars som var med oss först i år om vi aldrig stannade till när vi passerade gränsen och då fick vi säga att vi allt stannade till första året vi passerade gränsen.
E6:an fortsätter som bekant även in i Norge men här är det lite annorlunda skyltar och gula streck i vägbanan. Det är inget vidare att köra på en sån här rak och hårt trafikerad väg. Man får stanna ganska ofta, sträcka på sig och försöka lugna ner sig efter att man har sett en del idiotiska omkörningar. Vi låg i några mil bakom en buss en bit innan gränsen som var helt otrolig. Han gjorde ibland vågade omkörningar. Han tvingade mötande bilar, husbilar och även lastbilar ut i vägrenen när han körde om. Man kan bara inte fatta att en del kan köra så med en buss, och jag hoppas att den var tom på passagerare.

Efter ytterligare några mil kom vi till Moss. Vi behövde lite norska pengar så vi letade upp en bankomat. Det tog en stund innan vi hittade en så vi hann med att åka nästan tre varv runt i stan , fast det gjorde inget för det är en ganska mysig stad. Med norsk valuta på fickan tog vi oss ner till färjeläget för att åka till Horten. Det här är en bra genväg för man slipper åka upp hela vägen runt Oslofjorden plus att man kan ta en fika på båten. Överfarten kostar bara 35 kr. och den tar c:a en timma så man får en välbehövlig vila.
Direkt bredvid färjan i Horten hittade vi en turistbyrå där vi bokade en hytt några timmars färdväg inåt landet. Det tog en bra stund för dom fick ringa runt och kolla lediga hytter på några olika ställen, och under tiden höll vi på att smälta bort i våra ställ inne i värmen. När det äntligen var avklarat hann vi bara åka några hundra meter innan vi kom på att vi måste handla lite kvällsmat.
Sen blev det riktigt bra vägar med glesare trafik. Det måste nämnas att i Norge är det riktigt bra vägar med bra underlag. Jag kan inte påminna mig att jag har åkt ner i något potthål i vägen eller ens på spårig vägbana dom tidigare åren i Norge på mc. Ju längre vi kommer inåt landet ju mer kuperad blir terrängen, med krokigare vägar, precis som man vill ha det, och så rullar det på några timmar tills vi plötsligt dyker på vårat första övernattningsställe. En bra camping där en flod rinner förbi med ett härligt ljud.
Bakom våran hytt tältar ett annat mc-gäng och vi ser att det är svenskregistrerade hojar. Efter en stund kommer dom fram och språkar och det visar sig att dom bor ganska nära oss i Sverige. Dom är på väg hem och berättar var dom har varit och vilka ställen dom har besökt. Dom hade besökt en silvergruva i närheten av campingen som vore kul att besöka. Innan vi somnar tittar vi i kartan och planerar en färdväg för nästa dag. Vi har inte så mycket bensin i tankarna med bestämmer ändå att ta en liten extra omväg som ser rolig ut och hoppas att det finns en bensinstation någonstans längst den vägen.

