RADIONS PIONJÄRER (I):

Heinrich Hertz

Den engelske vetenskapsmannen Michael Faraday anade redan omkring 1750 att det fanns något samband mellan ljus, magnetism och elektricitet. Hans landsman Maxwell klädde Faradays tankar i matematisk form och utarbetade en teori, som tillät en enhetlig framställning av de elektriska, magnetiska och optiska fenomenen.
Det var år 1873 Maxwells forskningar kulminerade genom uppställandet av den elektromagnetiska ljusteorien. 1887 är ett betydelsefullt årtal i radioteknikens utvecklingshistoria. Då lyckades den tyske fysikern Heinrich Hertz genom praktiska försök i sitt laboratorium bevisa, att Maxwell hade rätt.

Henrich Hertz (1851..1894)

Hertz föddes den 22 februari 1857 i Hamburg. Han valde först ingenjörsbanan, då han med en för honom typisk anspråkslöshet inte trodde sig lämpad för teoretiskt arbete. Han övergick dock senare till studiet av fysik, blev docent i Kiel 1883 och professor vid tekniska högskolan i Karlsruhe 1885 och i Bonn 1889.
Hertz använde vid sina experiment två metallkulor förenade genom en ledare med ett luftgap.
Anordningen anslöts till en induktionsspoles högspänningssida. Om teorierna stämde skulle högfrekvent växelström alstras och elektromagnetiska vågor utsändas från apparaten. För att upptäcka dem använde Hertz en s.k. resonator. Denna bestod helt enkelt av en koppartråd böjd till en cirkel med ett litet luftgap. När resonatorn hölls på något avstånd från kulorna hoppade mikroskopiska gnistor över i luftgapet. Därmed var energiöverföring och mottagning av elektromagnetisk strålning verklighet.

Att det här inte var fråga om induktion, visade Hertz genom att använda paraboliska metallspeglar, som samlade strålarna i en brännpunkt. Vågorna kunde riktas, reflekteras och brytas, och därmed hade Hertz experimentellt bevisat Faradays och Maxwells förutsägelser, att elektromagnetisk strålning och ljus är energi av samma slag. Äran av att ha fört denna primitiva anordning för alstring av radiovågor ut från vetenskapsmannens laboratorium till det praktiska livet tillkommer Guglielmo Marconi.

Själv trodde inte Hertz, att hans uppfinning skulle få någon betydelse för andra än vetenskapsmännen. Endast 10 år senare tog Marconi patent på ett praktiskt system för trådlös telegrafi och efter ytterligare 4 år, 1901, fick han radioförbindelse över Atlanten.
Det blev inte Hertz förunnat. att uppleva detta. Han avled den 1 juni 1894.
(N.E.L.)

De experimentanordningar Hertz utnyttjade
för att påvisa av radiovågornas existens.