|
|
|
|
Populär Radio nr 5 1954
Radions pionjärer 9
Lee de Forest
Lee de Forest har kallats "Father of Radio Broadcasting". Det är ingen överdrift, när man ser hans meritlista. Han var den förste, som sände ett rundradioprogram. 1907 övertalade han sångerskan Eugenia Farrar att sjunga två sånger i mikrofonen. 1910 sände han första gången nyheter i radio, 1910..1920 sände han underhållningsprogram, och 1916 fick han sitt ärenamn "Rundradions fader". Hans uppfinningar är skyddade av 283 patent. Lee de Forest är mest känd som triodens uppfinnare, eller audionen som han kallade sin skapelse.
|
|
Lee de Forest är född den 23 augusti 1873 i Council Bluff, Iowa. Hans fader, som var politiker, ville, att Lee skulle nå maktens tinnar på samma bana som han själv gått. Lee skulle bli åtminstone minister. Men sonens intressen låg åt ett helt annat håll, och med hjälp av sin moder övertalade han fadern att låta honom studera fysik. Han skrevs in vid Yale college. Där fick han se demonstration av Hertz' försök. Det var en upplevelse, som han inte kunde glömma, och han började fundera över dessa problem. För det första ville han komma fram till en enklare och tillförlitligare metod att alstra elektromagnetiska vågor av vilken önskad frekvens som helst, för det andra ville han ha en känsligare detektor än kohären, och för det tredje ville han ha möjlighet att sända vågorna i önskad riktning. Dessa var de tre mål den unge Forest uppsatte – och nådde. Att mottagaren med kohäreu var den svaga länken i dåtidens radiokommunikation, stod klart för många. |
Världen runt experimenterade man med alltmer förfinade men samtidigt allt vidlyftigare och dyrbarare anordningar, som nästan alla dock förutsatte att kohären utsattes för mekanisk påverkan. Lee de Forest uppfann en elektrolytisk detektor som arbetade utan "tapper". Han var nu beredd att konkurrera med Marconi, som 1899 kommit till USA för att demonstrera sin uppfinning. "De Forest Wireless Telegraph Company" grundades med 3 miljoner dollar som aktiekapital. De Forest var bolagets vicepresident. Bolaget gick emellertid i likvidation efter några år, och de Forest började på nytt intressera sig för detektorproblemet. Han erinrade sig Edison-effekten: Ström kan gå endast i en riktning genom en lufttom glasbehållare, där en upphettad kropp avger elektroner. Fleming i England hade redan utnyttjat Edison-effekten för likriktning, men anordningen var inte känsligare än de redan existerande detektorerna. Flemings ventil kunde inte förstärka.
|
|
De Forest kopplade positiv spänning på anoden och försåg röret med ytterligare en platta, som påtrycktes den inkommande signalen. Apparaten inte endast likriktade inkommande svängningar. Den förstärkte dem också! Det var 1906, ett i sanning historiskt datum i radioteknikens utvecklingshistoria! Senare, år 1907, utfördes den tredje elektroden som en zig-zagformad tråd, vilken placerades mellan katoden och anoden. Han kallade den nya elektroden galler och anordningen fick minst sagt sensationella egenskaper. De Forests assistent, Clifford Babcock, föreslog namnet "audion" och så kallades sedan trioden, denna vår tids Alladins lampa, under de första åren. |
Vid tiden för sin stora uppfinning hade de Forest ekonomiska bekymmer. Han visade audionen för finansmän, som, sedan de lyssnat till, vad han hade att säga, hövligt körde ut honom. Han sökte anställning hos Marconi och Fessenden, men ingen av dem hade någon användning för honom. Sedan 1906 har utvecklingen gått framåt med svindlande hastighet. Elektronröret kan tala, höra, se, känna, smaka, sortera, reglera, mäta och t.o.m. minnas. Ingenjörer, som känner elektronröret bäst, säger, att dess enda svaghet är mannen, som skall använda det. Årligen tillverkas omkring 200 miljoner elektronrör.
| Inte minst för telefontekniken har trioden haft revolutionerande betydelse. Hösten 1912 demonstrerade de Forest audionen för American Telegraph and Telephone Company och visade hur överlägsen den var de mekaniska telefonreläer, som då användes. "Jämför" sade de Forest "en kolhög med den skimrande prakten hos en såpbubbla, så får ni en aning om finheten hos audionen jämfört med de mekaniska telefonreläerna!" Radion blev nu en hobby, som spred sig över hela världen, och hundratals kopplingar, som utnyttjade det nya hjälpmedlet, såg dagens ljus. Att uppfinnaren själv skulle hitta på förbättringar av audionkopplingen var naturligt. Det låg nära till hands att återföra en del av den förstärkta energien i anodkretsen till gallerkretsen. Flera andra hade kommit på samma idé, bl.a. Armstrong och Langmuir i USA, Franklin och Round i England, Meissner i Tyskland och von Strauss i Österrike. |
|
Efter många år av skarpa motsättningar mellan uppfinnare, främst de Forest och Armstrong, förklarade högsta domstolen i USA år 1934, att Lee de Forest hade den lagliga rätten till patentet på återkoppling. Här i Europa vill dock många hålla före, att Meissner hos Telefunken har uppfunnit rörgeneratorn. Lee de Forest lämnade New York, valplatsen för så många strider och segrar och slog sig ner i Californien. Där är han numera bosatt, men då skrivaren av dessa rader sände ett brev till Los Angeles för att få personlig kontakt återkom försändelsen därifrån med påskrift "Adressaten okänd". N.E.L.
