[ Dagbok på nätet ]
Söndag 13 feb - (Efter)fest på stan del III
Vilken satans helg. Det gick ju inte riktigt som jag ville på puben igår.
För det första så verkade det vara pensionärsmöte där. Medelåldern var väl typ
runt fyrtio. Det enda goda det förde med sig var att det för en gångs skull
var ganska mycket folk på den lokala puben.
Överallt satt det folk och var allmänt fulla. Ganska trevligt iofs, men själv
var jag inte riktigt på festahumör. Jag spanade försiktigt runt efter antingen
Louise eller Diana. Helst skulle jag vilja träffa Diana först så att jag
antingen lyckades reparera skadan som skett, eller få ett rungande nej. Vad som
helst är ju bättre än att sväva i ovisshet.
Tyvärr såg jag båda två lite väl tätt inpå varandra, de gick nämligen tillsammans.
Jag hade satt mig i en liten hörna som ligger precis bredvid en darttavla, där man
brukar kunna sitta ifred, fast fortfarande ha koll på stället. Jag såg Louise och
Diana redan borta vid baren där de gick mot mig med bestämda steg.
De slog sig ner vid mitt bord, och med tanke på de lite hemliga leenden som
de hade började jag känna mig illa till mods.
- Fy fan Rokke, vilken jävla lögnare du är, sa Louise
- Jamen, jag... började jag.
- Lägg av! Jag sa till dig att jag var trött på alla jävla lögnare, eller hur?
sa Diana.
- Men...
- Inte ett ord! Du trodde att du både kunde äta kakan och ha den kvar, va? sa
Louise, men det funkar inte seru. Så speciell är ingen, speciellt inte du.
Som på en given signal reste de sig båda två. Diana böjde sig fram mot mig.
- Glöm det grabben, sa hon och tömde sakta sin öl i knät på mig.
Skrattande gick både Louise och Diana därifrån. De personer som uppfattat det hela
stannade upp i sin konversation och flinade lite åt mitt håll. Jag tittade på
klockan: halv elva. Nåväl inget att göra. Jag gick hem.
- Värst vad du är tidigt hemma, sa morsan när jag kom in, skulle inte du
träffa den där Louise ikväll. Det var en väldigt trevlig flicka. Är allt
som det ska?
- Du skulle bara veta, mumlade jag och gick in på mitt rum.
***
Vid halv ett ringde Ollie.
- Rokke! Var fan håller du hus? skrek han. Brudarna här är ju som galna, jag
tror att Fimp kommer få med sig en trettioåring hem. Vänta... NOOOO! Nu hånglar
de, kom hit för fan. Här händer det grejer!
*klick*
Ja det var ju precis som det skulle. Börja festa - gå ut hårt och arbeta sig uppåt
under hela kvällen. De ringde inte mer så jag antar att det ordnade sig för Fimp,
Ollie är ju på gång med Katja så han hade väl sitt på det torra också. Nåja det
unnar jag dem, min egen olycka är ju mitt eget fel.
***
Det var en annorlunda känsla att vakna idag utan att ha någon baksmälla. Det var
riktigt skönt att stiga upp. Jag gick ut och tog en promenad. Det var lite
småkyligt ute, men det gjorde bara att det kändes ännu nyttigare. När jag kom
hem igen duschade jag länge och gick in till köket. Vid köksbordet satt syrran
och flinade.
- Gick hem tidigt igår? sa hon, Iris sa att de sett dig gå hem redan vid
elva. Funka inte så bra med flickorna, va?
- Kan man lugnt säga. Diana och Louise fick nys om varandra och så... ja du
förstår själv.
- Haha, det är rätt åt dig. Du förstör ju min trovärdighet förstår du väl. Här
förespråkar jag kvinnorätt och så har jag en bror som är värsta bocken.
- Jo, så kan man väl också se det, sa jag.
- Japp.
Dagen flöt lugnt ända fram till klockan tre då telefonen ringde. Jag hörde hur
syrran svarade.
- ROKKE! skrek hon. TELEFON!
- Det är Diana, viskade hon åt mig när jag tog luren.
- Hallå, sa jag.
- Hej det är Diana.
- Jo, jag hör det.
- Jag ville bara be om ursäkt för igår. Jag var full, och även om jag står för
det jag sa var det lite onödigt det där med ölen.
- Det är lugnt. Jag förmodar att jag förtjänade det.
- Ja, det gör du allt.
- Jag är väldigt ledsen Diana. Jag...
- Nehej du så lätt går det inte. Bara för att jag tyckte det var onödigt med
ölen så är du inte förlåten. Vi hörs väl. Hej då.
***
Tja, läget verkar ju förbättrats så jag kan väl inte klaga, fast jag kunde inte
låta bli att ångra det där med Louise. Framförallt ångrar jag att jag inte redan
från första början sa sanningen, men man får väl stå sitt kast.
[ 14 feb ] [ 12 feb ]