Anton Philips, Gerards yngre bror, räddade.firman från ekonomisk ruin medan det visat sig att glödlampor ej gav önskad framgång. .

Den internationella Philips-koncernens succé kan till stor del tillskrivas ett brett upplagt forskningsarbete men också de grundläggande tankegångar vilka Anton Philips framsynt tillämpade: - Mångsidigt utbud av produkter inom den elektriska och elektroniska sektorn - Världsomfattande försäljning - Vertikal integration - Det sistnämnda innebär att man kan - eller åtminstone eftersträvar - att själv producera allt man säljer, från råmaterial till trycksaker och emballage för de färdiga produkterna. Härigenom har man full kontroll över alla led i tillverkningsapparaten. Givetvis kan administrationen och framställningsapparaten bli otymplig, och ibland måste det ställa sig fördelaktigare att köpa vissa ting utifrån eller låta göra dem efter specifikationer hos underleverantörer, men dessa principer har stor del i Philips framgångar. Från en arbetsstyrka om tio man till dagens ca 250000 - sjuttiofem årsjubilerande Philips expansion och utveckling till en internationell stor koncern är ett talande belägg för tekniska och marknadsmässig framsteg i Eindhoven-företaget har i dag dotterbolag i hundratalet lände världen över. Omsättningen över stiger 10 miljarder kr. Det var med glödlampor Philips verksamhet inleddes år 1891, och med lamporna fortsatte man också i årtionden - ända till 1916. Först under dess det första världskrigets år togs steget till ett utökande av fabrikationen. Starten på våren 1891 var blygsam, tillverkningen förlades till en nedlagd läderfabriks lokaler i Eindhoven.

Mannen bakom verket var Gerhard Philips, son till en förmögen köpman och bankir i den lilla holländska staden Zaltbommel vid nedre Rhen. År 1883 hade han gått ut som ingenjör med titeln mekanist vid tekniska fakulteten Delft.  Philips fader ägde även gasverket i sin hemstad, och gas var ju dominerande för belysningsändamål vid sidan av fotogen och stearin.  Den av Edison år 1879 uppfunna elektriska lampan med tråd av kolad bambufiber intresserade den unge ingenjören starkt, och efter sin examen tackade han ja till ett uppdrag som skulle föra honom till Glasgow i Skottland. I denna varvsstad låg ett holländskt fartyg vars elinstallation Philips jr skulle övervaka. Uppdraget ledde till bekantskap med dåtidens kanske mest framstående fysiker, Sir William Thomson, senare adlad under namnet lord Kelvin för sina vetenskapliga rön.  Hos Thomson tillbragte den unge holländaren mycket tid, och i hans laboratorium tillägnade Gerard Philips sig betydande insikter i den då nya vetenskapen elektricitetslära. Efter åtta månader i Glasgow och därpå följande perioder i Berlin och London för arbete resp. studier återbördades Philips till Delft som lärare vid den tekniska högskolan. Under denna tid var det som han på allvar grep sig an med elektricitets- och lampexperimenten. Försöken bar frukt 1891. Detta märkesår för industrin lyckades han framställa ett annorlunda slags lystråd.  Materialet var nytt: cellulosa som bibringades en jämn och homogen struktur, ett klart framsteg mot en bättre och driftsäkrare glödlampa.

. Gerard Philips. Han avled 1942. Från starten 1891 ansvarade han för det tekniska. .

Blygsam start för Philips: lånade pengar och 10 man…

På våren 1891 inleddes tillverkningen i den gamla f d läderfabriken.  Av Philips sr hade sonen lånat 75000 floriner, vilket var en tämligen betydande samma för dåtida förhållanden, och för något över 12000 floriner hade man förvärvat den gamla fabriksbyggnad där till en början tio man utgjorde det nya bolagets Philips & Co arbetsstyrka. Inledningsskedets tillverkningstakt var blygsam: Efter en upplärningsperiod, f ö inte utan svårigheter, kom de anställda upp i en  ''serie'' av några tiotal lampor per dag ... Ett år senare kom den första beställningen: Stearinljusfabriken i Gouda bestämde sig för 50 stycken av nymodigbeten! Totalt gjordes från starten till 1892 ca 11000 lampor. Man hade hoppats på att sälja 150000 ... Genom de följande tre åren drevs fabrikationen på grundval av de order man fick in från tämligen närliggande håll.

