Ur Populär Radio nr 1 1954

RADIONS PIONJÄRER (V):

Georg von Arco

Georg von Arco (1860..1940)

Greve Georg von Arco har haft samma betydelse för Tysklands radioindustri som Marconi för Englands. Båda var framstående konstruktörer och industriledare. von Arco föddes den 30 augusti 1860 i Grossgorschütz i Schlesien. Han skulle bli officer men övergav soldatyrket för att studera vid tekniska högskolan i Berlin-Charlottenburg,där professor Slaby blev hans lärare. Tillsammans utarbetade de Slaby-Arco-systemet för trådlös telegrafi, som utvecklades till en praktiskt användbar station av AEG. Ferdinand Braun hos Siemens & Halske konkurrerade dock hårt med sitt system. Striden bilades genom att de båda storföretagen grundade Telefunken år 1903. Denna firma var avsedd för den tekniska utvecklingen, medan moderföretagen skulle svara för ekonomien. Arco förstod att samordna teknikernas arbete, och resultatet blev en station för alstring av dämpade svängningar, som kom idealet ganska nära. Som strömkälla för sändaren användes en 500-periodig generator. Slaby-Arco-sändaren kompletterades med Brauns slutna svängningskrets. För att antennkretsen, som drevs av gnistkretsen, inte skulle påverka den sistnämnda, infördes en av Max Wien föreslagen metod.

Denna gick ut på att bryta gnistkretsen i samma ögonblick, som den lämnat sin energi till antennkretsen. Brytningen skedde genom att använda en kyld gniststräcka. Gnistan slocknade, då energien i gnistkretsen var förbrukad. Härigenom kunde antennkretsen svänga med betydligt mindre dämpning än tidigare. Genom att svängningarna startade med regelbundna tidsmellanrum, 500 eller 1000 gånger per sek., fick man en ren musikalisk ton i mottagaren. Denna stationstyp användes ännu idag med i stort sett samma utförande som nödsändare på handelsflottans fartyg. Äran av att ha konstruerat 'sändaren med tonande gnistor' ('tönende Funken') delar Wien med den svenske marin-ingenjören Rendahl, som under åren 1900..1909 var anställd vid AEG. Greve Arco gjorde även egna konstruktioner.

Han byggde sålunda en högfrekvensgenerator, som alstrade odämpade svängningar med frekvensen 6000 p/s. Efter frekvensflerfaldning med hjälp av till mättning magnetiserade transformatorer kom han upp till 48 kp/s. Talrika fasta radiostationer utrustades med Arcos högfrekvensgenerator, t.ex. storstationen i Nauen med en effekt av 600 kilowatt. Dessa tekniska mästerverk är trots sin ringa ålder dock redan museiföremål: efter 1925 har man uteslutande byggt sändarstationer med elektronrör som svängningsalstrare. När Arco dog den 4 maj 1940 hade den siste tyske forskaren, som varit med från den trådlösa telegrafiens begynnelse, gått hädan. (N. E. L.)