Man började 1930 lite smått med ekonomisk föreningsrörelse, genom att gå ut till Norrtäljes affärsmän och ordna rabatter för föreningens medlemmar. Provinsförbundet (länsförbundet) erbjöd medlemmarna att köpa taggtråd för 4:80 per rulle, men Gunnar Johansson tyckte att ortens handlare först skulle tillfrågas.
Man uppmanade fattigvårdsstyrelsen att servera smör istället för margarin vid ålderdomshemmet.
1931 började man köra igång Roslagens slakteriförening, man hade problem med försäljningen av slakt till Norrtälje, så frågan bordlades tills vidare.

Mycket arbete hade RLF- föreningen med vägunderhållet, såväl sommar som vinter. Man beslöt lämna in anbud på sommarvägunderhållning 1932 på 3:60 kr/m3 grus upp till 2 km körlängd + 50 öre/km där utöver + gällande gruspris. Priset för den ved kommunen behövde köpa skulle vara 18 kr/4 m³.

Först 1933 beslöt man ge ordförande och kassör 20 kr var i arvode.
Vid samma tidpunkt talade Petrus Andersson i Bloka om bildandet av slakteriföreningen. Man beslöt uppmana medlemmar att teckna sig för medlemskap i Stockholmsortens Slaktdjursförsäljningsförening.

1936 avgick hela styrelsen och en ny valdes med bl a Sven Sandgren, Evert Sundholm och Eliard Jansson.
Riksförbundets stödfond (skogskonflikt) fick 100 kr, och en skrivelse från Skogsägareföreningen lämnades utan åtgärd.
1937 började en kampanj för allmän anslutning till Mälardalens Lantmannaförbund. Sven Sandgren deltog som ombud vid ett opinionsmöte i Stockholm för ett höjt mjölk- och smörpris. Man fick 1 öre mer för mjölken och 10 öre mer för smöret.

Styrelsen beslöt att ta 10 öre/m3 grus för vägunderhållet 1930- 37, till inköp av ett standar. Senare visade det sig att vägdistriktet själva kört ut grus per bil under sommaren, så det blev ingen standar. Vid styrelsesammanträde i januari 1938 föreslogs att medlemmarnas fruar skulle inbjudas till årsmötet och styrelsen åtog sig att bjuda på kaffe. Det hade man inget för, ty årsmötet sänkte arvodet till 10 kr för ordförande, sekreterare och kassör och 5 kr för övriga styrelseledamöter. Däremot beviljade årsmötet ett anslag på 30 kr till nästa årsmöte för att göra detta så trevligt som möjligt. Hagfält föreslog att avdelningen skulle anslå medel för studiecirkelverksamhet.

1940 ville en medlem från Ununge, i motion till ortsförbundsstämman, höja medlemsavgiften, som var 35 öre/ha, men det avslogs från Roslagsbro. Däremot uttalade man sitt stöd för en mjölkstrejk i Västerbotten för bättre mjölkpris.
Första kvinnan i styrelsen, helga Johansson i Näs, invaldes 1941.

1944 lämnade styrelsen in en motion angående skolskjutsar för barn med lång skolväg. Samma år anslog man 100 kr till RLFs kampfond. Dessutom beslöts om operation dörrknackning för att få med lantbrukare som stod utanför föreningen. Resultatet blev 12 st nya medlemmar.

1945 beslöts att en dagleverans mjölk/medlem skulle gå till RLFs kampfond.

1946 tillsattes strejkvakter, som skulle följa med mjölkbilarna vid eventuell konflikt. Man fick ihop 780 kr till kampfonden, samt 22 st nya medlemmar. Man ställde också upp kandidater till kommunalfullmäktige (Sam Sandgren och Evert Sundholm) och flyttade över sina pengar från Roslagsbro Sparbank till Jordbrukskassan.

Till årsmötet 1948 hade man engagerat SLUs teateramatörer och hade 100 st mötesdeltagare.

1949 var det åter dags att utse strejkvakter och strejkutskott  med anledning av prisförhandlingarna.

1951 började man från riksförbundet agitera för en minskad mjölkproduktion, med lokalavdelningen i Roslagsbro lämnade detta utan åtgärd, eftersom naturen själv sätt till att skörden blev sämre än normalt, och därmed följande (minskad mjölkproduktion) utslaktning av kor.

För att stärka föreningens kassa, anordnades en logdans under sommaren 1952. Man fick ett netto av 190 kr.

Under hösten medverkade RLF  i tecknandet av aktier i Skogsägarnas Cellulosa AB (SCA).

På årsmötet 1953 insamlades 120 kr till Hollandshjälpen (översvämningar).
Man anordnade även detta år en logdans i Henrys loge på midsommarafton.

Vid 25- årsjubileet 1954 delades ut RLFs jubileumsböcker till 8 av pionjärerna. Av dessa är endast Eliard Jansson kvar.
Länsförbundet var representerat av sin ordförande David Boman och ombudsmannen Walter Axelsson och man konstaterade att RLFs yttrande i olika frågor vägde bra mycket tyngre 1954 än 25 år tidigare.

