Sommaren är som hetast denna månad i Sverige, i övriga Europa är det augusti som gäller. Detta har gamla anor, juli månad var tiden mellan hö och spannmålsskörd. Vi lever fortfarande efter bondekalendern kan tyckas. Artisterna har högtryck liksom vädret i denna månad, detta år. Neil Young, U2, Mark Knopfler, The Beach Boys och Elton John är de stora utländska namnen som har besökt landet. De inhemska elefanterna Lundell, Ledin, Uggla och Robert Wells dansar sina sommardanser inför mycket publik. Det har blivit inne att gå på konsert i Sverige. Alla åldrar tycks dra ut till scenerna, inomhus eller utomhus i de sköna sommarkvällarna. Pressen talar om rusning till konserterna. Det är bra och väldigt kul för alla inblandade. Eller? Hur är det med publiken, egentligen? Vad får eller inte får den?

I Stockholm på Globen behandlas konsumenterna som boskap. Vakter jagar runt och bestämmer om man får stå upp eller inte. Under Black Crowes spelning slog vakterna rekord i jönseri. Alla som kom ner framför scenen fick visa vart de kom från i lokalen, var det från golvet var det OK, andra fick gå tillbaka. På U2 konserten hade man ett system som var så översvenskt att man trodde att det var en dålig parodi på ordningssverige. Publiken på golvet, dvs. ståplatserna, fick ta på ett självlysande pappersband runt handleden. Det skulle underlätta för vakterna att se vilka som fick komma ner eller inte till golvet. Maken till eländigt boskapstänkande har väl aldrig bevittnats? Vad hade hänt om någon hade dragit av bandet? Vem hade fått gå ner, vem hade fått stanna utanför? Varför skulle man behöva skilja publiken, överhuvudtaget? Om nu någon hade rusat ner som inte varit behörig hade väl någon som vart trött på att stå gått upp och satt sig? Nej, nu skulle publiken märkas upp som slaktsvin. Man väntade bara på att alla skulle få ett nummer stämplat på armen. Tacka vet man det danska, europeiska free admission systemet där man sköter sig själv på konserten. Fri rörelse för individen i rummet erbjuds för kunden. Varför ska inte svenskar få den friheten? Att räkna in djuren var visserligen centralt förr i bondbyn men måste man fortfarande vara kvar i det tänkandet norr om Öresund?

En annan sak är synkomforten på de svenska artisternas konserter. Uggla och Lundell har visserligen dekor. Den förstnämnde en pastellfärgad och Lundell strikt elegant svart. Det är vad man ser, annars får man gå långt fram för att se hur artisten ser ut. I en publik på 10 000 personer kan det vara svårt. Ledin har 2 videoskärmar till publikens komfort. Så ska det se ut! Äntligen någon som tänker på sina kunder. För alla pengar EMA spelar in denna sommar bör de väl ha råd med videoutrustning till alla scener nästa år, eller?

Årets sommarhit eftersöks, var är den? Det finns ett antal låtar som spelas ofta, Destiny´s Childs " Bootylicious", "Lady Marmalade" med fyra wanna- be sexiga damer som bara blev vulgära. " (I Would) Die For You" med Antique, "Angel" med Shaggy och " Wait in Summer" med Addis Black Widow Ingen av dem tycks dock fått till en riktig brottarhit. Vem vet, kanske det kommer en "Mambo No 5" innan kräftorna gör sitt intåg i sommarköket?

Dagens Industri hade häromdagen en artikel om att Ledin hade gått om Lundell som störste publikdragare i riket. Var skribenten sist vaken på 80 talet? Ledin har sedan 1991 varit betydligt större än Lundell. Rocktågen har för alltid givit Ledin ett övertag mot alla andra svenska artister när det gäller attraktionskraft på publiken. Folket bygger landet, de har aldrig fel. Kunderna väljer den som man vet ger bäst show, helt enkelt. Det är Ulf Lundells alkoholångest mot Tomas Ledins trevliga dans och glädje orgier. Konstigt att ett kungabyte skedde under förra århundradets sista decennium? Inte alls, däremot är det underligt att journalister fortfarande tror motsatsen gäller i artisternas inbördes storhet.

På tal om skrivande människor, vad är äkta? I ett antal återblickar på gamla recensioner ser man att förr ville journalister att artisterna skulle vara "äkta". Tydligen levde inte Uggla och Abba upp till detta krav. Frågan blir då är deras skivor äkta? Eller gör och gjorde de bara piratinspelningar? I så fall ska de väl inte recenseras i kvällstidningar, eller? En tanke att fundera över i hängmattan. Glad siesta i hettan, allihop.