Napoleons koppling till Fru Alstad

Karta över Fru Alstad från år 1767

1812 var Frankrike utbrett från norra Östersjökusten till Gibraltar, från Bretagne till nuvarande Litauen. 50 av Europas 175 miljoner invånare löd under Paris.
1812 kom dock vändpunkten genom fälttåget mot Ryssland. Ryssland hade beslutat att lämna kontinentalsystemet, varför Napoleon samlade ihop den väldigaste armé som världen dittills skådat, ca 600 000 man, och anföll Ryssland utan krigsförklaring.
Ryssarna brände det egna landet framför den franska armén hela vägen till Moskva, som ändå intogs och brändes av Napoleon.
Fälttåget slutade med katastrof. I den ryska vintern dukade över en halv miljon man under.
Manskapet svalt och frös ihjäl i massor och när man nådde den preussiska gränsen mot slutet av 1812 hade världens största armé reducerats till 1000 man, 60 hästar och 9 kanoner!

Istället för att ge upp for Napoleon till Paris för att sätta upp en ny armé. Den nya armén blev inte lika effektiv som de äldre.
Fienderna var nu fler och mer bestämda.
Vid slaget vid Leipzig den 16/10 - 19/10 1813 mötte han flera arméer från Ryssland, Österrike, Preussen, England och Sverige, som hade hand om den norra armén under Napoleons förre fältmarskalk och Sveriges blivande kung Jean Baptiste Bernadotte eller Karl XIV Johan som han kom att heta som kung av Sverige.
Detta kallades för sjätte koalitionskriget (1813-14), i bl.a. Tyskland kallat befrielsekriget eller "der grosse Völkerschlacht", varvid åsyftades de oerhörda förlusterna i människoliv.
Slaget vid Leipzig var i fråga om antalet stridande den största drabbningen i Europa före 1900-talet.
De svenska trupperna, 18 000 man, tog ingen verksam del i slaget med undantag för ett par ridande kanonbatterier ur Wendels artilleri.

(Det var i detta slag som korpralen OHLA NILSSON från Fru Alstad No 17 deltog. När han sedan, helskinnad, kom hem från Tyskland igen och berättade om sitt äventyr kom han att kallas Korpral "Fyr och Poff" av byborna i Fru Alstad)

Napoleons strider fortsatte.
Paris intogs av de allierade motståndarna och Napoleon avsattes och gjordes till furste över den lilla ön Elba i Medelhavet. Det sjätte koalitionskriget avslutades genom freden i Paris 1814.
Men Napoleon gav inte upp nu heller. 1815 kom han tillbaka, avsatte den nye kungen, och tog åter på sig kejsarkronan. Återkomsten blev inte långvarig, Napoleons sista tid vid makten brukar kallas "de hundra dagarna", men under den tiden sattes ännu en armé på fötter och gav sig ut på ett nytt fälttåg. Han besegrades dock vid det blodiga slaget vid Waterloo, söder om Bryssel, av engelska och preussiska trupper.
Han deporterades därefter till S:t Helena i Sydatlanten, där han dog i magcancer 1821, 52 år gammal. Först 1840 återfördes Napoleons kvarlevor till Paris.

Dessa sidor är Copyright skyddade. Se här för mer information.

  Åter till index