På 70-talet var de svenska dansbanden kreativa, de sålde otroliga mängder av sin konst. Kultureliten som ville köpa progg och punk slog bakut, värre alster än dansband kunde inte finnas i deras skivbackar. Nu 25 år senare lever föraktet kvar, inget förändras. Kvällstidningarna har dock fått krypa till korset. Dansmusiken har fått egna spalter, den behandlas vuxet av insatta journalister. Det är bra för när det finns band som svänger som Barbados behövs professionella uttolkare. När bandet slog en crossover till den stora publiken tidigare i år med megahiten: "Kom Hem" var det välförtjänt. " Allt Som Jag Ser" och "Se Mig" är visade att man var kapabla till storverk. "Kom Hem" konfirmerade att raketen Barbados var på väg till stjärnhimmeln. Albumet med samma titel var fyllt av godis. Fullkomligt, roligt och man ville bara ha mer. Det är väl kanske därför denna samling har sett dagens ljus så fort. Inget ont i det, publiken ska få vad den vill ha. Varför inte?

Omslaget som ger lågbudget känsla, vittnar om att det finns 3 nya låtar på samlingen, " Disco King", "I Mörkret Här Med Dig" och "Kisses In The Sky". Det känns lite fel, mellanlåten är Maltas Eurovisions bidrag i år på svenska. Inte så upphetsande, eller originellt. De andra 2 låtarna flirtar med utlandet. Bra svängpop, på bra sjungen engelska. Inte mycket mer. Nerven saknas i själva låtarna, de berör inte. Annars får man valuta för pengarna; "Hold Me", " Alla Dina Kyssar", "Nätterna Med Dig i Kalifornien", "Nu Kommer Flickorna" är tidiga guldkorn som är lika bra nu som då. Dansbandsgengren är tidlös. En svängare är alltid en svängare.

Samlingen är gjord för de som upptäckt bandet nyligen, materialet från 1999 och framåt består av engelska versioner och mixversioner. Därför känns " Rosalita", "Se Mig", "Secret" och "Happy People" som bortslarvade. Det var ju inte så här man lärde sig att uppskatta låtarna, det var på svenska språket de dansades in i medvetandet. "Rosalita" är utmärkt på engelska det ska erkännas, kanske tom bättre än originalet. Den gömda engelska versionen av "Allt som Jag Ser" visar att bandet borde fått åka till Köpenhamn i stället för Friends. Mixversionerna känns som de borde vara på "Tracks for Tracks" albumet. Inte för att de är dåliga," Se Mig" mixen är intressant, spännande och kanonsvängig. Ett rytmiskt mästerverk. "Kom Hem" versionen, en superhit. Trots allt skulle det vara bättre att få en riktig samling med alla låtar i original versioner istället för denna röriga utgåva. Konstnärligt är det inget nedköp, långt därifrån. Frågetecknet är om kunden får den vara han/hon borde fått eller inte. En riktig samling, kronologisk upplagd med 3 nya låtar på slutet hade varit bättre. Nu har man chansen att mjölka kon ytterligare om bandet splittras och Magnus Carlsson blir popstjärna. Vem vet, kanske vi får den rätta kollektionen att svänga loss till redan till nästa sommar?

Betyg: 3/5