Dag 2

Vi gick upp ganska tidigt för det tar ett tag att packa hojarna och att bli marschfärdiga. Vi lämnade in nyckeln innan dom öppnade campingen och rullade iväg först av alla campare. När vi kom fram till vägskälet där vi kan ta den där extra omvägen stannade vi och diskuterade om vi skall ta den eller inte. Det vore ju jobbigt om någon av oss fick soppatorsk här där det är långt till närmsta stad. Men vi ser på kartan att det är en del små samhällen längs vägen så vi bestämmer oss att ta omvägen. En bra väg med en del sjöar som ibland låg långt nedanför vägen. Perfekt utsikt för en del foto.
Denna omvägen känns längre än den såg ut på kartan och det börjar bli lite nervöst om bensinen skall räcka, men helt plötsligt dyker en liten tapp upp. Det är den minsta jag har sett på länge med en riktigt gammal pump med rullande siffror och där tappföreståndaren står ute och väntar på oss. Hon är kanske rädd att vi skall åka iväg utan att betala. Vi tankar allihop och en av oss hade bara ett par deciliter kvar i tanken. Det var faktiskt den dyraste bensinen på hela resan men det var det värt. Vi har siktat in oss på Rjukan och dit är det än så länge rätt så långt.
Snart kommer vi in i regnväder och det är inte oväntat för himlen har varit ganska mörk ett bra tag nu. Det blir ett riktigt ösregn men vi bestämmer oss för att åka vidare i alla fall. Vi har alla Gore-Tex-ställ så vi tror att det skall gå bra.
Sikten blir sämre med allt vatten som stänker och hjälmen immar lätt igen, så man får komma på små knep för att undvika det. Vi kör på i ett par timmar och jag börjar känna att det läcker in lite varstans. Vid magen och i stövlarna blir det blötare för varje kilometer, och nu börjar man känna att det blir kallt också. Det blir en del otäcka omkörningar för en del bilar kör grymt långsamt. Till slut tröttnar jag på att köra i det här vädret så jag kör förbi den första hojen och svänger in på en bensinstation. Här kan jag hälla ut vatten ur stövlarna och byta en del blöta kläder. Mobiltelefonen har jag lagt i fel ficka så den har fått sig ett bad. Jag tar bort batteriet och hoppas att den har klarat sig. Det är mitt på dagen men det är mörkt som på kvällen på grund av alla tjocka regnmoln. Vi får en del blickar från bilister som stannar vid tappen. Dom kanske tycker synd om oss där vi (jag) står och byter blöta kläder. Det är tur att jag har med mig ett regnställ också.
Snart kommer vi till Rjukan. Dom sista milen minskar regnet och det blir uppehåll när vi kommer in i staden. Det är en mycket mysig stad som ligger inklämd i en lång dalgång med höga berg på båda sidor och en hög topp som heter Gaustatoppen inom synhåll. Men idag ser man inte toppen för alla moln som ligger som ett lock runt toppen.
Rjukan är känd från andra världskriget för sin tungvattenanläggning. Här äter vi en underbar lunch som består av hamburgare som nästan alla gånger vi äter i Norge. Det är både gott och ganska billigt. Efter det går vi över gatan till en turistbyrå och bokar en hytt för nästa natt. Vi beräknar att det kommer att ta 5-6 timmar innan vi kommer fram till campingen men då räknar vi inte med ännu mer regn och dessutom en fruktansvärd dimma som kommer att sinka oss. Ibland ser man bara baklampan på motorcykeln närmast framför sig, och har ingen aning om hur vägen ser ut. När det är som mest dimmoln åker vi på en serpentinväg på en sluttning ner mot en dal, så man blir ganska förvånad när vägen plötsligt svänger 180 grader. Men innan vi kommer in i regnet och dimman tar vi vägen över berget och snuddar Gaustatoppen.
Här finns en anläggning där vandrare utgår ifrån när dom går upp till toppen. Det hade varit roligt att gå upp på toppen, men vi hinner inte det. Vi får leva vidare på våran vandring som vi gjorde till Galdhöpiggen i fjol. Efter den här vägen där vi var uppe på en höjd av 1200 meter över havet gick det utför ett bra tag. Och alldeles efter det blir det som sagt mera regn och dimma. Det är helt underbart att komma in i nästa hytt och få torka lite kläder. Det blir nästan som en våtbastu med värmen på fullt och droppande kläder på alla krokar och gardinstänger över fönstren. Det regnar hela kvällen och det är tur att det var mosstak på alla hytter så man inte hör hur regnet vräker ner. Dom kanske har mosstak här för allt regnande i trakten, vad vet jag.

Dag 3

När vi går upp är vi ganska trötta, för det var svårt att sova i sådan värme. Vi river ihop utrustningen ganska fort och gör en slarvstädning där vi sopar in den mesta skiten under mattan. Det är faktiskt uppehåll för tillfället. Vi är tidigt ute idag också för vi får vänta tills dom öppnar innan vi kan lämna in nyckeln. Under tiden tittar vi i kartan och diskuterar hur vi skall åka. Vi hade från början tänkt oss en tripp på 5-6 dagar, men vi kortar ner det till fyra dagar och beräknar in en övernattning till. Målet denna dag är att åka till Lysebotn som ligger längst in i Lysefjorden. Därifrån måste vi hinna tillbaka en bra bit så vi inte har så långt kvar sista dagen. För att komma till Lysebotn finns det två vägar. Den ena är med färja och den andra är en smal och krokig väg som börjar några mil öster om Lysebotn. När man svänger in på den vägen går det uppåt en bra bit och det märks för ibland möter man bilar med osande bromsar. Det känns väldigt tydligt in i hjälmen. När det planar ut åker man i några mil på en högplatå på en fantastiskt rolig väg. Sista biten är extra smal, för man åker förbi en bom som sommartid är uppe men på vintern är nog vägen mestadels avstängd. Vid bommen finns en skylt där det står att man inte får dra med sig husvagnar bla. Det står också att sista fem kilometrarna lutar vägen brant utför med många svängar och en smal tunnel som gör en sväng på 340 grader. Den vägen är helt underbar, mycket roligare än trollstigen. Här slipper man trängsel och bussar som inte ser en i backspegeln.

