Fru Alstad nr 1

Karta över Fru Alstad från år 1767

Bild på Tofteporten på Fru Alstad nr1.
"Tofteporten" som var monterad utan spik. Norra delen av längan finns ännu kvar.
Gluggarna bakom stegen kan fortfarande ses inifrån dagens uthus.

Norr om sockenvägen mellan V Alstad och Fru Alstad, intill vägen låg en gård som ägdes av Lunds domkyrka. Den bestod av ett helt hemman och hade en areal på 85½ tunnland. Gården hade före stor- och enskiftet sina många jordlotter i tegskifte med byns andra hemman. Skiftena var spridda över alla byns olika jordar av bättre och sämre kvalitet.
Vid enskiftet 1806- 08 blev gårdens jordar samlade till en fyrkant vars södra gräns var den omtalade sockenvägen och som i öster gränsade till annexhemmanet nr 20 och hemmanet nr 23 i Fru Alstad och i väster till Lilla Alstads ägor.
På denna ägofigur kom den gamla gården att ligga i sydöstra delen. Den blev inte utflyttad och därmed ej heller spolierad vid enskiftet.

Gården var i äldre tid domkyrkohemman. När gården nr 1 såldes från domkyrkan och blev eget skattedomkyrkohemman vet vi inte med säkerhet men det kan, med stor sannolikhet, ha skett strax efter 1766. Detta år godkände nämligen riksdagen ett förslag som gick ut på att en del domkyrkohemman, till ett rimligt pris och mot vissa villkor, skulle kunna försäljas. Dessa villkor som var gällande till 1941 då de ändrades, innefattade bestämmelser för den avgift som skulle erläggas till domkyrkan vid varje ägarbyte. Var den nye ägaren barn eller syskon till den förre ägaren, skulle han betala ett års LANDGILLE och två års LANDRÄNTA i ombytningsavgift. Var han gift skulle han dessutom erlägga ½ % av köpeskillingen som erkänsla till domkyrkan. Var köparen ej släkt med förre ägaren, fick han betala 1 % av köpeskillingen i erkänsla. Utöver detta måste åbon årligen betala domkyrkoskatt.

Denna gård var ortens märkligaste. "Jag har haft den äran att flera gånger ha suttit i stugans högsäte, där jag blivit bjuden på kopp o kaga", skriver Olof Christoffersson den 2/2 1941 och fortsätter: "Jag tror nu då jag nedskriver detta, att jag är en av de få nu levande, som suttit i denna intressanta, stugas högsäte på dess ursprungliga plats i Fru Alstad.

Den första gången jag inträdde i stugan blev jag rent förbluffad för allt vad jag såg var så mycket vackrare än jag sett på andra ställen. Det var på våren 1884, då vägarna gingo sönder i tövädret och skulle lagas. Det var ett mycket strängt vägväsen i Fru Alstads socken, som också därför hade de finaste vägarna i hela Skytts härad. Min mor måste då köpa så kallad SLAEN sten, ty något annat fick ej socknens vägar lagas med. Mor HANS RASMUS (MÄTTA) hade stora stenlager, tydligen återstoder från vid enskiftet nerrivna gårdar, vilket framgick därav, att det växte urgamla HYLLEBUSKAR i stengroparna" skriver Olof Christoffersson.

Olof Christoffersson fortsätter sin målande beskrivning av stugan från nr 1 i Fru Alstad, som man sedan i början av 1880-talet kan se på Kulturen i Lund. "Av dessa stenar knackade gamle OLA RASMUSSON sten efter beställning, och jag hade varit och tingat sådan slaen sten för min mors räkning. Jag var ju i skolåldern och var med för att hjälpa till med vad jag kunde. ANDERS NILSSON STORM körde hästarna. När vi fick lasset färdigt bjöds vi in i stugan och jag fick, som nämnts, sitta i högsätet, Storm och Ola Rasmusson bjödos att sitta på bakbordsbänken. Mätta och hennes dotter MARGARETHA serverade kaffe i stora gammaldags porslinskoppar med stora veteskropor. Jag bjöds först varje gång och medan vi sutto och drucko kaffet pratade Stormen med mor och dotter. Sen gick dottern vid påtårn bort till HIMLINGESÄNGEN och öppnade gaveldörren till skåpet och tog en skittgrå, egendomlig brännvinsflaska och ett stort glas av egendomlig form och slog upp en bastant drammare och gav såväl Stormen som Ola Rasmusson, men mig frestade hon icke.

