Taktik och skenmanöver

Satt och läste igenom vad mina kära kolleger har för tankar runt årets
mästerskap, och det luktar rävspel.
Som inte en alltför välbetald amatörpsykolog, så tycker jag mig kunna se
några gemensamma nämnare i de olika uttalanden som gjorts.
Rädsla är en bra sammanfattning, rädsla att andra skall vara bättre än mig
själv, så varför inte skylla allt på att " det är bara på lek ".
Eller akta er för den jätte farliga bana, där bor Storsjö odjuret, kan det
vara så att han är rädd för att komma sist igen eller ??..
Jag var minsann och tränade i Thailand, och där gick det inge bra men här
hemma är jag bäst, det såg ni ju i fjol.
Det har jag lärt mig, att vinna två år i rad är svårt, mycket svårt.

Eller är den enkla sanningen den att ingen vill höja sig till skyarna för
att det är långt att falla, så varför inte ta den breda vägen som varje
vanlig svensk gör? Jag skall göra mitt bästa och jag gör det inte för att
vinna utan för delta.

Nä, mina herrar ni verkar ha fått detta om bakfoten.

Vi åker inte ner för att ha kul, utan för att VINNA, annars skulle ni nog
kunna tänka er att ta en statist roll i nästa Star Wars? Use the force
Luke.

Personligen ser jag inga hinder i att vinna detta manliga mästerskap, ett
mästerskap skapat av män för MÄN och inte möss, de lämnar vi hemma.

// Peter