Om folktro i äldre tider

Karta över Fru Alstad från år 1767

VIGGESTENAR

I gamla tider trodde man att som skydd mot åskeld kunde man mura in några VIGGESTENAR under taket.
På Eklidens gård i Domme by har på LEGDEN funnits inmurade flintyxor. De var inmurade mitt över boningsrummet.
Förr i tiden trodde man också att när åskan slagit ned i jorden så fanns det en stenyxa vid nedslaget.
Dessa Åskviggar eller Viggstenar som de också kallades skulle alltså vara ett extra bra skydd mot åska.

SVÅRTE BOEL

I sydvästra hörnet av Fru Alstad i gränsen mellan Fru Alstad och Bösarp och V Virestad stod det en pil. Kring denna pil fanns det mycket vidskepelse. I detta TREBYASKÄL skall en självmörderska vid namn SVÅRTE BOEL vara begraven. På hennes grav planterades denna pil. I folktron kunde man se Svårte Boel sitta i sin pil i månljusa nätter och spinna på sin slända.
Under sommartiden då Höjegårdens (Alstadgårdens) kor fick beta vid dikeskanterna, ville inte korna äta gräset vid "Svårte Boelpilen", trots att gräset var kraftigt och grönt.

DET HELIGA TRETALET

Svårte Boels grav är ett exempel på att man använde ett tretal för att skydda sig mot det onda. Hon begravdes ju i ett trebyaskäl.

Andra exempel på detta är de som begrovs utanför kyrkomuren med tre sädeskorn på magen för att de skulle förhindras från att "gå ingen".

Tre-talen ansågs alltså skydda mot onda makter. Därför var det också alltid tre askträd planterade kring byns stämmoplats. Dessa askträd ansågs som heliga och skulle därför ej skadas eller fällas.

SVÅRTE KITTE

Även norr om landsvägen fanns det en motsvarighet till Svarte Boel.

I början av 1900-talet växte det, på norra sidan av landsvägen, ett stycke mot Domme, en busksamling. Buskarna var dels hagtorn, slån och dels "vivetorn" Detta buskage kallades för "Kittebusken" eftersom man påstod att en kvinna som kallades för "Svårte Kitte" (Kerstin) skulle vara begravd här.
För detta buskage fanns mycket stor respekt. Om man inte spottade tre gånger, när man gick förbi, så tog "Svårte Kitte" en svängom med en, så att kroppen slets upp ända upp till huvudet. En kväll, berättades det, var det en dräng som var på väg till dans och när han kom mitt för "Svårte Kittes" buske sa han på skoj:
"Kom "Kitte" so ska vi danse"
Drängen hade knappt sagt orden för än "Kitte" flög honom i famnen. Det blev en dans utan rast och ro. När dansen varat en stund sa "Svårte Kitte":
"Nu gal hanen den svårte o nu dansar jag me Mårten"
Dansen gick vidare i rasande fart och snart var det över midnatt. Då drängens skor var utslitna utbrast "Svårte Kitte":
"Nu gal hanen den vida o nu dansar Mårten po hosserna di vida"
Dansen fortsatte ännu värre, så grus och sten flög omkring. När solen var på väg att gå upp och kött och ben var uppslitna på drängen sa "Svårte Kitte":
"Nu gal hanen den röda och nu går du ti de döda."
Sedan kastade hon Mårten i landsvägsgropen där han hittades morgonen därpå.

ANDRA SÄTT ATT SKYDDA SIG MOT DET ONDA

I halmhättorna på bikuporna stack man in s.k. LEKNIVAR gjorda av avbrutna gamla liar till skydd mot förgöring och förhäxning.

Linden ansågs innehålla en lindorm som, om en ung kvinna kom i närheten av trädet, drog henne till sig in i trädet. Senare kunde man finna hennes avätna ben liggande i trädet. För att hindra detta slogs järnband runt trädet.

ATT SE IN I FRAMTIDEN

Sankt Hans örtens stjälkar uppsattes på midsommarafton efter solens nedgång mellan stugubjälken och loftet. En stjälk för var och en av husets invånare för att se vem som levde längst. Den, vars stjälk vissnade först, dog också först trodde man. Blomstjälkarna utvisade också om några av husfolket skulle bli kära i varandra. Det inträffade ifall stjälkarna böjde sig mot varandra. Obesvarad kärlek kunde man också utläsa det ansågs vara så om en stjälk böjde sig mot en annan och denna strävade åt annat håll. Sankt Hans örten användes även flitigt av "kloga qvingor" för att återuppväcka slocknad kärlek.

Dessa sidor är Copyright skyddade. Se här för mer information.

Bakåt

  Åter till index

  Framåt