Fd läderfabriken, sedermera glödlampsfabrik .

. Här ses en del av anläggningarna som de står idag i Eindhoven. På bilden syns radio- och TV-avd, glasframställningsverket samt vissa forskningslaboratorier.

Men lönsamheten var besvärande dålig; orderingången var för klen.  Ett starkt handikapp var att man måste ta I,50 för sina lampor då konkurrenternas pris låg på 0,65 floriner.  Frederik Philips och hans son var beredda att resignera och avyttra det hela. År 1894 var det också nära att Philipsföretagets saga blivit all.  Att så inte blev fallet hängde på futtiga ettusen floriner! Lampfabriken var nämligen till salu för 25000.  Den spekulant man hade var dock inte benägen att bjuda mer än 24000 - och far och son beslöt att avvisa anbudet och hålla ut ett år till.  Detta beslut kom att föra till en vändpunkt. En yngre broder till Gerard, tjugoårige Anton Frederik, hade sänts ut för att studera handel.  Vid denna tid praktiserade han vid en Londonbank.

Familjen övertalade honom i detta kritiska skede att avbryta vistelsen i England och återvända hem.  Han ombads ta hand om försäljningen av Eindhovenfabrikens lampor. Vid denna tid var gasen, som nämnts, det klart dominerande för belysningsändamål.  Gasen var billig och gasverk lönande affärer - Philips sr drev ju själv ett sådant.  Inte minst genom österrikaren von Welsbachs uppfinning av glödstrumpan hade gasen som belysningsmedium vunnit vidsträckt användning i hela Europa mot slutet av 1800talet. Elverk, kommunala eller enskilt ägda, fanns däremot inte påfallande många. Som utomhusbelysning i större sammanhang användes vanligen inte glödlampor utan bågljuslampor.  Det var blott så sakteliga som glödlampan vann insteg, tack vare den renlighet, behändighet och bekvämlighet som erbjöds den elektriska belysningen var ännu en attraktion som man gjorde reklam kring och fann märkvärdig eller exklusiv.
.
.
Exportaktiviteten räddade företaget…

Mot bakgrunden av detta och de naturliga avsättningssvårigheter som förelåg insåg Anton Philips att firman måste inrikta sig på även andra marknader än den inhemska.  Han fick bli Philips förste resande, och de sex månader han samtyckt till att medverka i projektet fylldes av exportaktiviteter.  Hans ansträngningar gav också resultat, orderna kom in.  Han sålde lampor till både Belgien och Tyskland och var framsynt nog att även satsa på så avlägset liggande marknader som Australien och Ryssland.

... .

Det hela såg efter en tid ut att lyckas mycket väl, och Anton Philips övergav planerna på vidare merkantila studier och bankkarriär. Ett par år efter starten var det unga Philipsföretagets ställning så konsoliderad att vinst (1600 floriner) redovisades.  Anton hade då en väl intrimmad säljorganisation, och brodern hade rationaliserat själva tillverkningsprocessen. Expansionen kunde inledas på allvar mot slutet av det gamla seklet.

. Lagret Östgötagatan 71, 1922. .

År 1900 hade man gått om konkurrenterna till den grad att Philipsfirman var Europas tredje lampfabrik.  De nu 400 anställda producerade per år hela 2,7 miljoner glödlampor.  Dessa siffror visade klart utvecklingsmöjligheterna, och i Eindhoven gick arbetet snabbt mot verklig stordrift. Inne i första världskrigets härjande epok blev firman 25 år.  Man skrev 1916 och då hade en egen glasfabrik grundats.  Nu var man mogen att ge sig på även andra objekt än de glödlampor vilka fört till framgång.  Den nya given in leddes med att man började reparera röntgenrör.  Denna tekniskt avancerade nyorientering fullföljdes logiskt genom att även tillverkning av sådana rör inom kort upptogs. Krigets bristförhållanden och den avspärrning man fick utstå framtvang nästa steg: Radiorör, omöjliga att få t ex från USA, uppfördes på tillverkningsprogrammet, vilket nu 3700 anställda var satta att sköta.

Stark expansion efter världskriget…

. Radio från Philips 1928. .

