Back / Tillbaka Home / Hem

Populär Radio nr 9 1954


Radions pionjärer 12

G H von Barkhausen


G H von Barkhausen

Den av radions pionjärer, vars namn kan räknas bland dem, som är bäst kända i Sverige, är Georg Heinrich von Barkhausen. Detta inte minst på grund av hans utmärkta lärobok om elektronrör, som på sin tid fick vidsträckt spridning även i Sverige. von Barkhausen är född 1881 i Bremen. Han studerade fram till 1907 vid universitetet i Göttingen. Sedan 1911 har han varit professor vid Dresdens tekniska högskola, där han är chef för institutionen för svagströmsteknik. Barkhausen torde vara den som mest ingående behandlat teorin för elektronrörets verkningssätt.


Fig. 1. Principiell koppling för alstring
av Barkhausensvängningar.

Han har med utomordentlig grundlighet klarlagt de grundläggande principerna för elektronrör av olika slag och har angivit de ekvivalenta schemor som kan tilllämpas för röret i olika slag av kretsar.


Fig. 2. Principen för uppkomsten
av Barkhausensvängningar.

Barkhausens namn är bl.a. förknippat med formeln SR,=u, där S=rörets branthet, R,.= rörets inre resistans och u=rörets förstärkningsfaktor. Denna ekvation bär Barkhausens namn. Barkhausen har också påvisat ett sätt att alstra svängningar med mycket hög frekvens. Man ger gallret i en triod hög positiv och anoden en liten negativ spänning. Elektronerna från katoden flyger delvis genom gallrets maskor, men stötas tillbaka av den negativa anoden. Det kan då inträffa, att några elektroner passerar fram och tillbaka mellan gallermaskorna och således utför en oscillerande rörelse, innan de hamnar på gallret. Elektronrörelser av detta slag kallas "Barkhausen-svängningar".

Verkningsgraden och effekten är ringa och de alstrade svängningarna faller i allmänhet inom decimetervågsområdet. (NEL)