Vi var med om en otrevlig sak just uppför trollstigen 1996. Vi hade legat bakom en buss ett bra tag som körde mitt i vägen och i svängarna utnyttjade han hela vägbanan så det fanns inte plats att köra förbi. Men till slut såg det ut som om han tänkt låta oss köra förbi, men han växlade nog bara lite långsamt kanske. Jag gasade fullt och Stefan som låg bakom hängde på. Niclas som låg sist fick tvärbromsa. Jag kom förbi precis tyckte jag och då hade jag ju Stefan bakom mig. Jag undrade i det ögonblicket hur det skulle gå för Stefan. Han hade fått lyfta upp vänster stövel för att få plats bredvid muren som ligger bredvid vägen. När vi stannade på parkeringen där dom flesta stannar och begrundar utsikten stod vi med hjärtat i halsgropen och pustade ut en stund. Där upptäckte vi skrapmärken på Stefans motorcykel. Som tur var bara på sidostödet, så det var ganska trångt vid den omkörningen. Busschauffören hade alltså inte sett tre fladdrande halvljus i backspegeln, eller så sket han bara i oss.

Väl nere i Lysebotn njuter man i fulla drag. En helt underbar liten håla långt från allfartsvägar och stress. Här funkar inte mobiltelefonen. Det är nästan det enda stället den inte har haft kontakt med nätet på hela resan. Inte undra på när bergen här är tusen meter höga och väldigt branta. Jag tror det är Norges smalaste och djupaste fjord. Här i lilla Lysebotn längst in i Lysefjorden ligger bergshopparnas mecka. Hit kommer hoppare från nästan hela världen för att hoppa. Det är enda platsen där det fortfarande är lagligt att slänga sig ut för ett berg. Dom faller fritt i cirka 10 sekunder innan dom vecklar ut fallskärmen och landar på en liten gräsmatta som ligger längst ner intill kanten. Dom blir sedan hämtade av en båt. Det är ganska imponerande att se på när dom hoppar.

När vi var här förra gången och åkte färja ut i fjorden så stannade båten och väntade in två som skulle hoppa. Man såg dom knappt när dom kom glidande längs med bergväggen, och man trodde dom skulle slå i väggen när som helst. Och när det såg ut som om dom bara svävade ner långsamt mot oss, hade dom en hastighet av cirka 200 km/h. Först då får man ett begrepp av hur höga bergen är.

När vi var nöjda med det kära återseendet av Lysebotn, åkte vi upp samma väg vi kom. Den här vägen gör att man försöker slå nytt rekord varje gång man kör den. Det är ett gasande, bromsande och svängande hela vägen upp och man tar av sig hjälmen och bara ler åt dom andra när man kommer fram.
På toppen ligger Örnredet, en anläggning som nästan hänger ut över kanten med en underbar utsikt över fjorden.
Här blev det hamburgare såklart, samtidigt som det började regna igen (ovanligt). På med regnstället igen och iväg tillbaka . Vi kör i 4-5 timmar innan vi stannar och bokar hytt för sista natten i Norge för den här gången. Lagom blöta igen med byte av sockar och lite vila. Plus att vi inhandlar lite mat för kvällsmat och frukost. Vi letar upp hytten och somnar direkt.

Dag 4

En strålande morgon med solsken och en alldeles perfekt temperatur. Man har redan glömt alla milen i sadeln i hällregn dagarna innan. Nu skall man bara ta sig hem också. Vi kör fel några gånger och hamnar på konstiga småvägar, och tur är det för vi hittar riktigt roliga och otroligt kurviga vägar. Närmare Svenska gränsen trodde vi att det skulle bli tråkigare vägar med mer trafik och tätare mellan samhällena. Då dök vi plötsligt på en skylt som vi aldrig sett förut. Det blev tvärnit och till att vända tillbaks till skylten och se om vi såg rätt. Jo då, det gjorde vi. En stor skylt med tre mindre skyltar på som visade att vägen till nästa samhälle var smal, krokig och brant. Vi var bara tvungna att ta den omvägen. Det var det värt, för det var en grymt rolig väg. Nästan som berg-och dalbanan med perfekt underlag, slät ny asfalt och lite trafik så man kunde bestämma farten själv.

Vid det här laget är man ganska trött så vi ser fram mot att vila på färjan Horten-Moss. Där ligger vi utslagna på var sin soffa efter vi köpt fika för våra sista norska pengar. När färjan lägger till i Moss är det bara ett stenkast ut till E6:an och en jobbig transportsträcka innan vi kommer in i Sverige. När man nu snart är hemma sitter man och tänker tillbaka på dom dagar som varit och jag kan ju säga att dom har varit bra trots allt regn. Norge ligger så nära och ändå är det så stor skillnad på naturen med så mycket fjäll och fjordar som gör det helt underbart att köra mc där. Krokiga vägar med ibland stor nivåskillnad och alla tunnlar där vissa är flera kilometer långa och många färjor där man får sig lite vila och en snabbfika. Helt underbart med andra ord och vi återkommer nog flera gånger till Norge på mc. Vi har funderat på att åka till Island någon gång, så jag kanske återkommer med ett resereportage som handlar om det. Vi är glada att vi har kommit hem helskinnade även denna gång.

Tack för mig...
Vi kanske möts på vägarna.

Tillbaka till startsidan

<< Tillbaka till förra resa / Till nästa resa >>