Efterkrigstidens tekniska nyheter utnyttjades av Eindhovenfirinan, och då Anton Philips 1922 efterträdde grundaren Gerard som chef hade man t ex givit sig på de nya neonrören.  Expansionen fortsatte med grundande av dotterföretag i Europas länder.  Svenska AB Philips bildades sålunda 1923. Mot slutet av 1920-talet tog man steget att börja tillverka kompletta radiomottagare, inte bara rör för olika ändamål.  Det var 1927 som den första mottagaren - som f ö hade separat högtalare (allt går igen ... ) - såldes. Över huvud betydde dessa år en våldsam expansion på kommunikationssidan, radioförbindelser upprättades över vidsträckta delar av världen.  Med en Philips kortvågssändare upprättades den första kontakten mellan Holland och kolonierna. Drottning Wilhelmina framträdde med ett personligt eterbudskap till Indonesien, tex.

Det var också radiosidan som kom att förbättra existensvillkoren betydligt för Philips då depressionen under 1930-talets första år hårt drabbade företagen. Rundradio höll på att bli en världsangelägenhet, och 1932 hade man gjort - och sålt - den miljonte mottagaren. Under åren efter första världskriget och hela 1920-talet igenom hade forskningen på olika håll börjat angripa problem med nya utgångspunkter på grundval av en ström färska upptäckter, rön och teorier. Den nya vetenskapen elektronikens betydelse - särskilt för industriellt bruk - hade uppmärksammats. Philips gav sig även har in på nya domäner. Jämsides med allt detta hade man också förstått att kemins landvinningar betydde storartade möjligheter till bättre, annorlunda produkter. Experiment med ultraviolett ljus blev upptakten till Philips engagemang på den kemiska sidan, något som ständigt utvecklats, och vidare lett till en mängd olika farmaka, preparat mm. Egna resurser för TV-sändning redan 1936 I mitten av 1930-talet kunde man notera utvecklingsarbete på fluorescerande ljus.  Marknadsmässigt fanns nyheter som radiogrammofoner och elrakmaskiner. Men det var år 1936 som man - snabbt nog - var redo att demonstrera den fantastiska nymodigheten television.  Utrustningen var av egen tillverkning. Den starka utvecklingen avbröts av andra världskriget. Då hade koncernchefskåpet överflyttats från Anton Philips till Frans Otten (1939). Året efter krigsutbrottet fanns Philips ledning för den utländska verksamheten i London, under det att den holländska delen i Eindhoven leddes av Frits Philips, Antons son. Anläggningarna där bombades f ö 1942 av engelskt flyg vid en raid den 6 december.

. "Fröken Lillan Andersson (?) och Hr Karl Gerhard" står det på originalet till denna tidstypiska och roande bild. Året är 1938, då Philips för första gången visar TV i Sverige (bakgrund). .

. Philips ljusreklam på Norrmalmstorg 1930. .

Efterkrigstidens utveckling är i stora drag välbekant, men det kan nämnas att vid 60-årsjubileet 1951, då för övrigt grammofonskivor hade börjat framställas i Philips-regi, var antalet anställda vid koncernens samtliga bolag 100000 personer. Årsomsättningen uppgick till 1,5 miljarder. Av koncernens anställda år 1929 var 67 % knutna till de holländska moderanläggningarna. I dag är, för att ta en jämförelse, blott 34 % av den totala personalstyrkan -I250000 - verksamma där.  . Jubileumslogotype . De följande åren tillkom flera nya huvudindustrigrupper, bland annat för industrikomponenter och för hushållsartiklar hemelektronik - vid sidan av radio/TV, industriell och militär elektronik den expansionskraftigaste sektorn.

Datamaskiner, färg-TV i tio-miljardersprogram… På 1960-talet har Philips tagit upp tillverkning av datamaskiner, och färg-TV har man haft sändningar i med egna resurser. Vid 75-årsjubileet fanns över 25000 anställda och årsomsättningen hade väl ingen av de båda Philips som en gång grundade en liten glödlampfabrik ens kunnat drömma om - över 10 miljarder!  Försäljningen sker nu i över 100 länder och egen tillverkning bedriver män i ett 30-tal, även detta tal och förhållandena vilka aldrig tillnärmelsevis torde föresvävat den unge mekanisten som kom att bli teknisk pionjär och grundare av ett företag så utvecklingsbart att det på en knapp mansålder blev världskoncern.

. Philipskoncernens internationella huvudkontor i Eindhoven.