Märkliga stenblock och folksagerna runt dessa

Karta över Fru Alstad från år 1767

I Fru Alstad och Domme har det förr funnits ett antal större stenblock utspridda runt byarna. Kring dessa stenblock finns många historier, de flesta upptecknade av Olof Christoffersson. Olof Christoffersson skriver: "På nr 16 fanns ett stort stenblock kallat 'Tjartjestenen'. "

En annan sten som kallades "Ligraven" låg med ändarna i öster och väster i gränsen mellan nr 1 och nr 6 ägor. Endast toppen av stenen syntes ovan mark och den hade formen av en grav, därav namnet. "Ligraven" sprängdes sönder i början av 1880-talet.

På Höjegårdens (Alstadgården) ägor fanns en sten som kallades "Höjestenen". Den var mycket stor och det var den som gav namnet till backen den låg på. På Storskifteskartan från 1787 kan man se att backen kallades för "Höjestensbacken". Höjestenen sprängdes ca 1808 och resterna användes som byggnadsmaterial till höjegårdsbygget."

En annan märklig sten skulle ha funnits på Fru Alstad nr 10. Den här stenen lär ha varit så vacker att ägaren till gården nr 10 begärde att få stenen som sin gravsten. Denna önskan uppfylldes dock inte av de efterlevande.

Ytterligare en sten hittades 1910 i "Silkerännan" i Fru Alstad, stenen hade en del ristningar.

På kronoplatsen nr 17 i Fru Alstad i "Kalentegadan" låg det förr i tiden en sten som enligt folksagan "vände sig när den luktade nybakat bröd"

I Domme fanns det också märkliga stenar. En sten hade spår av någon form av bearbetning, kanske en hällristning? Kring denna sten finns det också en sägen, skriver Olof Christoffersson.
"Det skulle vara "Asbjerskärringen" som slungat stenen med sitt "hårflätebann" mot Fru Alstad kyrka. Men då den inte kom längre än till Domme skulle hon i vredesmod ha sprungit dit för att ta stenen och krossa kyrkan. Hon förmådde emellertid inte rubba stenen och blev då så desperat att hon sprang upp och stampade på den. Av detta skulle alltså stenen fått sina märken.

"Asbjerskärrningen" ville krossa kyrkan för att hon inte stod ut att höra kyrkklockorna ringa. Som tur var missade även hon sitt mål alla gångerna hon försökte, men i stället fick invånarna Fru Alstad dras med ett antal stora stenblock spridda över sin by.

En annan sägen, men med samma innebörd, talar om att "Rommeleklintskan" skall ha slungat stenen med sitt "hossebann" mot Gislövs kyrka. Hon skulle då inte orkat få i väg stenen längre än till Domme. Även hon skulle i besvikelsen sprungit dit och stampat på stenen, så hårt att hon gjort märke i den. Att den sista berättelsen skulle vara trovärdigare än den förra, bevisades genom det faktum, att stenen lutar mott norr. Det håll varifrån "Rommeleklintskan" kom farande, och hoppade upp på stenen och landade på dess kant.

Dessa sidor är Copyright skyddade. Se här för mer information.

Bakåt

  Åter till index

  Framåt