Medan de pratade satt jag tyst som muren och beskådade all härlighet och minns det som om det varit i går. Allt var intressant - högsätet vari jag satt med sitt i trä utskurna människohuvud, den gamla utläggare-järnkakelugnen med sina bilder, spinnstolen med flätad halmsits, himlingesängen på vilken följande inskription finns på gaveln över BRÄNNVINSSKÅPET:

S.N.S. M.I.D.
Anno 1796

På framsidans överstycke finns följande inskription:
Wår fasta borg är Herren Gud
Anno 1796


Foto från Skyttsstugan på Kulturen i Lund.

Foto från Skyttsstugan på Kulturen i Lund.
Stugan kommer från Fru Alstad nr 1

Jag såg stugans dörrar i brunröd färg med sina speglar och de ovanligt breda golv och loftbräderna samt de högst märkliga sexrutiga, blyinfattade fönstren med glasrutor, som av ålder skimrade i alla regnbågens färger, det långa bordet och hörnskåpet vid min sida intill högsätet. Jag hade vare sig förr eller senare sett någon himlingesäng vara i bruk och stå på sin ursprungliga plats.

Sen mor Hans Rasmus slutat sina dagar beslöto de hemmavarande barnen Per och Margaretha redan året efter, ty där var förmögenhet nog, att bygga om boningslängan. Genom fornminnesvännen Nils Mårtensson Sjörup erhöll intendent G. Karlin i Lund reda på, att den gamla stugan skulle rivas. De reste dit, men något var redan sönderslaget, däribland det gamla STUEBORDET. Intendenten köpte det övriga för 75 kronor för att därav inrätta en Skytts häradsstuga på sitt kära museum.

Man må giva intendent Karlin all heder för det, ty stugan är till alla delar fullt korrekt inredd ja till och med farstoen me sitt kamperstensgoll " Dock skriver Olof Christoffersson senare när han besökt Kulturen i Lund följande: "Jag minns mycket väl hur där såg ut, jag har varit bjuden mer än en gång på kaffe där. Stugan är förminskad på Kulturen men Olof känner ändå igen den på dörrar, fönster, förbords- och bakbordsbänkarna, samt kakelugnen som finns där. Bordet är däremot ej detsamma som i Fru Alstad".

Olof Cristoffersson fortsätter sin målande berättelse, "Strax efter kom tegelbrännaren STRÖMBERG "me ånen i halsen" berättade PER HANSSON för mig, och ville låna de 75 kronorna, som han också fick. "Men de sågo jag aldrig röken av igen, och Karlin kunde lika gärna ha fått sakerna till skänks."

"Gården i övrigt var också märkelig, ty det var en s.k. TVILLINGEGÅR, vari tvenne HÄSKEN bott. Den östra bestod av fyra längor och den västra av två. Båda gårdarnas boningslängor lågo åt norr och uthusen söder därom med gödselstan mot bygatan. Den östra gårdens västra länga hade båda hushållen del uti. Hans Rasmusson hade dock medan han levde också förvärvat den västra gården. Den revs den 1 maj 1877, men ett stort gammalt krokigt äppelträd stod länge kvar efter den västra gården." Hur den kvarvarande gården med sina fyra längor var inredd berättade BENGT HOLMBERG för Olof Christoffersson år 1912.

