Kan man vara missnöjd med det faktum att Torsson står på scen igen? Kan en konsert som börjar med " Hej Kontinent" och avslutas med " Klippans centrum" vara dålig? Nej, självklart inte. Tyvärr var det dock en avslagen tillställning, kanske för att det var mycket glest i publiken och att regnet föll på de få som var på plats. Vi som nu stod där och njöt av landets bästa humor/ironi rockband fick en del favoriter serverade; " ELMIA- Jordbruksutställning", " Akterseglad i Brownsville", " Sverige", " Det spelades bättre boll", " Max och Nisse", " Överst på önskelistan", " Blodomloppet", " Lena Green" och " Öresundstwist".

Bandet är inte världens bästa musiker men låtarnas kvalité är ibland så pass bra att världsklass ligger nära. På rak arm kan jag bara tänka på Chuck Berry som näraliggande referens i kvalité. Därför är det bristande kunnandet på instrumenten många gånger lite trist. Kiddie Manzini trumspel räddar bandet tekniskt. Bo Åkerströms sång och mellansnack är inte av större finess men på charmskalan tar han full pott. Vad skönt med rockstjärnor som inte är rockstjärnor. Bandets sättning är visserligen av gamla skolan men, varför inte? En Rolandorgel är härligt att se och höra 2001. Må den dag aldrig komma då Åkerström börjar rappa fram sina låtar.

Bandet bjöd även på lite nya sånger. " Ovädret" var en vanlig lågmäld eftertänksam låt som passar bra in i Torsson sångboken. " Österbymo" däremot är boogie- rock med gung. Kanontext i rätt omgivning. En pärla som kommer att bli kul att få på ett nytt album. Hade denna konsert varit inomhus med fullsatt publik hade det varit kul att se huset rocka loss. Nu var dock omständigheterna annorlunda. En bra konsert men lite fel ändå..

Slutbetyg: 3/5