Så har den då kommit, sommarens singel. Denna samplingsfiesta är dansbar, lyssningsbar och en sann njutning på bilradion. En kombination som ger denna inspelning hitvarning. Bob Dylan på dansgolvet? Jodå, dagens unga förvirrade ungdomar ska nog klara ut det också. Nu för tiden kan man ju gå på vad som helst. -Åka på festivaler med band som är så dåliga att de aldrig ens nått demostadiet för 20 år sedan, funkar hur bra som helst. Man hyllar sina lama ironiker som de vore Muhammed. Då kan man väl svänga loss till " All Along The Watchtower" likväl. Problemet kan vara att någon individ börjar lyssna på Dylans text. Då bör totalt kaos uppstå. Att man kan formulera sig så som Dylan gjorde 1967 bör bli en total chock för dagens ungdom. Substans, mening och mål baserat på 1800- tals poesi pekande framåt mot undergången, inspirerat av Bibelns texter, kan bli för mycket för de som tror att rockpoesi är att stapla ord på varandra utan fokus. 90 talet har varit elakt mot rockpoesin.

Här möts alltså gårdagens textvärld och dagens dansgolv. Dansmusiken har varit 90 talets vinnare. Teknikens vinningar är enorma och har faktiskt fått sväng på dansen igen. Inte sen jazzens dagar har det varit så kul att dansa som nu. Techno och rap har gjort underverk. Kombinationen på denna singel är därför kanske det intressantaste som kommit på mycket länge. Bob Dylan har fått musik. Musiken har fått text. Det är underbart att höra inledningens musikrytm förena sig med Dylans stämma. Det samplade munspelet är fantastiskt, ett genidrag. Låten har blivit effektiv och fått nytt liv. Det är fullbordat!

Vad kan då gå fel? Videon kan vara dålig. De äldre Dylanfansen som är konservativa i sin musiksyn kommer inte att gilla detta. En kritiker storm är att vänta. De yngre kan känna sig vilse i en textvärld av substans, som nämnt ovan. Men vem vet? Kanske allt blir bra och detta är en singel vi får höra mycket i sommar? En tanke är att om Ulf Lundell hade gjort så här med " Oh la la, jag vill ha dej" hade han haft en riktigt bra sommarhit på gång detta år. Den falskspelande EPn som kom förra veckan hade då kunnat undvikas, att som Lundell visa sin okreativa skaparvärld i form av covers på sig själv är tragiskt att bevittna. Vill man som äldre rockartist få ny publik, visa sig kreativ och utvecklas ska man följa Bob Dylans exempel.

Betyg: 4/5