Olof Christoffersson beskriver det så här. "Alla längorna voro uppförda av korsvirke med trekantiga LYSEGLUGGAR. Klineväggarna voro så välgjorda, och behöllo kalken så väl, att ej en enda bar fläck syntes på den östra längans väggar, ehuru den ej varit kalkad på 20 år. Men man hade också begagnat riktigt slagen kalk och den sitter säkert. Taken voro halmtäckta. I fönstren till köks- och sommarstugorna sutto järngaller "ändock väggarna blott voro KLINEVÄGGJA" sade Holmberg. Över ingångsdörren till STUGUFARSTOEN var det en HOLMEJA med fönster. Överst på holmejetaket växte det taklök. I de gårdar, där taklöken trivdes och växte vackert slog ej åskan ner, ej heller blev det eldsvåda i sådana hus. Jag minns ej riktigt om ingångsdörren var hel eller HALLDORRA . Köksdörren däremot, som låg mitt för den västra längan, bestod av halvdörrar. Norra hälften av västra längan tillhörde denna gård medan den södra delen ägdes av västra gården.

Mitt för stugufönstren var den inhägnade bihaven med sina bikupor med halmhättor som skydd för väta, sol och köld, omlagda med gamla tunneband av järn eller trä. I halmhättorna sutto s.k. LEKNIVAR gjorda av avbrutna gamla liar till skydd mot förgöring och förhäxning. Öster om stora ingången var det planterat LUNTEMYNTOR, GUBBASKÄGG (tanesetum) och SALLEVI (ej salvie utan balsemita). I bihaven voro också växter såsom SANNHANSÖRT (sedum) ISOP och HAJÄRTANSFRÖJD ( ej citronmeliss utan nepeta cartaria odorata) . Sankthansörtens stjälkar uppsattes på midsommarafton mellan stugubjälken och loftet för var och en av husets folk för att se vem som levde längst - den, vars stjälk vissnade först, dog också först.

På gården nr 1 satt ännu 1931 kvar en port i östra längans östra sida som var sammansatt med tränaglar och vreds på tapp. År 1931 kom det den 9 juli ett riktigt syndaflodsregn. Detta regn orsakade att den gamla längan rasade ända upp över porten. Denna port var lika ålderdomlig som gården var i allt annat. Porten var tillverkad helt utan järnspik. Den var helt sammanfogad med tränaglar, den hängde inte heller på järnhängslen och järnstolpar utan på en grov trästock, som var fastsatt i dess norra sida. Denna stock var något längre än porten upptill och nedtill. Den nedre ändan vilade utan någon järntapp på en stor gråsten, ur vilken det huggits ett hål. Den övre änden omgavs av ett grovt läder, vilket var fäst i längans timmerverk. Porten hade en mindre låga så att en person kunde gå därigenom utan att behöva öppna hela den stora porten. Porten är säkert äldre än från ägaren SVEN NILSSONS dagar". Olof Christoffersson har sett till att denna port numera finns på Trelleborgs museum.
Se bilden överst på denna sida.

Strax söder om häste- och studesstallen, som båda fanns i gårdens södra länga, var den så kallade MÖJMIDDINGEN me sin MIDDINGEKORRA. Denna gödselstad upptog hela bredden mellan stallen och den allmänna vägen. Middingen var kringgärdad med stora STENDIEN med ett led vid östra och ett vid södra sidan, vilka vreds på samma sätt som östra porten dock med den skillnaden att det var en järntapp som gick ner i en gråsten och på ovansidan var det en järnhängsla som vreds på en järnstapel fastsatt i LESTOLPASTENEN.

I denna FÄHAVE, som också gödselstäderna kallades på den tiden, var en brunn, som ännu var kvar år 1911. Vid brunnen var upprest en BRUNNLJUNG , den sista som fanns kvar i Skytts Härad.

Pumpen vid Fru Alstad nr1.
År 1911, i sista stund före den revs, tog Olof Christoffersson denna bild
av brunnen vid Fru Alstad nr 1. Rester av brunnskaret finns ännu kvar.

I sydvästra delen av fähaven var ett hus för utegångssvin. De gick fritt ut och in i middingen. Huset var byggt med dubbla väggar av stora gråstenar med jord emellan, men utan murbruk. Ingången var byggd av stora gråstenar som dörrkarmar, men någon dörr fanns ej. Taket var gjort av PILEBOLLINGAR lagda i kors ovanpå gråstenarna och på detta var halm uppkupad.

