Storken i Fru Alstad socken

Karta över Fru Alstad från år 1767

Storken en mytomspunnen fågel i Skåne.

Storken byggde, i gamla tider, sina bon på flera platser inom Fru Alstad socken. Den byggde helst på gamla hustak eller på gamla höstackar. Höstackarna stod förr i tiden talrika på ängarna. Tyvärr har storken sedan 1954 helt slutat att häcka i Skåne. Redan 1918, skriver Olof Christoffersson i sin bok att storken var en sällsynt fågel i Skytts härad.

Storken är en fågel varom många sägner och mycket folktro finns. Man trodde tillexempel att om den första storken man såg kom flygande blev man lätt gåendes, gick däremot den första storken så blev man tunggåendes under året och stod den stilla blev det ännu sämre. Åt det hållet man såg storken flyga kom man att flytta under det kommande året. Flög storken mot kyrkogården dog man. Kom det en stork och satte sig på kortaket på kyrkan så trodde man att prästen eller någon annan kyrkans tjänare skulle dö. Sätter storken sig på ett hustak och klapprar med näbbet samt "bustar (borstar) benen" sades det att han "knabbar (slår) någon ur huset".

Storken trodde man förr, hade varit en präst som missbrukat sitt ämbete. Han blev då förvandlad till en stum fågel som ej har någon tunga och hans tarm är lik prästesäcken, nämligen bottenlös. Om han sväljer djuren levande går de igenom honom två gånger och först sedan han svalt djuret för tredje gången blir de kvar.

Storken har också makt att bota sjukdomar. Om man i storkboet lägger en klädespersedel tillhörig någon sjuk person och ber storken ligga på den samt föra sjukdomen med sig när den flyger iväg, så gör han det gärna.

Lyckas man se en stork på hösten när han reser och då ber honom uppfylla en önskan så gör han det gärna.

På flyttningsresan samlas storkarna på en stor äng till ting. Då dömas de som varit sina makar otrogna samt andra som förövat grövre brott, till döden och avrättas på stället. Mildare brott straffas med att de får kvarstanna under vintern, detta skulle vara en förklaring till varför man kunde se storkar även på vintern i bland.

Följande gamla dikt finns om storken.

Storken den långbenede
Per vena,
Per vena,
som går
o plocker pogger,
I gråkär.

Ett försök med att plantera in storkar i Skåne igen pågår. (Se under länkar där finns länken till Storkprojektet i Skåne.)

Dessa sidor är Copyright skyddade. Se här för mer information.

Bakåt

  Åter till index

  Framåt