Till 1955 års årsmöte hade Roslagsbro lantarbetare inbjudits. Efter förhandlingar och kaffe tog, som vanligt i början på 50- talet, Birger Johansson och hans SLU- amatörer hand om scenen, och Bröderna Hallgren spelade upp till dans.
På den höstfest för familjerna som anordnades 1955 kom mycket folk, att kaffebröd och tårta knappt räckte till.
I december samma år hade man en sammankomst tillsammans med Söderbykarl och Vätö angående den nya ansvarsförsäkringen och arealbidrag.

På höstträffen 1957 diskuterades ATP- reformens olika alternativ. Lennart Ländin och Åke Eriksson medverkade och man visade filmen "Bruden kom genom taket".

1936 beviljades ett bidrag på 50 kr/elev till två elever vid Finsta lantbruksskola.

1964 gick avdelningen med i skärgårdskretsen. Lennart Ländin höll ett  föredrag om jordbrukets situation, som andades optimism, och det var en begynnande förbättring.

1966 blev det åter problem och man beslöt om en ny kampfond. Reverser tecknades på årsmötet av samtliga närvarande. Man diskuterade också att bilda en avbytarkrets. En sammanslagning av lokalavdelningar diskuterades, men man ansåg det inte motiverat.

På årsmötet 1967 beslöts emellertid att gå samman med Vätö. Detta komfirmerades vid  årsmötet 1968 och man beslöt om ett gemensamt årsmöte 1969.
1968 hade RLF en kampanj mot avfolkning och igenbuskning av landsbygder och Roslagsbro lokalavdelning beslöt dela ut RLF- tidningens specialnummer till samtliga hushåll i Roslagsbro.

Den 26 februari 1969 upphörde Roslagsbro lokalavdelning av RLF. För att omedelbart uppgå i den nya Roslagsbro- Vätö RLF- avdelning.

1970 samlades medlemmarna i Nysättra till årsmöte för första gången. Då var man missnöjda med resultatet av prisförhandlingarna och traktorskatten, och motionerade i frågan till länsförbundsstämman.

1971 antogs de nya stadgarna, som till kommit vid sammanslagningen mellan RLF och Lantbruksförbundet och man bytte samtidigt namn till LRF. En del medlemmar var missnöjda med prisförhandlingarna och Gösta Johansson ville ha med folk på protestresan till Jönköping. Han ville också ha med fler fruar i föreningen.
En flyghavrekommitté utsågs.

1972 informerade Lars- Erik Larsson om de tänkta hadelsgödselavgifterna, med tanke på spannmålsöverskottet. Nu blev det inga sådana avgifter då.

1973 motionerades om befrielse från att medföra körkort vid traktorkörnig. Medlemsråd 1972/73 om produktionsbalansen ventilerades och Stig Axelsson fick många synpunkter med sig hem.

1974 fick alla medlemmar, alltså även familjemedlemmarna, lika rösträtt.
Man motionerade till förbundsstämman mot egenavgifterna i arbetsgivaravgiften.

1976 beslöts om totalutrotning av flyghavre och man motionerade mot infaltionsbeskattningen av husdjur. Man har också satt igång en LRFs samrådsgrupp inom Norrtälje kommun.

1978 diskuterades som vanligt hur man skall kunna öka medlemsantalet. Förbundet skulle hjälpa till. Man protesterade mot vissa förslag i 1973 års skogsutredning. Eliard Mattsson visade filmer om gamla hantverk, en verkligt bra dokumentation. Ombudsmannen orienterade om de nya avtalsenliga försäkringarna som vi har. Man hade problem med Mälarskogs ekonomi, och det har man fortfarande.

Vid årsmötet 1979 föreslog Gösta Jansson lotteri, Stig Andersson logdans, för att bättre på 
föreningens ekonomi, vilket behövdes.Eftersom behållningen v.å.s var 738 kronor och 77 öre.
LRF gick in och räddade Mälarskog.

1980 kom trygghetspaketet. Vi hede en informationskväll i Brogården. Bengt Akalla var där bl. andra.
Länsförbundet fick nytt kontor på Kungsgatan i Stockholm. Vi hade extra avdelningsstämma angående
avtalsläget och förstärkning av kamofonden med en årsavgift.

1981 delade vi ut flygblad om vår mat vid livsmedelaffärerna i Norrtälje. Vi studerade "Känn din gård"
och hade medlemsråd  om framtidsfrågor. Där påpekade vi bla. att bönderna genom sin långa arbetstid,
med låg eller ingen ekonomisk ersättning, subventionerar konumenterna.

1982 hade avdelningen en motion till länsförb. stämmano om olycksfallsförsäkringen i LRF, som Stig
tog initiativ till. Det höga ränteläget var ett stort problem för jordbruket. Miljökämparna ville förbkuda 
bekämpningsmedel. Ekonomin i föreningen så att beh.v.å.s var 1265:49 :-.

1983 togs en del av livsmedlsubventionerna bort, och det blev matberg av alla slag. Mälarskog hade 
ekonomiska proplem, Stig Andersson och Gösta Johansson skötte en kapitalkampanj för 
Mälarskog, och lyckades riktigt bra. Vi motionerade om oförändrat statsbidrag till enskilda vägar,
och beslöt att hålla årsmöte i Nysättra vart tredje år