I äldre tid ägdes gården nr 1 av Lunds domkyrka. Domkyrkan stadde bort gården till bönder. Den äldste kände brukaren var PAFFUELL (PÅVEL) LAURIDTHSÖNN: Han omtalas i DECIMANTBOKEN 1638 - 1651, men ej i JORDEBOKEN 1662, då var han troligen död.

I 1671 års JORDREVNINGSPROTOKOLL står PEDER PÅHLSÖNN som brukare av gården, sannolikt den ovan nämnde PÅVELS son. I protokollet finns följande uppgifter om gården:

Per Paulss. Dom Kyrkio hemman, dreng Olof Olsson. Stedet af Oluf Bager den 25 Januarij 1658

Gaf stedzmåhl 50 d. Fougde penningar 10 d. War i danske tijderne altid hållen för 1 heel.

Ingen Öde grund dher under.

Ursäde uthj Råckhögs wang Rogh 10:- Hafra 5:4

Norra wang Korn 13:3 ........ 3:1

Östre wang Korn 12:3 ........ 6:1

_________________________________

SUMMA 36:- 15:-

Eng 10 lass. Landgille har han aldrigh gifwit mehrähn 1 d. 10 öre Penning.1 T:a hafre Giästrij. Item 3 sk: Rogh. 5 sk: Korn. 3 sk:hfre tijonde til Domb Kyrckian. Terminskatt 12 d. men nu sedan han kom til Academien ähr han satt på 18 d. 20 öre, men bönderne sälija att de aldrig haf:r gifwet Enkepenningar, som dhe nu blifwa kräfde, at uthdrifwa her til dags til nest förledna Ny åhrs dagh haf:r han den betalt til cronefougd, men nu j åhr skall dhen betahla Terminskatt til Academien, Salpeterskatt har han altijd gifwet til cronefougd, men Koppskatten, För Wägtijond. Til Prästen 2 sk: Korn. Andra Uthlagorne som föregående. Boskap 4 stutar, 3 Kiör, 2Ungnöt, 5 öök, 8 Fåar, 10 Svin.

Av ovanstående framgår att bönderna måste städja sina brukade gårdar, vilket på denna tid skedde genom domkyrkans inspektör Oluf Bager. Det intressanta är att få veta hur många djur som fanns på gården vid denna tid. Vi finner att det fanns många dragdjur, stutar och ök, men endast 3 kor. Får och svin var det fler av för köttfödans skull, fåren hade man också för att få ull till sina kläder. Dessutom betade fåren på den ej uppodlade jorden, som låg i fälad. Vi finner också att PER PÅLSSON ej hade mera än en dräng. I 1663 års mantalslängd framgår även att han hade en piga, detta var det högsta antal en bonde fick ha på ett helt hemman. Var det fler drängar eller vuxna söner blev de vid denna tid utan vidare uttagna till krigstjänst. Detta var egentligen en alltför liten arbetsstyrka för gården. Under STENBOCKS SKÅNEKRIG gick det också, som för flera andra i byn, illa och gården kom att stå öde. Gården övergick senare till en helt annan släkt.

År 1714 den 10 juni heter det i Skytts härads tingbok:

".....bonden SVEN NILSSON Fru Alstad övertog ödeshemmanet nr 1 Fru Alstad, som en tid legat öde - förre brukaren var LARS NILSSON."

De båda Nilssönerna var möjligen bröder, i varje fall på något vis släkt, för de var ofta faddrar till varandras barn. Denna nya släkt kom att bruka gården i över 100 år, och tydligen är det under deras tid gården formats om till tvillingegård. Sven Nilsson gifte sig den 18/3 1707 med åbodottern ELNA PEDERSDOTTER som var född i Domme, där också deras son HILLE föddes samma år. Tio år senare föder Elna sonen NILS. Den äldste sonen kom att bo på den tydligen för honom uppförda trelängade gården väster om den gamla fyrlängade. HILLE som nu började kalla sig HELGE, gifte sig med pigan BERITA PERSDOTTER och de fick flera barn. Åtta av barnen levde fortfarande vid bouppteckningen efter fadern 1798. Deras yngsta dotter ANNA (HANNA), som gifte sig med annexbonden RASMUS MÅRTENSSON i Fru Alstad, blev mor till åboen HANS RASMUSSON, som längre fram omtalas som bonde på hela den gamla gården nr 1. En son MATS HELGESSON född 1761, bosatte sig på den västra gården och gifte sig med pigan CHRISTINA. De fick bland andra barn HELGE MATSSON, som sedan bebodde gården. Denna Helge gifte sig med ANNA LARSDOTTER från Fjärdingslöv och deras son , LARS HELGESSON, byggde en ny utbrytningsgård på sin ärvda del i nordvästra delen av nr 1:s ägor.

