|
KRÖNIKA |
| .................................................................................................................... | ||
 Ett gröngult sekel är över |
||
Tillbaka bland sköningar.Den förbannade stortån stortrivdes. Han slog ihop sig med sin närmste vän och vek knappt en tum på hela matchen. Det gjorde däremot den han satt fast på och resten av det gröna gänget. Efter en trög start mot ruskigt överbemannade Roccos (har nånsin ett korplag ställt upp med så många spelare?) låg IC under med tre mål och det knakade i de flesta leder. Löpstyrkan var inte het. Den ende som frenetiskt låg i var Benny på bänken som knäppte över en bild i minuten på en medhavd digitalkamera (delar av fotosessionen kommer inom kort på nätet). Gamle sjusovaren Anders Eriksson i målet imponerade dock stort efter lång bortovaro och norrbaggen och hundjäveln slet starkt. IC-tempot ökade också kraftigt i andra perioden. Självförtroendet steg och skotten rasade mot Martin i Rocco-målet. I ett stiligt anfall fick tåkillen tag i bollen relativt omarkerad i mitten av banan. Andreas stack fram nosen bakom Rocco-försvaret och tån lobbade bollen över huvudet på en Rocco och Andreas var fri. Reduceringen stänktes kallt in från nära håll. Sen blev det väl lite fler mål i baken och det ovan nämnda var det enda konstruktiva tåkillen deltog i. Jeppe på berget var som vanligt flitig och klämde in IC:s andra mål ur dålig vinkel. Gunnar stod rätt ett flertal gånger och var hårsmåner från flera kassar. Det var en fröjd att vara tillbaka i gröngult efter en hackad säsong. Andreas sprudlade och gjorde en kasse till. Vegar glödde. Det var fantastiskt att vara en sköning på plan igen. Gubbarna glider fram i 2000-talet utan besvär. Uppslutningen bland de icke spelkapabla gläder. Och Mattson, inte långt kvar nu! De gröna är cementerade i tvåan. Förargligt, kanske. Men åtminstone den här sköningen tycker det är en njutning att våran skock kan få så många allvarliga innebandylag att irriteras, grina, klaga och dessutom spy galla i vår gästbok vecka efter vecka. I ettan skulle vi kanske trots allt inte kunna röra om lika mycket i de sköra ungdomskänslorna. Det är faktiskt lätt att råka stryka Ludna Lunden mothårs. I ettan kanske man måste vara varm och kvick när matchen börjar. ŸVesslan... ŸTack för skjutsen, Gunnar. Hoppas det smakade. ŸVilka norrmän. ŸChippen, lämna mig aldrig. Det är ett krig därute. |
NÄSTA KRÖNIKA: vet ej. |