När man läser orden romantiskt, Lundell, E Street och Ulf tillsammans i samma mening i kvällspressen är det dags att ta skydd. 08 maffian har fått ytterligare en Ulf Lundell produkt att skriva upp. Numera har det blivit till tradition att hylla Lundell för att han bara ger ut något, vad som helst. Denna gång är det en EP som ska få oss att dra till skivhandeln. Just detta formatet är lurigt. På 60 talet kunde de engelska banden konsten att konstruera dessa fyrspårs skivor. På senare år har flera artister stått på nosen ordentligt när de försökt sig på EP formatet. Någon som har spelat Bruce Springsteens "Blood Brothers" EP, som kom med på köpet när man inhandlade videofilmen med samma namn, på senaste tiden? Denna total flopp gick under för att artisten valde att ge ut B material till fansen på detta sätt. Nu är det dock Lundell som ska göra sitt försök, lyckas han?

Detta är inget mästerverk, inte heller ett magplask. Låtarna är inte något man kommer ihåg. " Tillsammans vi två" är en dåligt producerad, alldeles för lång rocklåt som inte rockar. Den svänger inte. Inte alls faktiskt. Bara bankar på. Sången är dålig och svår att höra, ännu värre är stämsången. Den är usel. Texten är inte precis något att minnas, då den går på tomgång. Lundell radar upp sina vanliga teman och uttryck. Inget nytt under solen här inte. Visst, man har slängt in ett glockenspiel som spelas prickfritt, men det är väl ett tilltag för att ett och annat Springsteenfan ska känna sig hemma i ljudbilden. " Ut i kväll" är lika illa producerad, här luktar det lite 70 tals dansband om kompet. Orgelslingor och grande piano täcker de mest uppenbara bristerna, dock. Den kvinnliga kören är dåligt arrangerad. Texttemat är det gamla vanliga; allt har varit grått – nu är det kväll och allt är bra. Plötsligt vill sångaren ha en kvinna att dela kvällen med för nu mår han bra igen. Objektifieringen av kvinnan är fullständig, men kan man vänta något annat av en textförfattare född 1949? Bildspråket i texten är minst sagt märkligt. " Snart kommer månen upp som en zigenarkung av guld" inleder Lundell låten. Är det bara misslyckad poesi eller är det allvarliga underliga associationsbanor som ligger bakom en sådan textrad? Man undrar och hoppas på det först nämnda.

Bättre upp är " Jolly Roger". En text som går att förstå men visst är refrängens önskan om att hissa piratflagg lite underlig. En konstig metafor. På denna låt man finner bra spelad musik med ett mycket vackert arrangemang. Tyvärr är Lundells sång dålig i de höga partierna men det vägs upp av de extremt bra låga partierna. Det har berättats för mig att detta är en livefavorit. Inte så konstigt. Pojkarna längst fram får en låt som reflekterar över deras föräldrars skilsmässovärld och de äldre i publiken får en ögonblicksbild av sin egen verklighet. En av Lundells bättre låtar på senare år. Kanske den bästa sen " Xavante" albumet.

Men säg den glädje som varar. " Stenkusten" är ett lysande exempel på att outgivna låtar bör få förbli sådana. Musikaliskt håller låten och den är bra framförd tekniskt. Produktionen är strålande. Men texten.. vad menas? Hur kom refrängen in i handlingen? Är detta två olika texter som råkat ramla ihop i en ordbehandlare? Pinsamt och ovärdigt för en aktad, kanske t.o.m. upphöjd författare som Lundell att släppa ut sådant här. Det finns säkert de som uppskattar denna sortens texter, men inte jag. Man behöver få låten förklarad för sig för att förstå den. Sådant är illa och helt enkelt ett dåligt hantverk. Denna låt är som de totalt underliga texterna på Lundells " Män utan kvinnor" album. Det är bara de inblandade i låtarna som kan förstå vad som menas. Ett slags brev till artistens privata vänner som bara bör läsas av de två. Varför ska vi andra få lida igenom dessa underliga verk?

När Gyllene Tider släppte sin sommar EP för några år sedan inför deras sommarturné var det en seger för EP formatet. Låtarna satt som berg intill varandra. Här spretar Lundell åt alla håll och kanter. De här fyra låtarna är inte menade att ges ut tillsammans, helt enkelt. Nej, detta är ingen hit! Men för de trogna Lundell fansen är det något nytt i CD släden, en anledning till att dra på munnen. Utanför denna lilla skara lär det dock bli ont om glädjeyttringar, eller överhuvudtaget någon reaktion alls. Det lär dansas i 08 stad några dagar av Lundells fans och kritikervänner men vi andra köpare lär hitta denna EP tillsammans med Springsteens dito längst ner i lådan om några år. Är det månne det som menas med "tillsammans vi två"?

Betyg: 2/5