HILLE SVENS gård beboddes sist av bonden NILS HELGESSON och kallades därför "NELS HELJESGÅRDEN".

Men låt oss återvända till den gamla stamgården. Hille Svens broder NILS SVENSSON övertog denna efter sin far. Han gifte sig 1739 med pigan GRETA WILLASDOTTER från Domme, vars far var kronoskogvaktare. Nils Svensson dog 1794 som ONGANTAGSMAN som det kallades då föräldrarna bodde inneboende hos barnen. Sonen SVEN NILSSON, född 1750, övertog i sin tur gården och gifte sig med pigan MARGARETHA JÖRANSDOTTER från Anderslöv. Det är deras båda namn som kan läsas på himlingesängen, i den på Kulturen i Lund bevarade Skytts härads stugan. Bland deras barn var dottern MARGARETHA, född 1801, som första gången gifte sig med åboen OLA JÖNSSON från Fru Alstad nr 16. Efterkommande till dessa lever ännu i Fru Alstad socken.

Som änka förenade Margaretha sina öden med åbosonen HANS RASMUSSON år 1819. Margaretha dog i lungsot 1833 - även hennes bror HANS SVENSSON avled i denna sjukdom- och HANS RASMUSSON gifte om sig med pigan MÄTTA PERSDOTTER, född 1803. Hon var dotter till åboen och kyrkovärden PER HANSSON och MARNA OLSDOTTER på TORNSGÅRD i Fru Alstad. Hon var helkusin med Olof Christofferssons morfar, OLA HANSSON i Lilla Alstad. Genom detta SKARVÄKTENSKAP -som det kallades då en änka eller änkling gifte sig andra gången och så dog, varefter den efterlevande gifte om sig- kom gården i en helt ny släkt, från Sven Nils-släkten till Hans Rasmus-släkten, som den nu i över 100 år varit och fortfarande är.

Hans Rasmusson och Mätta Persdotter bergovs på Fru Alstads kyrkogård, på gårdens gravplats mitt för vapenhusets dörr söder om kyrkan. Denna gravplats har åtminstone sedan 1688 tillhört gården nr 1 och alla som avlidit där har fått sitt sista vilorum på denna plats. Det är för övrigt den enda av de 1688 avdelade gravplatserna, som ännu tillhör den då tilldelade gården.

Över Hans Rasmusson och hans hustru uppsattes en för sin tid ståtlig gravvård, vilken ännu pryder sin plats. Tyvärr går det ej längre att läsa inskriptionen. Den är vare sig av marmor, vanlig granit eller kalksten utan av en finkornig, brungrå stenart. Överst var det ett vackert ornerat vitt marmorkors, som tyvärr är borta nu, och därunder infällda två sammanlagda marmorhänder och en marmorskiva med namnen.

Minne af
Hemmans Åbon
Hans Rasmusson
Född d. 15/5 1798
Död d. 21/3 1877
i Fru Ahlstad
Dess Hustru
Mätta Pers dotter
Född d. 21/11 1803
Död d. 26/9 1885
Ps. 477, 479 1 Thes:4:13,18.

Olof Christoffersson skriver: "Gravvården ansågs under min skoltid så förnäm, att den under vintern skyddades med ett i gravstenens form gjort träskydd, varå inskriften även målats. Utom denna har jag blott sett en gravsten, som varit skyddad över vintern på detta sätt. I Gislövs socken fanns ett sådant gravstensskydd uppspikat på en tröskelänga som duvslag".

Dessa sidor är Copyright skyddade. Se här för mer information.

Bakåt

  Åter till index

  Framåt