SS(snatt)CH Öhslindans Ella
far: hSJCH Vildnadens Hassel
mor: SUCH Honnörs Lina

Ella ja.. min kära dotter!

Henne kan man säga mycket om. Hon går ingen spårlöst förbi.
Hon hörs och hon syns överallt och då menar jag överallt.

Hon är totalt orädd och man kan hitta henne där det kan finnas MAT. Hon har försökt att krypa in i munnen på mig jag lovar.
En rejäl tillsägelse och det borde sitta för livet men...nästa dag är hon där i gen.
Jag behöver bara snegla två cm till vänster om mig och matskålen och där står hon och väntar på att jag ska lämna nå´n kula. Jag som aldrig lämnar något! Kanske har missat någon nu på gamla da´r. Ser inte som en hök längre.

Jag fattar inte vad som felades i hennes uppfostran. Hon måste ha fejkat att hon lärde sig att visa underkastelse när jag sa åt henne som valp. Hon slängde sig på rygg och spelade död hund i minst en minut och jag tyckte allt såg mycket lovande ut. Jag har en film på det som bevis.

Fräck är nog rätta ordet om henne och intelligent också faktiskt. Det måste hon ha efter mig.
Matte säger att hade hon tränat lite lydnad med henne hade hon varit ett perfekt tävlingshund!
I vad då? Finns det en olydnadsklass så...
Så fort matte och husse vänder ryggen till är hon uppe på köksbordet och snokar sen kvickt ner när hon hör deras steg. Jag har nog sett jag!

Som jakthund har hon haft viss framgång. Det är nog henne de har skjutit mest för. Hon har som sagt ett bra skall och förmåga att ta sig fram överallt. I skogen kan hon dock bli lite skraj för saker som rotvältor m.m och då stannar hon och grovskäller ett tag sen tvärvändning och tillbaks till matte och husse.

Skulle hon springa vilse skulle hon dock klara sig i månader om inte år helt själv. Hon är ett födgeni och är listig som en räv och snabb som en vessla.

Nääej..nu får det vara för den här gången. Jag får skriva en bok om henne vid ett senare tillfälle.

Tillbaka